tisdag 31 mars 2009

Släktforskning på teve


Ikväll gick andra avsnittet av Vem tror du att du är? Kända människor får hjälp att forska om nån viss person i sin släkt. Förra veckan var det Helena Bergström som fick lära sig mer om sin mormor och släktingen som stod modell (eller inte stod modell) för skulpturen Grodan ute på Waldemarsudde.
Idag var det Thomas Bodström som fick lära sig mer om sin morfars bror, konstnären och luffaren Björnjägaren.
Det här är public service när den är som bäst. Inga rafflande avslöjanden, inga tårfyllda återföreningar, bara Thomas Bodström som åker Mälardalen runt och tittar i arkiv. Det mest spännande var väl om han skulle vara tvungen att ha vita handskar på sig i nästa arkiv också. Och det var han! Och ändå är det fascinerande från början till slut.
Det som jag inte var så förtjust i förra veckan var slutet när Helena Bergström satt med sin syster och skulle sammanfatta det vi redan sett i en timme. Det kändes väldigt onödigt. Men idag, när Bodström gjorde detsamma med sina föräldrar och syster, så funkade det. Alla fyra kändes lika entusiastiska och intresserade. Dessutom hade de varit med från början och kommit med information, så det kändes rätt att de fick vara med på slutet också. Det var nog det som saknades förra veckan.

Hamburgerfrossa

*Burp*
Jag har precis kommit hem efter att ha ätit en ordentlig hamburgare på Wirströms i Gamla Stan. Jag var skyldig Timo en, efter att han bjöd mig häromsistens när vi var ett gäng som gick dit.

Men idag var det bara Timo och jag. Hamburgarna på Wirströms är stora och väl utförda. Dessutom serveras de med nygjorda pommes och god dipsås. Efter en sån behöver man inte äta mer den dagen.

Jävla Martin Timell!


Jag har de senaste dagarna haft ett flertal tekniker här hemma för att ta hand om sånt som är trasigt och fel i min lägenhet. Senast idag hade jag både elektriker och snickare här. När jag har visat dem vad som har varit fel har de alla utbrustit i "men vafan är det här?!" varefter de tittat anklagande på mig och sagt "har du gjort det här själv?". Varje gång har jag ärligt kunnat säga att det inte är jag, utan de förra hyresgästerna. De var tydligen ena riktiga hemmafixare, så i varje rum är det nåt som är vint, skevt eller trasigt. De verkar ha varit av åsikten "men om Martin Timell klarar av det ska väl jag också lyckas", och då blir det felkopplade armaturer, droppande kranar och sneda kakelgolv. För att inte tala om jättehålen jag har i väggarna i VARENDA rum!

Måtte fanen ta Martin Timell och hans fixarprogram!

Okej, det kanske inte är exakt hans fel att de förra hyresgästerna är klantar. Men i alla fall!

Veckans bröd

Jag avslutade kvällen med att baka bröd. Det blev samma lantbröd som jag brukar göra. Men jag kände mig lite wild and crazy, så jag gjorde en valnötsvariant av det hela. Grovt hackade valnötter som fick ramla ner i degen. Egentligen hade jag tänkt mig torkade fikon, men min Konsumbutik, som inte har mer avancerade matvaror än mjölk, hade inga. Så då blev det nötter istället. Det ska bli spännande att smaka till frukosten i morgon

Project Runway


Jag har två dokusåpor som jag följer. Jag vet inte vilken som är bäst. De är helt olika i stil. Enda likheten är människor som tävlar och nån försvinner i varje avsnitt. Ena favoriten gick ikväll på trean; Project Runway. Ett gäng designers som varje vecka får uppdrag att på kort tid designa kläder på ett specifikt tema. Idag var det Brooke Shields som ville ha kläder till sin roll i Lipstick Jungle. Bögarna bland designersen (designers? designrarna? designersarnra?) blev alldeles till sig när hon kom in.

Det som gör Project Runway till en pärla bland dokusåpor är att det är folk som gör något som de faktiskt kan. Slutresultaten kan bli riktigt häftiga. Dessutom brukar de castingansvariga hitta roliga typer som tävlande.

Även programledarna och domare är förstklassiga. Heidi Klum som programledare gör väl vad man räknar med att en fotomodell ska göra. Men Tim Gunn, som är mentor åt de tävlande är underbar. Heltorr, men med en humor som bubblar fram stup i kvarten. Och ingen kan väl ägna sig åt såna oförståeliga liknelser som han. Till sist de båda ordinarie domarna, Nina Garcia och Michael Kors. De hyllar de lyckade kreationerna, men deras sågningar av de usla är riktigt bitska, och framförallt träffande!

Suveränt!

måndag 30 mars 2009

Eugen Onegin

Lite mer opera. Jag fick den här filmen av Per-Håkan ikväll. Här sjunger han Lenski i Eugen Onegin i Österrike. En del är alldeles för bra på att sjunga. Själv kämpar jag med att hålla rätt ton i slottskören...
Just nu sjunger Per-Håkan i Peter GrimesNorrlandsoperan. Gå och se, ni som har möjlighet!

video

Livläkarens besök


Nu har operaversionen av P O Enquists Livläkarens besök haft premiär i Danmark. Expressen recenserar den här. Oj, vad jag skulle vilja se den! Livläkarens besök är en av mina favoritböcker. Jag har läst den ett flertal gånger. Och ytterligare en anledning till att jag vill se den är att det är min sommargranne Mikaela som har gjort masker och peruker.

Facebooklitteratur

Aftonbladet skriver om en ny form av litteraturparodi och -hyllning som har dykt upp. Kända böcker i Facebookformat. Riktigt roligt. Jag gillar speciellt Hamlet.

Sammy Davis Jr.

Petter har nått fram till förstaplatsen i sin lista över historiens coolaste mustaschmän, och den innehas av Sammy Davis Jr. Jag kan helt klart hålla med om att han är störtcool! Och då kom jag att tänka på Rhythm of Life ur Sweet Charity. Jag gillar den filmen, men Sammy Davis Jr, som bara är med i en enda scen, spelar skjortan av resten av ensemblen. Han är bara SÅ bra!

Skadad!

När jag kom hem från körrepetitionen idag och skulle ställa in Ben i förrådet föll han omkull. Knoppen på frambromshandtaget gick av och även baklyktan slogs sönder. Så nu måste jag lämna in honom på reparation. Inte alls kul. Jag kunde visserligen limma dit allt som lossnat, men jag vill ju att Ben ska vara i perfekt skick!

För övrigt är jag nu ägare av en röklåda. Så nu ska det rökas korv och en och annan fisk nere på landet!

Ny rasist?

Oj oj oj. Jag undrar vem som kommer att känna sig utsatt för en rasistkomplott den här gången. GB har släppt en ny glass med namnet Nogger Mint. Och med tanke på att Nogger Black var rasistiskt borde väl det här också vara det. Eller?

Ce soir j'attends Madelene

Den här veckan kommer Madelene på besök till huvudstaden. Det firar vi med att alla sjunga med i hennes signaturmelodi!

söndag 29 mars 2009

Kungen är död!


Idag 29 mars avled kungen efter att ha blivit skjuten av en lönnmördare!

Okej, själva skottet utdelades för 217 år sen, och kungen dog två veckor senare. Men hans dödsdatum var 29 mars. Skottet på maskeradbalen satte p för Gustav III:s karriär. I två veckor låg han i paradsängkammaren på Stockholms slott och blev svagare och svagare. Inte på grund av skottet i sig, utan infektionen i såret. För att få ner febern höll man fönstren öppna dygnet runt, och kungen drabbades av lunginflammation. Och det var DET han dog av.

Besannade farhågor

Som jag lite skämtsamt skrev här har jag övergått från samlare till ägare, och det ÄR verkligen inte lika roligt. Jag loggar in på Tradera varje dag och skriver in sökorden Orrefors och clown. Sedan kommer jag på att jag har hela samlingen och inte behöver leta efter fler glas. Och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Eget beröm luktar illa...

... så låt mig bara citera en av besökarna på min engelska visning idag: "You were the best guide we've ever seen in any country we've visited".
Jag tackar och bockar!

Ben Sherman flyger igen!


Nu får det banne mig inte komma mer snö, för nu har jag tagit fram Ben Sherman ur vintervilan. Han har blivit lite dammig i vinter, men det är inget som inte ett lätt vårregn kan ta hand om.

Queen på hjärnan

När jag slog upp mina ljusblå nu på morgonen hade jag den här låten rullande runt i huvudet. Drömde jag om den, och i så fall varför?

Fördelen med sommartidsövergång

Största fördelen med att vi gick över till sommartid inatt är för min del att jag inte vaknade en timme innan klockan ringde i morse. Nu vaknade jag faktiskt bara några minuter innan klockan. Man får vara glad för det lilla!

lördag 28 mars 2009

Knallhatten på taket

Idag började jag jobba extra tidigt. Slottsarkitekterna skulle upp på vinden och behövde någon som följde med och assisterade. Självklart tackade jag ja till det. Det är inte ofta jag får möjlighet att vara uppe på vinden och ränna. Häftigast var ändå att jag fick gå ut på slottstaket också. Det var första gången som jag kunde göra det. Vilken schysst utsikt man har där uppe!

Inte för att JAG har några fördomar, men...

DN har idag ett reportage om Prins Carl Philips nya silverbestickserie. Snygga, men inte riktigt min stil. Eller är de det? Marknadschefen Monica Törnqvist på Mema/GAB som har tillverkat besticken vet vilka som kommer att vilja ha dem: Kvinnor som passerat 40 och homosexuella män. Där ser man!

Knallhatten lägger av en rökare


Gårdagens korvstoppning var trevlig, men det finns ju fler sorters korv än bara vanlig fläskkorv. Nåt som jag skulle vilja göra är lite hederliga isterband, och då ska de ju vara rökta. Smaskens! Men röka korv hemma? Nä, då får jag allt vänta tills jag är nere på lantstället. Och då behöver jag ju en ordentlig rökugn. Idag hittade jag den här lilla eleganta saken på Jula. Den ser ut att vara stor nog för mina behov. Jag ska ju inte precis ägna mig åt nån storindustri. Ju mer jag tänker på det, desto ivrigare blir jag.

fredag 27 mars 2009

Korvstoppning!

Kvällens korvstoppning blev riktigt lyckad. Stefan bor i ett urgulligt litet torp ute på Bockhusudden. Min första tanke när jag klev in där var "åh, du din jävel!" Men sedan kunde jag lugna ner mig och konstaterade att även om det var urgulligt och jättemysigt skulle jag inte kunna bo där på grund av takhöjden. Jag var tvungen att huka mig i varenda rum, och särskilt i varje dörröppning. Så då kändes det genast bättre...

Sedan satte vi igång att stoppa korv. Fläskkorv kryddad med ingefära, kryddpeppar, nejlika och muskot. Till det serverade vi potatismos. Och som efterrätt kaffe med nobless. Självklart blev det öl och Hagbergskans Bellmanssnaps till korven.

Den färdigstoppade korven, två sekunder innan den gled av tallriken och ner på golvet.





















Hagbergskan med sin hemkryddade Bellmanssnaps.






















Stefan och Hagbergskan gör sig redo att hugga in på korven. Snapsen i högsta hugg.










Hagbergskan har funnit sin plats vid den öppna spisen. Notera de chica tofflorna!

Agnes Anka


Idag fyller Agnes år. Hon är väl bibehållen för sin ålder. Hon ser inte ut att vara en dag över 29!

Grattis på fölsedan, Ankan!

Alltid vackert väder i Philadelphia


Nu måste jag slå ett slag för min nya favoritserie, Always sunny in Philadelphia. Det här är en serie som jag inte har brytt mig om. Den går på sexan, efter midnatt, och det har inte gjorts nån reklam för den. Alltså måste det här vara nån skitserie som ingår i ett paket med bättre serier. Det förstår man ju direkt.

Men för nån månad sen såg jag en intervju hos Jay Leno (?) med Kaitlin Olson, som spelar den kvinnliga huvudrollen, och blev nyfiken. Natten därefter satte jag mig framför teven bara för att se om mina fördomar hade rätt. Men ack, vad jag bedrog mig! Jag skrattade så jag grät. Det här är precis min sorts humor. Serien har beskrivits som Seinfeld på LSD, och jag förstår precis hur de menar. Det är väldigt mycket snabba repliker som kastas fram och tillbaka, men huvudpersonerna har en total brist på moral. De kan få för sig att göra exakt vad som helst, utan en tanke på om det är rätt eller fel.

Serien handlar om fyra kompisar som äger en riktigt sunkig bar. Det är nästan aldrig man ser några gäster i den baren, så gänget har gott om tid att komma på nya sätt att tjäna snabba pengar, lura systemet, eller försöka döda varandra.

I förrgår råkade gänget få tag i kokain som tillhörde maffian, och blev tvungna att komma på sätt att betala för det (naturligtvis hade de sålt delar av knarket alldeles för billigt). Dee och Charlie försöker sälja kvarvarande kokainparti, med följden att de båda själva blir beroende och lyckas dra ner en präst i skiten, Mac börjar jobba som springpojke åt maffian och Frank blir hallick åt Dennis, som måste sälja sig till rika damer på sportklubben.

Danny DeVito spelar Frank, pappa till Dennis och Dee. Han var inte med i första säsongen, men sa i en intervju att det var hans nya favoritserie, så skaparna av serien, som även spelar huvudrollerna, tog mod till sig och frågade om han hade lust att hoppa in som huvudrollsinnehavare. Det ville han. Och det gjorde han helt rätt. Serien är helt vansinnig och förtjänar alla tittare den kan få! Just nu går säsong tre (av fyra) på sexan. Bara att sätta sig och kolla!

Tarmsköljningen avklarad!

Nej, jag tänker inte bli osmaklig och berätta om lavemang. Tarmarna det gäller är svintarmar, alltså fjälster till korvstoppning. Jag och kollegan Hagbergskan ska hem till körkollegan Stefan efter jobbet för att visa hur man gör hemstoppad korv, och jag står för fjälstren. Jag brukar stoppa korv till jul varje år, och i julas var Hagbergskan med. Detta fick Stefan höra talas om och blev nyfiken på hur det hela går till. Så nu blir det korvstoppning som heter duga!
Korvstoppningen i julas.

torsdag 26 mars 2009

Till vildingarnas land


Det här kan bli hur bra som helst. Spike Jonze har filmat Maurice Sendaks klassiker Till vildingarnas land, med premiär i oktober. Först var jag lite tveksam till hur man skulle kunna lyckas göra den boken till en hel långfilm. Men när jag såg att det var Spike Jonze som regisserat blev jag lite lugnare. Han har ju lyckats göra konstiga filmer intressanta förr, både I huvudet på John Malkovich och Adaptation är filmer jag gärna ser om. Något jag verkligen gillar med den här trailern är att det inte ser ut som om vildingarna är datoranimerade. Det blir så mycket mer levande med människor i monsterdräkter, på nåt konstigt sätt.

Tommmm...

Jag har precis sett tredje delen av den engelska komediserien Freezing, en rolig liten metakomedi om den amerikanska skådespelerskan Elizabeth McGovern, spelad av Elizabeth McGovern, bosatt i England och lite småute. Hennes agent, spelad av Tom Hollander, lyckas bara ge henne småroller som husor och liknande. En charmig liten komedi, som av nån anledning bara gjordes i tre avsnitt. Historien slutar väldigt tvärt, så det känns som att en fortsättning borde följa. Vi får väl se vad som händer.

Men det som gjorde serien extra bra är just Tom Hollander som agenten Leon. Han är en stor liten (bara 165 cm lång) birollsskådespelare som aldrig har gjort dåligt ifrån sig. Han är alltid värd att se, även om filmerna inte är så speciella. Första gången jag såg honom var i Helt hysteriskt, som Saffrons fästman Paolo, en manlig motsvarighet till Edwina. Sedan dröjde det ett par år innan jag fick syn på honom igen, i Bedrooms and hallways och Den oemotståndliga Martha. Efter det har jag varit helt fast, och har försökt se det mesta han har gjort. Tyvärr har jag inte orkat ta mig igenom sista delen av Pirates of the carribean än...

Förutom nyss nämda filmer har han även varit med i Maybe baby, Enigma, Spionerna från Cambridge, Nicholas Nickleby, Stage beauty, The libertine, favoriten Gosford Park och nu senast Valkyria, för att nämna några av hans filmer. Dessutom gjorde han en vansinnigt bra Mr. Collins i Stolhet och fördom. Så det är en väldigt bra skådespelare, som borde få mer uppmärksamhet. Och sedan gör det ju inte ont att han är riktig liten kaka, heller!

Bättre och bättre dag för dag

Jag är precis hemkommen från dagens jympa. Jag tillbringade eftermiddagen med att byta ut en låt och ändra lite rörelser. Kändes mycket bättre idag när jag väl stod på jympagolvet. Delvis för att jag börjar kunna passet nu, de nya rörelserna är mycket bättre och framför allt för att iPoden inte var inställd på att blanda låtarna. Men än är det några rörelser som känns ganska kackiga. Och åtminstone en låt (Cuba) ska bytas ut.

Nu Antikrundan!

På tal om Tor


Fredrik Strage skriver i DN idag att det ryktas om att Alexander Skarsgård ska spela Thor i den kommande filmatiseringen av Marvelserien. Det skulle ju vara riktigt häftigt, om så är fallet. Alexander passar bra utseendemässigt, även om jag nog tycker att han får bygga upp sig lite till innan han börjar filma. Kenneth Branagh är i alla fall klar som regissör för filmen.

Lätt att vara efterklok

Igår fick jag erbjudande om att gå och se I väntan på GodotStockholms stadsteater. Jag tackade nej, eftersom det var på förmiddagen och jag inte ville boka upp mig på nånting på min lediga dag. Det kanske jag inte borde ha gjort, med tanke på att uppsättningen är slutsåld hela spelperioden...

Okänd storhet


Betrakta mannen på bilden. Vem är det? Väldigt konstig fråga, kan tyckas. Det ser väl vem som helst att det är Karl XII. Men frågan är tyvärr inte så konstig som den borde vara. Jag har på sistone haft visning på slottet för några gymnasieklasser från hela landet. Och deras kunskapsnivå har varit skrämmande låg. De har inte kunnat nånting överhuvudtaget.
Okej, om elever från andra delar av landet inte känner till att gamla slottet brann ner, det kan jag verkligen ha överseende med. Men att de är lika obekanta med större historiska händelser är mer skrämmande. Jag har tagit upp förlusten av Finland, och har fått frågan "vadå, varför ockuperade vi Finland?". Unionen med Norge var dem helt obekant. Ståndsriksdagen hade de aldrig hört talas om. Kalmarunionen hade gått dem helt förbi. Och så vidare.
Att skolelever ska kunna kungalängden som ett rinnande vatten har jag inga förhoppningar om (jag kunde den inte själv när jag började på slottet), men att de åtminstone skulle ha hört talas om våra viktigare kungar och kunna placera dem i rätt århundrade tycker jag inte är för mycket begärt. Fem regenter tycker jag att de ska kunna i alla fall. Gustav Vasa, Gustav II Adolf, drottning Kristina, Karl XII och Gustav III. Och en enda kung tycker jag att man måste kunna utseendet på, och det är just Karl XII. Han har ett väldigt speciellt utseende, då han efter 1700 aldrig avbildades i annat än karolineruniform. Men icke! Jag har visat Karl XII:s porträtt vid flera visningar och frågat vem det är. Ingen har kunnat svara. En modig elev sa "kan det vara han Gustav III Adolf?", men det var för att jag strax innan pratat om både Gustav II Adolf och Gustav III.
Nu pekar jag inte finger åt eleverna, utan åt historieundervisningen i skolan. Att historia inte är ett kärnämne är mig obegripligt. De enda kraven när man går ut grundskolan är alltså att man ska kunna läsa, räkna och prata engelska. Och i gymnasiet, med flera kärnämnen så finns inte historia med. Historia är ett viktigt ämne. För att förstå vilka vi är, och varför vi beter oss som vi gör måste vi ha kunskaperna bakåt i historien. Det kanske är dags för en historierevolution snart?

onsdag 25 mars 2009

Han ser ut som en karl!


Jag har gått över Djurgårdsbron många gånger och tittat på statyerna av asagudarna. Men jag har aldrig tänkt på vilken vältränad rumpa Tor har. Ja, jag erkänner! Jag är en rumpman! Akta dig, Oscar!

Samlingen är komplett!


För några år sedan fick jag i julklapp av min mamma ett snapsglas i Orrefors Clownserie. Sedan fick jag något glas om året. Men sedan slutade Orrefors att tillverka glasen, och det blev lite klurigare att få tag i glasen. Jag började då leta själv och har kunnat köpa upp en vad jag trodde var komplett uppsättning. Två glas av varje sort, inalles tolv glas. Sedan dök det upp två julglas som bara släppts i begränsad upplaga. Det ena fick jag tag på i två exemplar, men det andra har jag letat efter. Och idag lyckades jag få tag i det sista röd/grön-stjärniga glaset. Och nu är samlingen komplett och alla mina gäster kan få olika snapsglas.

Fast det finns ju nackdelar med att ha fått ihop hela samlingen också...

- Det var underligt, sa hemulen. - Men jag är så van vid att ni gör underliga saker. Och just nu är jag svårmodig.
- Varför det? sa snorkfröken medlidsamt. - En sån här fin dag?
Hemulen skakade på huvudet. - Ni skulle ändå inte förså mig, sa han.
- Vi ska försöka, sa mumintrollet. - Har du tappat ett feltryck nu igen?
- Tvärtom, sa hemulen dystert. - Jag har alla. Vartenda ett. Min frimärkssamling är fullständig. Ingenting saknas i den.
- Nå, då så! sa snorkfröken uppmuntrande.
- Ja, jag visste ju att ni inte skulle förstå mig, sa hemulen.
Mumintrollet och snorkfröken tittade bekymrat på varann. De lät sina moln backa en liten bit, av hänsyn till hemulens sorg, och fortsatte strax bakom hans rygg. Hemulen vankade vidare, medan mumintrollet och snorkfröken väntade på att han skulle tala om det som hans hjärta var fullt av
Och om en stund utbrast hemulen:
- Ha! Meningslöst.
Efter ännu en stund sa han: Vad tjänar alltsammans till! Man kan använda min frimärkssamling till tuppapper!
- Men hemul då! sa snorkfröken upprörd. - Tala inte så där hädiskt. Din frimärkssamling är den finaste i världen!
- Det är just det! sa hemulen förtvivlat. - Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?
- Jag tror jag börjar förstå, sa mumintrollet långsamt. - Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt.
- Nej, sa hemulen förkrossad. - Inte alls.
Han stannade och vände sitt hoprynkade ansikte mot dem.
Farlig midsommar

Hurra för hyreslägenhet!

Jag kan inte riktigt förstå alla som säger att det är så mycket bättre med bostadsrätt. Visst, om man vill sälja sin lägenhet och tjäna sig en hacka. Men om man som jag, vilket alla som sett mitt lönekonto kan intyga, inte är särskilt intresserad av pengar, är det mycket skönare med hyresrätt. Jag har fått fel på duschkranen och ringde då till värden. Just nu sitter rörmokaren och byter hela blandaren i badrummet och jag behöver inte betala ett öre för det. Kan det verkligen vara så illa?

Våffeldagen


Idag när jag vaknade kom jag på att det är våffeldagen, och att man då borde ta och grädda sig lite våfflor. När jag legat och myst över det här ett tag (är man besatt av mat om det första man tänker på på morgnarna?) kom jag på att jag inte längre har något våffeljärna. Mitt gamla fina åkte i soporna när jag flyttade, och sedan dess har jag inte kommit mig för att skaffa ett nytt. Kanske dags att investera i ett sådant nu då...

En benknota, två benknotor, tre benknotor…

DN skriver idag om reparationer och översyn av Riddarholmskyrkan. Bygget av Citybanan kan orsaka vibrationer i kyrkan, som är Stockholms äldsta bevarade byggnad. Av den anledningen ska man göra en inventering av kyrkans tillstånd, både vad det gäller byggnaden själv och dess fasta inventarier. Och gissa vem det är som ska inventera de fasta inventarierna!

Det är inte så lätt...

fail owned pwned pictures

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!


Idag fick jag min deklaration från Skattemyndigheten. Alltid lika kul när man får tillbaka på skatten. Det är inte många kronor, men hellre det än att behöva betala tillbaka nånting!

Nydubbad Törnrosa?

Min favorit-Disney genom tiderna är Törnrosa. Min c-uppsats i filmvetenskap handlade bland annat om den. Och jag tycker att den svenska (ny-)dubbningen av den är riktigt bra, särskilt de tre goda feerna. Så gissa om jag blev glad när den släpptes på dvd för några år sedan. Men glädjen förbyttes snart i ilska. Filmen var inte släppt i sitt riktiga format, 2.55:1, utan i fullbildsformat. Törnrosa var Disneys första film i bredbildsformat, och på skivan fick man med en film där Walt Disney själv berättar om det här fantastiska nya formatet, och visar upp de vackra bakgrunderna. Men inte får vi se själva filmen i rätt format här i Sverige, nähädå! I England släpptes den dock i rätt format.
Så hur skulle jag lösa det här? Antingen filmen i rätt format, men utan svensk dubbning. Eller den suveräna svenska dubbningen, men pan&scan-version. Som den Disneyfanatiker jag är köpte jag så klart båda! När jag bara vill njuta av bilderna har jag satt på den engelska, och när jag vill skratta åt de fåniga feerna har jag använt den svenska.
Nu har filmen släppts igen här i Sverige, den här gången i rätt format. Självklart har jag tänkt köpa den igen, för att få rätt format och svenska röster. När jag då ser trailern hör jag att det inte är rätt röster! Har de gjort en nydubbning av den igen inför det här släppet?! Jag har inte hittat nån information nånstans om att så skulle vara fallet, och på skivan sägs det, vad jag förstår, att det är 1980 års dubbning som använts. Men varför då de utbytta rösterna i trailern? Jag blir orolig! Ska jag verkligen våga köpa filmen och riskera att bli besviken en gång till?

tisdag 24 mars 2009

Kungligt dop

Jag hittade den här filmen på SVT Play. Lite häftigt att se när kungen döptes. Han får ligga i Karl XI:s vagga, och döps i densammes dopfunt från 1707. Kronan som ligger på bordet tillverkades till farfars farfar, prins Oscar (II).

Fantomenlös Fantomen


Jag använde dagens matbudget till att köpa nya numret av Fantomen. Hmmm, jag vet inte. Jag är inte så förtjust i de avsnitt som inte handlar om Fantomen överhuvudtaget. Jag kan sträcka mig till avsnitt som handlar om den förste Fantomens pappa, men riddare eller gladiatorer är lite för långt från Fantomenmyten. Enda kopplingen till Fantomen är att arkeologen Minerva Brooks sitter och berättar historier från förr för Mr. Walker. Lite större koppling vill jag allt ha!

Om jag hade pengar...


Vad det suger att inte ha pengar emellanåt! Just nu på Stockholms auktionsverk finns en bok (Martin Olssons Stockholms Slott i tre band) som jag verkligen vill ha! Och jag har inte ens råd att lägga ett bud på utgångspriset. Nånting säger mig att den här boken kommer att gå för mycket mer än så...

Hemsk mardröm

Inatt drömde jag att jag hade tagit fel på dag, och det är inte alls tisdag idag utan fredag. När jag insåg att jag hade missat mina tre lediga dagar blev jag helt förtvivlad, och den känslan fanns kvar när jag vaknade. Jag var tvungen att tänka efter ordentligt innan jag förstod att det faktiskt är min första lediga dag idag. Aaah!

Min felformade kropp

Aj då! Och jag som har långa ben! Fast den stora frågan är om det är samma sak som gäller om det är män som betraktar männen, eller om de har nån annan åsikt...

måndag 23 mars 2009

Bröllopsdatum spikat

Jaha, så var det då klart vilket datum Kronprinsessan ska gifta sig. Det blev det klassiska kungadatumet 19 juni. Både Carl XVI Gustaf, Oscar I och Karl XV gifte sig med sina respektive gemåler det datumet.
Jag hade redan hört datumet viskas i korridorerna, så jag är väl inte helt överraskad. Men nu har jag i alla fall fått bekräftat och vet var jag ska jobba den dagen. Skönt med lite framförhållning!

Pam Ann på Södran

Igår och idag uppträder komikern Pam Ann på Södra teatern. Det finns biljetter kvar. Och självklart har jag inte ett öre att lägga ut på biljetter! Villsevillsevillse!!!

Medeltida vapen

I Museum Tre Kronor har vi ett effektivt medeltida vapen som kallas för igelkott. Granstammar med tillspetsade grenar. Väldigt effektiva om man kastar ner dem från murkrönet. Ville bara säga det...

Lennie-Lookielikie?

För att fortsätta på Möss och människor-spåret jag började på i inlägget innan. När jag var och såg den så var min mamma med. I pausen när vi kom ut i foajén så tittade hon på mig och sa "åh, vad du är lik Lennie". När hon insåg vad hon sagt så la hon snabbt till "men inte till utseendet".
Tack för den jämförelsen, mamma!

Världens bästa uppsättning

När jag vaknade idag började jag genast tänka på Möss och människor i Stockholm Stadsteaters uppsättning från det glada åttiotalet. Det är en föreställning som då och då brukar dyka upp i mitt huvud. Jag har ännu, tjugotvå år senare, inte helt kunnat släppa den. Det är onekligen den allra bästa uppsättning jag har sett på en scen. Allt var perfekt, från Sören Brunes' vetefält till Lars Dejert som Lennie och ända ner i minsta biroll.
Möss och människor gjorde en intressant resa i mitt medvetande. Som åttaåring såg jag teveversionen med Börje Ahlstedt och Urban Sahlin i huvudrollerna, och jag tyckte att den var jättehemsk. Jag hade mardrömmar i veckor efteråt. Det gick så långt att jag inte ens ville se boken i mina föräldrars bokhylla, utan jag gömde den.

När jag sedan gick i gymnasiet ingick den boken i vår utbildning, och jag läste den med viss aversion. Fast den var inte så dålig som jag hade trott. Den var helt okej.

1987 hade så Stadsteaterns uppsättning premiär och min klass skulle gå och se den. Fortfarande hade jag inställningen att den här historien inte var så lysande. Sedan satt jag bara och gapade.

Det gick rysningar utmed ryggraden på mig. Så sagolikt fantastisk! Ingvar Hirdwall som den ettrige George, Lars Green som Curly med mindervärdeskomplexet, Anna Lindholm som Curlys flirtande fru. Tor Isedal var lysande i sin sista roll som Candy. Jag kan fortfarande känna hans förtvivlan medan han satt och väntade på ljudet av gevärsskottet som betydde att hans hund var avlivad.

Och så Lasse! Lars Dejert! Denne gigant! Han gjorde sitt livs roll som den förståndshandikappade Lennie. Man ville bara gå upp på scen och krama om honom, denne vänlige jätte som inte förstod varför han aldrig fick behålla några mjuka djur. När George och Lennie i slutet sitter vid floden och George plockar fram revolvern för att skjuta Lennie i bakhuvudet forsade tårarna på mig. Till och med nu när jag tänker på det blir jag tårögd. Det enda jag kan säga är, stackars alla ni som inte fick möjlighet att se den här uppsättningen. Bättre teater än så här kan man inte få!

Kusin vitamin

Idag fyller min kusin Fia 34 år. Hon är oförskämt lik Reese Witherspoon!
Grattis på fölsedan, bej-bi!

söndag 22 mars 2009

Översättningar

Jag tittade igenom min mapp med pjäsöversättningar. Det har blivit några stycken genom åren trots allt. Synd bara att ingen av dem har satts upp än...

  • Jeffrey - Paul Rudnick
  • The most fabulous story ever told - Paul Rudnick
  • I hate Hamlet - Paul Rudnick
  • Mr Charles, currently of Palm Beach - Paul Rudnick
  • The Hollow - Agatha Christie
  • The Secret diary of Adrian Mole, aged 13 3/4 - Sue Townsend
  • Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
  • Born Yesterday - Garson Kanin
  • The talented Mr. Ripley - Patricia Highsmith
  • Ask any girl - Winifred Wolfe
  • Crazyface - Clive Barker
  • Subtle bodies - Clive Barker
  • Death trap - Ira Levin
  • Santaland diaries - David Sedaris
  • Li'l Abner - Norman Panama & Melvin Frank
  • Lolita - Vladimir Nabokov
  • 3 men in drag selling their stuff - Edward Crosby Wells
  • Mort - Terry Pratchett
  • The hen party - Paul L. Hedge
  • Wait until dark - Frederick Knott
  • Nunsense - Dan Goggin
  • On the Twentieth Century - Betty Comden & Adolph Green
  • The Ritz - Terrence McNally
  • The actor's nightmare - Christopher Durang
  • Sister Mary Ignatius explains it all for you - Christopher Durang
  • Beyond therapy - Christopher Durang
  • Speer - David Edgar
  • The matchmaker - Thornton Wilder
  • Leave it to Psmith - P.G. Wodehouse
  • Come on, Jeeves - P.G. Wodehouse
Sedan ligger en bunt halvöversatta pjäser och väntar också...

Vart tog den vackra lilla våren vägen?


När jag gick hemifrån i morse var det vårväder, smågrått men ändå ganska skönt. När jag på eftermiddagen klev ut från slottet började det snöa. Vafalls! Ska det inte vara vår nu? Jag har ju tagit på mig vårhatten!

Mmm, ledig...

Jag tittade nyss på schemat och konstaterade att jag inte har varit ledig en enda dag på över en månad. 18 februari var senaste dagen jag var helt ledig. Men efter dagens pass (vi får väl se om det blir femtusen besökare idag också...) är jag ledig i fyra dagar. Nåja, tre om man räknar körrepetitionen som jobb. Vad skönt det ska bli! Och då kanske jag kan hinna ifatt mig själv och faktiskt göra allt som jag har försummat de senaste veckorna.

lördag 21 mars 2009

Lögnaktig guide

Idag var det riktigt mycket folk på Slottet. Vi som stod i kassorna fick slita från det att dörrarna öppnades till det att vi fått ut sista besökaren. Efter det var jag riktigt trött i huvudet, men skulle ändå ha en bokad visning i Festvåningen. Medan jag väntade på att gruppen skulle komma gjorde jag ett överslag i huvudet för att räkna ut ungefär hur många besökare vi haft. Dagskassorna delat med biljettpriset. Tyvärr glömde jag att om man delar nånting med hundra så ska man ta bort TVÅ nollor. När gruppen sedan kom kunde jag berätta för dem att vi kunde njuta av tystnaden i Slottet, men för bara en liten stund sedan strömmade det igenom salarna inte mindre än FEMTUSEN besökare. Jag kan förstå att gästerna gjorde stora ögon. Så många besökare brukar vi inte ens ha sommartid när vi har öppet sju timmar om dagen. Inte ens på Dahlbergs något överdrivna tolkning av Karl XI:s kröning var det så mycket folk på Slottet...

Too-ticki är död

Aftonbladet skriver idag att Tuulikki Pietilä har avlidit. Tuulikki är väl mest känd som Tove Janssons sambo, och förebilden för Too-ticki i Muminböckerna.
Too-ticki var den första lesbiska figuren jag stötte på, men det tog lång tid innan jag förstod det. Länge undrade jag varför alla sa "hon" om Too-ticki, och varför det var Sif Ruud som gjorde hennes röst i den underbara julkalendern 1973.

Om man är död så är man död, sa Too-ticki vänligt. Den här ekorren kommer så småningom att bli jord. Och ännu senare växer det träd ur honom där nya ekorrar hopar omkring. Är det nu så sorgligt?
Kanske inte, sa Mumintrollet och snöt sig. Men i varje fall ska han begravas i morgon, och det ska bli med svans och allt och en mycket fin och ordentligt begravning.
Trollvinter

fredag 20 mars 2009

Mårten visar var skåpet ska stå

Förra veckans premiär av Grillad på SVT var en direkt pinsam upplevelse. Det blev ju inte bättre av att man hade valt två föredettingar till grillare (nåja, Lennie Norman förtjänar väl inte ens det epitetet). Så det var med blandade känslor som jag gav programmet en ny chans ikväll. Och idag var det mycket bättre. Anders Johansson (Anders & Måns) var riktigt rolig. Men allra bäst var Mårten Andersson, som visade hur en bra roastning går till. Det var kul att se.

Farlig färg


Varför är folk så ofantligt rädda för att ha färg på väggarna? Var man än ser så har folk vitt, vitt, vitt. Jag har roat mig med att titta igenom DN:s bostadsbilaga, och det är sida upp och sida ner med färglösa väggar. Nog är det väl trevligare med väggar som har lite färg?

I min lägenhet har jag bara vita väggar, och det har stört mig sedan jag flyttade in. Men nu har jag pratat med värden, och ska äntligen få ommålat. Gissa om jag ska ha färg på väggarna då!

Petters present

Häromdagen släpptes nya Singstar till Playstation, och det är med Queen-tema.
Nånting säger mig att när Petter kommer hem från Kanarieholmarna kommer det att bli omöjligt att få honom att lämna hemmet. Han kommer väl bara sitta hemma och sjunga Bohemian Rhapsody. Han är den största Queen-queen jag känner! ;-)

För övrigt önskar jag Petter snart tillfrisknande från vad det nu är för sjukdom han drabbats av (baksmälla?)

Nu vänder det!

Nej, inte ekonomin. Men våren är ju här! Idag är det vårdagjämning och nu blir det bara ljusare och ljusare. Nästan så jag känner att jag kommer att överleva i år också!

torsdag 19 mars 2009

Ryslig bok


Häromdagen läste jag ut Herman Lindqvists Rubinen. Det var en rysligt dålig bok, på alla sätt. Handlingen var ointressant, personskildringarna sämre än ytliga, det var en gnällig bok och det var alldeles för mycket frossande i ovidkommande historiska och kungliga fakta som inte förde handlingen framåt.

När jag lagt ifrån mig den boken började jag istället att läsa John Ajvide Lindqvists Människohamn. Också en ryslig bok, men på ett bra sätt. Riktigt spännande, och det var länge sen jag läste en bok som gjorde att jag faktiskt går runt och längtar efter nästa gång jag ska hinna läsa.

Missad filmstjärna


Helt plötsligt slår det mig att jag aldrig har sett en film med Esther Williams. Jag har sett enstaka scener, men aldrig en hel film. Vilken brist i min utbildning!

Antikrundans främsta fynd

Tanterna må gå i spinn över Knut Knutsson, och han är riktigt rolig att se (fast han är en väldigt dålig program-ledare i Antik-magasinet). Men min favorit i Antikrundan är ändå Rickard Thunér. En "Hot Nerd", vilket enligt Jack McFarlane (Will & Grace) är den ovanligaste formen av nörd. Jättecharmig och insöad på antikviteter. En riktig kaka!

Worst episode ever!

Idag körde jag mitt nya jympapass för andra gången. Det sitter verkligen inte bra, så jag måste använda mig av fusklapp för att veta vilka övningar jag ska göra. Men det blev inte bättre av att ajPådden bestämde sig för att den ska blanda alla låtarna i passet. Så mellan varje låt fick jag springa iväg till stereon för att ställa in rätt låt. Det förvirrade både motionärerna och mig. Till slut var jag så förvirrad att jag var tvungen att kolla på fusklappen hela tiden, för jag hade inte en aning om var i passet jag var och vad jag skulle göra. Jag tror faktiskt att det var det sämsta pass jag nånsin lett. Och då har jag ändå varit ledare i tolv år!

onsdag 18 mars 2009

På tal om...

Här är ett exempel på hur det skämtas om svenskar. Det här är en IKEA-reklam från Tyskland. Inte särskilt rolig, men som jag sa i förra inlägget, inte tänker jag bli upprörd över det här. Leben und leben lassen!


Mota ryssen i dörrn!

Ingen har väl missat ryske pressattachéns vrede över Tingaliin-sketchen i Melodifestivalen. Onekligen en överdriven reaktion på ett riktigt roligt nummer. Och så den här vanliga "tänk om vi skulle skämta med er, då skulle det inte vara så roligt!" Jag säger bara "varsågod". Jag har sett Sverigeklichéer och -parodier här och där på nätet. En del har varit riktigt roligt, andra bara dåligt och plumpt. Men inte går jag upp i brygga och kräver ursäkt för det. Glöm och gå vidare.
Mitt lilla sätt att ge Grotesco-gänget stöd fick bli att jag har köpt singeln på iTunes. Upp med den på listorna, bara!

Mätt och nöjd

Idag var det slottssprint runt slottet. Jag har inte en aning om vem som vann, jag stod i västra valvet och prickade av besökare som skulle ner i Tre kronor och vimla och äta gott. När alla gäster gått in fick jag stå i dörren till museet och svara på frågor från intresserade skidåkare och lite annat glatt folk. En ville på stående fot boka mig för en visning. Alltid lika kul när det blir så!

När alla gästerna sedan gått, så fick vi kvarvarande också ta varsin delikatesstallrik. Mycket god, med kyckling och nudlar. Räksalladen lät jag dock vara.

Kakor eller kropp?


Nu har jag ätit upp den sista brännvins-kakan. Ganska goda, men inte smakade de brännvin. Kanske måste ha lite mer i nästa gång.
Nu är bara den stora frågan om jag ska baka lite nya kakor, eller om jag faktiskt ska göra en liten ansträngning för att gå ner de där sista kilona...

Jag är bäst!

Jag har nu löst söndagens kryss i DN. Det tycker jag är ganska bra, med tanke på att jag bara har tittat på det när jag har varit på toaletten.
Relativt enkelt den här veckan. Största problemet var "10 gomer" som visade sig vara en efa. Don't ask!

Oh, att få lägra Ben igen!


Igår var det vackert väder, och då tänkte jag att jag skulle ta och plocka fram vespan, kallad Ben, idag. Men så när jag kliver upp och tittar på vädret så är det gråkallt och regnigt. Och första dagen med Ben vill jag inte åka runt i regnet, så han fick stå kvar i förrådet en dag till. När jag sedan klev ut från slottet på eftermiddagen sken solen och det var relativt varmt. Det gav lite förhoppningar om att jag i morgon ska kunna plocka fram honom. Fast då är det i och för sig slottssprinten, så det är väl svårt att ta sig fram i Gamla stan per vespa. Är det inte det ena så är det det andra...

tisdag 17 mars 2009

Säng, säng, säng. Sova, sova, sova!

Usch, vad jag är trött! Jag vaknar alldeles för tidigt om morgnarna just nu. Tror att det är stress. Jag har satt ihop ett nytt jympapass, och jag har bara kört det en enda gång, så jag måste öva in det bättre till på torsdag. Och dessutom håller jag på att lära mig en ny utställning på Nordiska museet, Fair Fashion.
Jag ska gå och lägga mig och sova en stund. Sedan blir det Frasier och efter det ska jag övningsjympa.
Ingen rast, ingen ro!

Kungligt slott till salu


I Skåne ska tydligen Bäckaskog slott säljas av staten. Det är väl mest intressant som det slott som dåvarande hertigen av Skåne, den blivande Karl XV, arrenderade på artonhundratalet. Hade jag några miljoner över skulle jag lägga ett bud!

Slapstick eller animerat Smultronställe?

Filmen som vann Oscar för bästa animerade kortfilm var en japansk film med den franska titeln La maison en petits cubes. Animationen känns onekligen mer fransk än japansk, med influenser från Smultronstället. Vacker och melankolisk om en äldre man som bokstavligen söker sig djupare och djupare ner i sitt förflutna.
Helt klart värd sin Oscar, men jag som älskar slapstick har en annan favorit också. Pixars Presto, om en trollkarl och kaninen som inte vill dras upp ur hatten innan han fått sin morot. Andas väldigt mycket Tex Avery.


måndag 16 mars 2009

Meg Ryans misslyckande

Jag har tittat på När Harry mötte Sally. Det är verkligen den perfekta romcomen. Allt är helrätt. Ett lysande manus, bra regi, fantastiska bilder från New York, den rätta musiken. Skådespelarna är idealiska. Meg Ryan har aldrig varit charmigare, Carrie Fisher är perfekt som den cyniska väninnan. Men! Det finns en scen som är pinsam. Och det är när Meg Ryan har sin stora gråtscen. Människan kan inte spela ledsen. Hon går runt och förvrider ansiktet och rycker näsduk efter näsduk ur asken. Men hon är inte trovärdig för fem öre. Det finns nog ingen som ser den scenen som tänker att hon är ledsen på riktigt. Synd på så rara ärtor!

Men bortsett från det så är filmen värd inte mindre än fem gnurglor!

Valfri hälsningsfras

Jag har läst tillräckligt många bloggar för att veta att man i sitt första inlägg ska skriva nånting i stil med "Jaha, nu ska vi se hur det här går" eller "Nu är jag äntligen här". Det tänker jag inte göra!