Samlingen är komplett!

För några år sedan fick jag i julklapp av min mamma ett snapsglas i Orrefors Clownserie. Sedan fick jag något glas om året. Men sedan slutade Orrefors att tillverka glasen, och det blev lite klurigare att få tag i glasen. Jag började då leta själv och har kunnat köpa upp en vad jag trodde var komplett uppsättning. Två glas av varje sort, inalles tolv glas. Sedan dök det upp två julglas som bara släppts i begränsad upplaga. Det ena fick jag tag på i två exemplar, men det andra har jag letat efter. Och idag lyckades jag få tag i det sista röd/grön-stjärniga glaset. Och nu är samlingen komplett och alla mina gäster kan få olika snapsglas.

Fast det finns ju nackdelar med att ha fått ihop hela samlingen också...

- Det var underligt, sa hemulen. - Men jag är så van vid att ni gör underliga saker. Och just nu är jag svårmodig.
- Varför det? sa snorkfröken medlidsamt. - En sån här fin dag?
Hemulen skakade på huvudet. - Ni skulle ändå inte förså mig, sa han.
- Vi ska försöka, sa mumintrollet. - Har du tappat ett feltryck nu igen?
- Tvärtom, sa hemulen dystert. - Jag har alla. Vartenda ett. Min frimärkssamling är fullständig. Ingenting saknas i den.
- Nå, då så! sa snorkfröken uppmuntrande.
- Ja, jag visste ju att ni inte skulle förstå mig, sa hemulen.
Mumintrollet och snorkfröken tittade bekymrat på varann. De lät sina moln backa en liten bit, av hänsyn till hemulens sorg, och fortsatte strax bakom hans rygg. Hemulen vankade vidare, medan mumintrollet och snorkfröken väntade på att han skulle tala om det som hans hjärta var fullt av
Och om en stund utbrast hemulen:
- Ha! Meningslöst.
Efter ännu en stund sa han: Vad tjänar alltsammans till! Man kan använda min frimärkssamling till tuppapper!
- Men hemul då! sa snorkfröken upprörd. - Tala inte så där hädiskt. Din frimärkssamling är den finaste i världen!
- Det är just det! sa hemulen förtvivlat. - Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?
- Jag tror jag börjar förstå, sa mumintrollet långsamt. - Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt.
- Nej, sa hemulen förkrossad. - Inte alls.
Han stannade och vände sitt hoprynkade ansikte mot dem.

Farlig midsommar