Sedan i påskas har jag försökt ta mig igenom Den djävulske engelsmannen av Frances Stonor Saunders. Den handlar om en engelsk legoknekt, John Hawkwood, som härjade och spred skräck i Italien på 1300-talet. När han sedan begravdes där nere fick han ett stort monument över graven. Visst låter det intressant?
Maken till tråkig bok får man leta efter! Den är så segt skriven att det börjar krypa i hela kroppen efter bara ett par sidor. I vanliga fall hade jag slängt boken i väggen för länge sen, men jag har bestämt mig för att ta mig igenom den eftersom ämnet är så intressant. Nu är det bara 40 sidor kvar. Det kommer väl ta ett par veckor, med det här tempot. Och Göran Everdahl har tydligen prisat den här boken i i Go'kväll. Hur är det möjligt?!
Samtidigt har jag börjat läsa John Fowles Illusionisten. Jag tyckte att det var bättre att ha med sig en pocketbok till stranden än en stor inbunden sak. På den tid som jag har lyckats läsa 30 sidor i Den djävulske engelsmannen har jag klarat av 200 i Illusionisten. Den är aningens mer lättläst och givande, skulle man kunna säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar