onsdag 28 november 2012

Äntligen lön!

Nog var det med blandade känslor jag insåg att min lön inte skulle komma förrän efter helgen. Visst är jag glad över att få lön, men samtidigt var jag lite småputt över att den inte kom redan i fredags...


tisdag 27 november 2012

Tidig julklapp

Och jag som alltid brukar säga att jag aldrig vinner nånting! Helt plötsligt -  med början när jag vann Ben - går jag och småvinner lite här och där. Senaste vinsten fick jag veta idag. Gocomics har haft en utlottning med anledning av serien La Cucarachas tioårsjubileum. Tre vinnare hade chans att få en av serierutorna hemskickad - och jag var en av dem! Hade det varit ett serieoriginal hade jag gått i taket, nu är det "bara" ett tryck, och f'resten - hur många serieoriginal finns det nuförtiden, nu görs väl de flesta serier vid datorn. Fast jag ska inte klaga, det här är definitivt en tidig bra julklapp!

Godnatt, dyre prins!

Så var det dags - Ben har gått till vintervilan. Jag såg på väderprognosen att det ska bli både regn och rejäl kyla framemot helgen, och innan vintern bryter ut måste jag få ut Ben till vinterlägret och det är precis vad som skedde igår. Kändes lite sorgligt att packa in honom så där, men det är bara några få månader kvar innan vi möts igen!

måndag 26 november 2012

Trollflöjten igen och igen

Var och såg Trollflöjten för tredje gången häromdagen - jepp, precis så bra är den! Den här gången fick jag dessutom med mig brorsonen. Det är bra, han ska uppfostras i kulturens anda!

Julkänslan kommer krypande

I morse när jag vaknade hade jag Koppången på hjärnan. Det måste ju betyda att julen närmar sig! Dessutom sjöng vi julsånger på körrepetitionen idag inför söndagens adventsgudstjänst - mysigt!

För min personliga del tycker jag att Anne Sofie von Otter gör Koppången bäst, men jag kunde inte hitta henne på YouTube, så ni får hålla till godo med Malena Ernman, och det är ju inte kattpiss det heller.

onsdag 21 november 2012

Bleka dödens minut i sportvärlden

Jag har sagt det förr - Bleka dödens minut är en av mina favoritfilmer, helt fullsmockad med underbara repliker. Vad bättre är, är att jag inte är ensam om att älska den här filmen. Nördar som kan citera Bleka dödens minut finns överallt. Kolla bara in den här NFL-sändningen på ESPN. Reportrarna och nyhetsankarna har fått för sig att slänga in så många repliker ur filmen som de bara kan under sändningen.

Kalenderbitarnörden slår till igen

Ni vet hur det är, jag är en riktig listnörd! Jag älskar att göra listor på olika saker. Häromdagen var jag in på Oscarsteaterns sida på Wikipedia och konstaterade att det står i stort sett ingenting om vad det har gått för uppsättningar där, förutom de självklara - Fantomen, My fair lady och ett par till. Men jag vill ha en fullständig lista på uppsättningar och premiärår. Själv är bäste dräng, sägs det ju så med lite letande på nätet och i mina gamla program här hemma (jag sa ju att jag skulle få användning av dem!) har jag lyckats fylla i - inte alla luckor, men några. Bara att kolla in, och än är jag inte klar!

tisdag 20 november 2012

Tre deckare

En av de stora läsupplevelserna när jag var liten tween, långt innan begreppet fanns, var Tre deckare. Som jag älskade de böckerna! Från början fick jag låna den ena boken efter den andra ur grannens bokhylla, men när jag läst ut dem fick jag börja köpa på mig dem själv. Sammantaget har jag nog läst nästan varje bok av de första tjugonio böckerna i serien, av de fyrtiotre böcker som givits ut i originalserien.

Häromsistens fick jag ett ryck och plockade fram hela serien ur garderoben, där jag skam till sägande, har förvarat dem de senaste trettio åren. Fast det kanske säger nånting om mitt förhållande till dem att jag inte har gjort mig av med dem vid någon av alla mina flyttar - de har ständigt fått följa med.

För första gången sedan jag var typ tretton har jag nu läst om dem. Dessutom passade jag på att köpa på mig flera av de böcker som saknas i samlingarna. Något som är bra med B. Wahlströms ungdomsböcker är väl att de har såpass låg status att man kan få dem för väldigt billig penning. Tror knappt att jag betalade mer än en tia per bok i förstaupplagor - ska man samla på böcker ska man banne mig samla på förstaupplagor!

Böckerna håller förvånansvärt väl än idag, måste jag säga. En anledning till att de håller så jämn klass, trots att de är skrivna på löpande band måste nog bero på att det bara är en handfull författare som har skrivit, och de kan persongalleriet väl. Sedan är böckerna uppbyggda på samma sätt, med en mystisk händelse som leder de tre ungdomarna in i ett äventyr. Gåtorna är aldrig jättefarliga - visst, de råkar ut för skurkar som försätter dem i potentiellt livsfarliga situationer. Men riktigt våldsamt blir det aldrig. I hela den delen av serien som jag har läst har det faktiskt bara dykt upp en enda död person, och han dog flera år innan boken tar sin början. Det är en rånare som hittas död i en stängd gruva, faktiskt samma person som syns på omslaget till Spökande gruvans gåta.

Jag förstår verkligen vad det var som lockade med de här böckerna - huvudpersonerna är i de tilltänkta läsarnas ålder och är som jag, de råkar ut för mystiska händelser, gärna med övernaturliga inslag och ledtrådar till gåtornas lösning planteras lite här och där, så man får chansen att mäta sina kunskaper mot den ofantligt smarte Jupiter Jones. Det är hemliga gångar och högkvarter och elektroniska prylar, allt som pojkar är tänkta att tycka om - och som i mitt fall föll i god jord.

 I nästan varje bok får de också hjälp av en utomstående pojke, som kan sägas vara en ställföreträdare för mig. Att det är pojkböcker blir nästan plågsamt tydligt. Rocky Beach är en stad som tydligen är helt renons på flickor! Inte en flicka så långt ögat kan nå. I Skräckslottets gåta får vi veta att Alfred Hitchcocks sekreterare hade gått i pojkarnas skola, fast några klasser över henne, men hon är bara med en gång. I övrigt är den lilla staden helt flicktom! I två böcker är den utomstående hjälpen en flicka, men det är samma flicka som dyker upp i båda böckerna - något som inte händer med någon av pojkarna i de andra böckerna.

Eftersom det är så många böcker i serien är det självklart att serien utvecklas, precis som i vilken långkörare som helst. I de första böckerna planteras lite förutsättningar som verkar vara tänkta att de ska komma igen, men de flesta av dem försvinner efter hand. Det mest tydliga är den gyllene Rolls Roycen och privatchauffören Worthington. I Skräckslottets gåta får vi veta att killarna vunnit tillgång till bilen och privatchauffören under en månad, och det planteras en lösning på hur de ska kunna fortsätta åka runt i den även efter att månaden är slut. Trots det försvinner både bil och chaufför mer eller mindre ut ur böckerna ganska raskt bara för att återkomma lite sporadiskt. Skinny Norris är tänkt att vara deckarnas ärkefiende, men samma sak där. Han återkommer i - tror jag - tre av alla de böckerna jag läst.

Något som jag har stört mig på nu när jag har läst om böckerna är översättningarna, och då särskilt översättningarna av titlarna. En del av titlarna är riktigt dåliga på svenska, som inte har så mycket med handlingen att göra. Den som jag stör mig mest på är Spökande gruvans gåta, i original The mystery of Death Trap Mine. Gruvan är inte hemsökt, varken på riktigt eller som någon sorts bluff, ingen i hela boken pratar en som att gruvan eventuellt skulle kunna vara hemsökt. Engelska titeln talar om gruvan som en dödsfälla, och det är precis vad den är - kom ihåg bokseriens enda lik som hittas här i gruvan. Ett par av de andra titlarna jag stör mig på är Drullige dubbelgångarens gåta (visst finns det en dubbelgångare, men han är inte det minsta drullig - om man vill ha allitterationen så varför inte översätta engelskans dödlige dubbelgångare?), Magiska häxans gåta (lite tårta på tårta, va - och dessutom är det inte häxan som är den viktiga utan den magiska cirkeln som finns i engelska titeln) och Skrikande spegelns gåta. Den stör jag mig på för den falska marknadsföringen - det finns ingen skrikande spegel här. Visst är det en hemsökt spegel i vilken man kan se en ande, men han skrattar mest. Förutom Spökande gruvans gåta, där jag satt och väntade på att spökena skulle dyka upp, är de felaktiga titlarna förvisso mest estetiska, men i alla fall!

När jag läste böckerna igen insåg jag vilken intryck de gjorde på mig. Den ena scenen efter den andra ramlade fram ur glömskans hemliga rum. Det var - bokstavligt talat - déjà-vu rakt igenom. Förutom alla de scener som jag ändå hade i färskt minne, alltså. Just nu är det nog bara en sån där återkommande scen som jag inte har sett än, men jag tror att den är med i Brinnande ögats gåta, en av dem jag inte fått tag i den här gången, och det är när Jupiter Jones försöker spela korkad tjockis men blir avslöjad när en av de vuxna ristar med en nål i en stor rubin och avslöjar den som falsk. Den scenen ser jag fram emot att få läsa igen. Fast det får bli vid ett senare tillfälle!

måndag 19 november 2012

Bokfynd

Lunchade med Lars häromsistens och eftersom vi var på Rolfs kök så smet jag in på antikvariatet som ligger i Blå tornet. Där hittade jag den här boken - Från Karl XV:s dagar tryckt 1906 för bara tjugo kronor. Jag tvekade inte en minut om att köpa den, särskilt som det verkar som att våra dramatiserade visningar på Ulriksdal kommer att bli av till våren.

La cage aux folles

Jerry Hermans och Harvey Weinsteins klassiker om det gamla bögparet i St Tropez var den första uppsättning jag såg på Oscars och jag minns den med värme. Det var en överdådig uppsättning med Tommy Nilsson som Albin/Zaza. Det negativa jag kunde säga om honom var att hans sångröst inte var så vidare värst bra, men hans rolltolkning av den undanskuffade nattklubbsdivan var helt fenomenal!

26 år senare har La cage aux folles premiär på samma teater igen, nu med Loa Falkman i huvudrollen och med Peter Dalle som regissör. Jag kan erkänna att jag blev lite nervös över att en operasångare med allt sitt magstöd skulle göra den här rollen. De farhågorna kom rejält på skam, men mer om det längre ner.

Peter Dalle har sagt att han inte är förtjust i musikaler, och det märks tyvärr. Musikalnumren verkar vara något som han vill ta sig förbi snabbt så att han kan koncentrera sig på fars och slapstick. Han har genomfört sångerna ytterst pliktskyldigt, och jag undrar om han någonsin har sett en riktig dragshow. Numren på nattklubbens scen skulle inte göra någon druga med självaktning stolt. Det känns lite billigt, och då inte billigt som i att Albin och Georges inte har haft råd att sätta upp större - här är det uppsättningen som känns billig.

Det billiga spiller över i resten av uppsättningen också. Jag vet att man inte ska jämföra olika uppsättningar, men i den äldre uppsättningen var det helt fantastiska kreationer på nattklubben. Här känns de betydligt billigare. Scenografin likaså. Kontrasten mellan bögparets kitschfest till våning och "det heterosexuella" parets konservativa våning kommer inte fram när man bara antyder det med en soffa och ett bord. Och det kanske bara är jag som har sett för mycket på American Horror Story, men ett möblemang som består av uppallade kroppar i olika formationer ger mig helt andra associationer än vad som nog var tänkt. St Tropez antyds med ljusprojektioner av kullersten på scengolvet och där har Dalle slängt ut Albin och Georges att gå runt och de känns faktiskt lite vilsna, som att de inte vet hur de ska gå eller varför. Scenen känns helt enkelt väldigt tom.

Nu låter det kanske som att jag ogillade den här uppsättningen, och det gjorde jag faktiskt inte. Det som räddade den här uppsättningen var personerna på scenen, förutom att grundmaterialet är såpass bra att det är svårt att misslyckas helt. Sven Nordin och Loa Falkman som det medelålders paret var självklart de som gjorde det tunga arbetet - de är ju på scen nästan oavbrutet - och då måste jag framför allt nämna Nordin. Han gör ett fantastiskt jobb som straight (!) man mot Falkmans diva. När jag såg uppsättningen häromdagen var däremot inte Falkman i högform. Han kändes väldigt okoncentrerad, sluddrade sig igenom replikerna och tappade bort sig flera gånger. Han var inte riktigt med, helt enkelt. Utom i sångnumren. Där drog han på med sin rutin och sina erfarenheter. Han tände till och var helt fantastiskt bra. Dessutom undvek han att sjunga med stora operarösten, mer än vid några passande tillfällen.

Suzanne Reuter som Jacqueline har ingen stor roll - och jag undrar om inte Dalle har gjort hennes roll lite större än i originalet? - men det lilla hon hade att göra förvaltade hon väl. Per Andersson var riktigt rolig som betjänten Jacob, fast även här kommer ett litet "men". Han var inte så trovärdig som fjolla med drömmar om att få göra dragshow. Han var mer som en "hen" - flätor, kjol och mustasch - som tyckte att det kan vara en kul grej att få dra på sig en aftonklänning. Det kanske var hans rolltolkning, men för min smak fungerade inte riktigt den biten.

Första akten kändes emellanåt lite ofokuserad. Efter paus lyfte det rejält och blev riktigt roligt. Hade hela uppsättningen varit så bra hade den nog varit värd fyra gnurglor, men tyvärr kan jag inte ge den mer än tre väldigt nöjda diton. Om ytterligare tjugosex år kommer det nog fortfarande vara 1986 års uppsättning som jag minns med värme. Den här är en trivsam parantes.


lördag 17 november 2012

Efterlängtade premiärer

Det är lite kul när det är en premiär som man verkligen går och väntar efter, även om jag nu försöker tona ner förväntningarna så att jag inte ska bli besviken när det väl blir av. Extra roligt är det nu då när det är hela två premiärer som jag längtar efter.

Självklart längtar jag efter Hobbit. Jag räknar med att se den på premiären. Det enda jag hoppas på är att den även kommer att visas i 2D. Jag har ju avsvurit mig 3D-filmer, och vill inte behöva göra ett undantag för den här. Fast måste jag så måste jag...



Men den film som jag längtar efter än mer än Hobbit är Les Misérables - en av mina favoritmusikaler med massor av bra skådespelare och regisserad av Tom Hooper, som gjorde The King's speech. Kan bli hur bra som helst! Fast det såklart, jag har väldigt stora reservationer för Eponines frisyr. Känns inte alls som en gatflicka i 1800-talets Paris.


torsdag 15 november 2012

Spök går igen

Ibland undrar jag om jag är synsk. Häromdagen hörde jag en intervju med Björn Skifs på Radio Stockholm. De pratade om hans karriär från första början till idag, och plötsligt tänkte jag bara "varför tar de inte upp Spök!?", Skifs gamla musikal från -82. Och sedan tänkte jag att det skulle vara kul att se en nyuppsättning av den. Jag såg aldrig den när den gick första gången, och har egentligen inget förhållande till den. Spök! är inte precis en musikal som jag går och tänker på särskilt ofta. Det enda jag kan säga är att det var i den som Fångad i en dröm fanns med.

Lite lustigt då att bara ett par dagar efter att Spök! ramlat in i huvudet på mig så kommer beskedet - Spök! sätts upp på Cirkus under 2013. Nu med Måns Zelmerlöw som popstjärnan Dante som ärver slottet Bränningehus, komplett med husspökena Giljotina och Salmonella (Sussie Eriksson och Lena Philipsson).  Där finns även den uråldrige betjänten Bernhard (Loa Falkman). I originaluppsättningen gjordes rollerna av Skifs, Kerstin Bagge, Monica Dominique och Martin Ljung.

Jag är tyst optimistisk inför det här.

tisdag 13 november 2012

Dagens egoboost

I helgen hade jag en guidad visning för slottsfogden från ett annat slott med sällskap. Idag fick jag ett mail där han officiellt erbjöd mig att när jag vill få komma och hålla visningar på hans slott. Det kändes som en riktig fullträff, och förgyllde min dag onekligen!

söndag 11 november 2012

Vandra med väsen

Ingen vila efter födelsedagsfesten! Dagen efter var det upp i ottan (dvs vid tiotiden) för att plocka fram fracken och göra mig vacker inför Nordiska museets årliga Vandra med väsen ute på Tyresö slott.

Vi har alltid haft tur med vädret. I år verkade det bli värre med den biten - regnet öste ner på förmiddagen. Satt på bussen hela vägen ut till Tyresö med regnet strilande mot bussfönstret. Jag satt och svor ve och förbannelse för mig själv.


Det slutade regna lagom till att jag kom fram och jag började plocka fram rökmaskinen som ska ge älvorna dimma att dansa i och tror ni inte att regnet började ösa ner igen. Ännu mer ve och förbannelse! Det lilla hoppet var att bortöver skogen så var det faktiskt blå himmel, och strax innan det var dags att ta emot den första gruppen så sprack det upp - och bättre än så! Vi fick ett helt fantastiskt höstväder. Dimman rullade in över sjön, faktiskt så mycket att vi knappt behövde använda rökmaskinen och ovanför dimman var det stjärnklart. Det var så ofantligt vackert att se i skymningen!


Själv behövde jag inte oroa mig för vädrets makter, eftersom jag även i år var den uråldrige betjänten inne på slottet och efter förra årets succé när jag stod i fönstret och visade mig som skuggfigur för grupperna utanför fick jag göra det i år med. Sedan berättade jag om gastar och gengångare så att besökarna blev nästan lika bleka som jag själv.

Fantastiskt roligt och jag ser redan fram emot nästa års upplaga!

Födelsedagen avklarad

Så har jag fyllt år ännu en gång, och sedvanligt firades det med fest. Stora skillnaden var väl att jag firade även på den riktiga födelsedagen, i år med att gå och se Törnrosa med mamma. Och i lördags tog jag emot hemma. Liten skillnad där också, istället för sedvanligt soppkök blev det faktiskt en sittnermiddag!


Jag var osedvanligt impopulär i år, inte ens tjugo personer hade tackat ja när anmälningstiden gått ut och tjugo personer kan jag lätt klämma in runt ett långbord. Så jag ändrade lite i inbjudan och tillagade en älggryta istället. Nu kom det några anmälningar till, så vi blev över tjugo personer trots allt. Fast jag klämde ner dem runt bordet ändå. Och några satt i soffan, men jag tror inte att de kände sig utanför i alla fall.

Massor med presenter också, både ätbart, läsbart och bara njutningsbart - precis som det ska vara på en födelsedagsfest!

Nu börjar stora planeringen inför årets julfest!

fredag 9 november 2012

Herr Eskils penningar

Höstlovet är överståndet för den här gången, och precis som vi har haft det de senaste åren så har slottets höstlovsverksamhet bestått av en skattjakt. Det hade beslutats att aktiviteten i år skulle gå av stapeln i Museum Tre kronor och då tyckte jag att vi kunde använda oss av historien om Gustav Vasas skattmästare som enligt legenden ska ha stulit kungens pengar. Jag vet inte hur sann den är, men det är en bra historia.

Vi ändrade lite på konceptet - Herr Eskil har inte stulit pengarna, tvärtom har han gömt undan dem för att inga bovar ska kunna hitta dem, och han har gömt dem på så bra ställen att inte ens han själv minns var de är och behöver barnens hjälp att leta reda på dem. Pia hade sytt penningpåsar åt oss som vi fyllde med femtioöringar för att ge dem rätt tyngd och placerade ut i museet. Sedan fick barnen gå runt med skattkarta och lokalisera dem. Som belöning fick alla deltagarna varsitt chokladmynt ur kungens stora penningpåse.

Närmare tusen barn deltog i jakten under veckan som höstlovet pågick. Eftersom det är såpass mörkt i museet så var vi ganska frikostiga med ledtrådar - "ska man skydda pengarna gör man bäst i att beväpna sig med hjälm och sköld" eller "Eskil besökte stenhuggarverkstaden och pratade med stenhuggaren när han skulle gömma påsarna" och så vidare. Jag tror att barnen tyckte att det var roligt, och jag tyckte definitivt att det var roligt att vara herr Eskil och gå runt och leta pengar. Extra roligt var det att dräkten som jag bar som herr Eskil är den dräkt som Lasse Dejert bar i Stockholmsblod på Stadsteatern. Vi brukade skämta om att jag skulle ta över hans roller, och nu gick jag runt i hans dräkt.

Till jul återkommer jakten, men med annat tema. Mer om det då!

tisdag 6 november 2012

Törnrosa

Foto: Hans Nilsson
Den första balett jag såg live var Törnrosa på Operan i deras förra uppsättning för ett tiotal år sedan. Det var en uppsättning som inte gav mersmak - ofantligt mossig uppsättning. Visst dansade de bra och musiken är fantastisk, men hela uppsättningen var stendöd.

När jag då fick veta att Operan har gjort en nyinstudering av baletten, med koreografi av Márcia Haydée, tänkte jag att jag skulle ge den en ny chans. Det är jag verkligen glad för att jag gjorde. Vilket lyft den hade fått! Orkestern under ledning av Philippe Béran var i högform och dansarna likaså. Sarah Jane Medley och Dragos Mihaleca som Törnrosa respektive prinsen var underbara, både var för sig och tillsammans, Alina Lagos som Lila fen likaså. Men bäst var utan tvekan Jan-Erik Wikström som den onda fen. Vilken utstrålning och kontroll han hade, det var nästan så att jag satt och hejade på hen. På premiären dansades onda fen av Marie Lindqvist, och trots att jag absolut inte ville byta ut Wikström så hade jag gärna sett henne i rollen, och det helt enkelt för att när det är en riktigt stark kvinnoroll i någon av de baletterna jag har sett, och de är tyvärr inte så många, så görs den alltid av en man. Jag kände bara att det skulle vara häftigt att få se den här maffiga rollen utförd av en kvinna också. Jag får väl gå tillbaks och se Lindqvist göra den någon dag också då.

I trejde akten (som jag tycker är totalt onödig, men det är bara jag som är uppfostrad i talteaterns kapande av allt som inte för handlingen framåt) briljerade framför allt Adilijang Abudureheman som Ali Baba. Vilka hopp den mannen gör!

Kläder och koreografi, båda av Pablo Nuñez, var helt sagolika. Från stunden då ridån gick upp var jag helt trollbunden av allt det vackra på scen. Jag gillade också hur tidens gång markerades i förändringen av kläder - vid Törnrosas födelse var det tydligt 1600-talsmode och när prinsen gjorde entré var vi framme i viktoriansk tid. Det var väl lite för stor skillnad i mode från Törnrosas födelse till hennes sextonårsdag, om jag ska vara lite petig - men det gör ingenting när det var så väl genomfört!

Jag tror nog - med den lilla tid som är kvar på året - att jag vågar utse Trollflöjten (biljetter bokade för att se den en tredje gång om ett par veckor!) och Törnrosa som årets uppsättningar på Stockholmsoperan. Fantastiskt och sagolikt, både bildligt och bokstavligt!

måndag 5 november 2012

Intensiv veckända

Ingen ska säga att det är en lätt match att fylla år i början av november! Det är mycket att göra då och personligen har jag inte legat på latsidan. Här har det varit fullt upp.

Födelsedagen inleddes med höstlovsverksamhet i Tre kronor och avslutades med Törnrosa på Operan, där en vedervärdig människa (ingen ur vare sig slottets eller operans personal, nota bene!) i hovlogen lekte lill-Hitler och gjorde biljettkontroll på folk som kom in. Bland annat försökte han slänga ut mamma för att han inte kände igen henne, trots att hon mycket väl hade biljett. SATAN, så arg jag blev!

Fredagen var det mer höstlov i Tre kronor och jympa på kvällen. Resten av natten tillbringades med matlagning inför lördagens födelsedagskalas och hela lördagen gick åt till städning och så avslutades det då med fest på kvällen.

Ingen rast, ingen ro. Upp på söndagförmiddagen för avfärd ut till Tyresö och årets upplaga av Vandra med väsen i Nordiska museets regi. Tillbringade hela dagen där ute och hem igen på kvällen.

Idag blir det till att röja upp efter festen, för det har jag inte hunnit göra ännu.

Mer utförlig rapport om de olika aktiviteterna kommer.

torsdag 1 november 2012

Födelsedagarnas Måndag hela veckan

Min födelsedag idag. Precis som Jenna Maroney i 30 Rock fyller jag 29, men lika bra på det som hon kommer jag aldrig att bli.

Men grattis på födelsedagen, liksom!

Exakt en minut över midnatt, i samma stund som jag fyller - host - tjugonio så fylls datorskärmen av ett meddelande som säger att polisen har spärrat min dator för att jag har varit inne på en olaglig sida. För att datorn ska låsas upp igen måste jag betala böter på €100, och kuponger för att betala kan inköpas på närmsta Sju-Elva.

Okej, man behöver inte vara något snille för att förstå vad som hänt här. En illa maskinöversatt sida, böter i euro som betalas med kuponger och polisen fjärrspärrar datorn. Nä, här har man gått och blivit infekterad med ett illasinnat virus. Via mobilen lyckades jag surfa mig fram till information om just ukash-viruset. Tyvärr kunde jag inte hitta något sätt att bli av med viruset utan att ladda ner ytterligare ett virusprogram - det jag använder mig av har inte lyckats hitta ukash-viruset. 400 spänn så här på födelsedagens natt.

Tack så jävla mycket!