Jag har tittat på När Harry mötte Sally. Det är verkligen den perfekta romcomen. Allt är helrätt. Ett lysande manus, bra regi, fantastiska bilder från New York, den rätta musiken. Skådespelarna är idealiska. Meg Ryan har aldrig varit charmigare, Carrie Fisher är perfekt som den cyniska väninnan. Men! Det finns en scen som är pinsam. Och det är när Meg Ryan har sin stora gråtscen. Människan kan inte spela ledsen. Hon går runt och förvrider ansiktet och rycker näsduk efter näsduk ur asken. Men hon är inte trovärdig för fem öre. Det finns nog ingen som ser den scenen som tänker att hon är ledsen på riktigt. Synd på så rara ärtor!Men bortsett från det så är filmen värd inte mindre än fem gnurglor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar