Sofiero slott

Efter fikat fortsatte färden mot Helsinborg. Vi avstod från att titta på Skottorp och Krapperup slott, men gjorde ett obligatoriskt uppehåll vid Höganäs fabriksförsäljning ("Jonas, om du vill kan vi stanna här. Alltså, om du verkligen vill stanna kan vi göra det. Om det är nåt du vill titta på här så säg bara till." "Vill du?" "Okej, då" ZOOM!). Sedan nådde vi fram till Sofiero. Det kan bero på trötthet eller att vi var där vid fel tid på året, men de äldre i sällskapet var inte helt begeistrade i parken. Jag tycker att den är riktigt vacker och kan gå runt där betydligt längre.

Även äldre besökare som går runt med sina chiffonjéer går att hitta i parken. Eller är det Oscar och Sofia som är ute och rör på sig?

En ruskigt vacker gång med päron som mognar över huvudet på en, och en springbrunn längst bort.


"På andra sidan sundet börjar världen", som Monica Törnell sjöng i Vintervisa. Åtminstone är det Danmark man kan ana bortom vattnet.


Så här ska väl ett riktigt snyggt träd se ut, med murgröna som slingrar sig runt det.


Kunglig fotbollsplan. Så stod det på skylten i alla fall...


Ja, det är väl såna där blommor, di kallart. Längre än så sträcker sig inte mina botaniska kunskaper. Fast vackra är de!

Något som vi inte var nöjda med var serveringen. Dyrt och dåligt var den gemensamma åsikten. Ett wienerbröd och en läsk kostade över sjuttio kronor! En riktig turistfälla. Den här bilden på slarvet med bortdukningen får representera intrycket av serveringen.


Sofiero slott byggdes 1865 av Oscar (II) och hustrun Sofia, men skänktes som bröllopsgåva till Gustav (VI) Adolf och Margareta. På bara ett par månader hade Margareta nyinrett slottet från den murriga oskarianska stilen till en betydligt ljusare och luftigare stil, väldigt inspirerad av Carl och Karin Larssons inredningsstil. Självklart fanns det en utställning om Karin Larsson i utställningsvåningen. Där fanns också ett par rum uppbyggda för att visa de olika inredningsstilarna. Från Oscars övermöblerade, via Margaretas ljusa till den senare periodens stil under Gustav Adolfs och Louise tid på slottet.

Gustav Adolfs skrivrum, med möbler inlånade från arvtagarna. Ett ljust och vackert rum. Fler bilder än så blev det inte inifrån slottet. Det fanns inga skyltar som sa att det var fotoförbud, och vakten verkade inte bry sig heller. Men det sitter i ryggmärgen på mig att man inte fotar inne på slott, så jag fick så dåligt samvete för de här bilderna att jag var tvungen att gå ut...

Efter ett relativt kort besök, med tanke på tiden det tog att åka dit, återvände vi hemåt, trötta med nöjda med dagen.