Törnrosa

Foto: Hans Nilsson

Den första balett jag såg live var Törnrosa på Operan i deras förra uppsättning för ett tiotal år sedan. Det var en uppsättning som inte gav mersmak - ofantligt mossig uppsättning. Visst dansade de bra och musiken är fantastisk, men hela uppsättningen var stendöd.

När jag då fick veta att Operan har gjort en nyinstudering av baletten, med koreografi av Márcia Haydée, tänkte jag att jag skulle ge den en ny chans. Det är jag verkligen glad för att jag gjorde. Vilket lyft den hade fått! Orkestern under ledning av Philippe Béran var i högform och dansarna likaså. Sarah Jane Medley och Dragos Mihaleca som Törnrosa respektive prinsen var underbara, både var för sig och tillsammans, Alina Lagos som Lila fen likaså. Men bäst var utan tvekan Jan-Erik Wikström som den onda fen. Vilken utstrålning och kontroll han hade, det var nästan så att jag satt och hejade på hen. På premiären dansades onda fen av Marie Lindqvist, och trots att jag absolut inte ville byta ut Wikström så hade jag gärna sett henne i rollen, och det helt enkelt för att när det är en riktigt stark kvinnoroll i någon av de baletterna jag har sett, och de är tyvärr inte så många, så görs den alltid av en man. Jag kände bara att det skulle vara häftigt att få se den här maffiga rollen utförd av en kvinna också. Jag får väl gå tillbaks och se Lindqvist göra den någon dag också då.

I trejde akten (som jag tycker är totalt onödig, men det är bara jag som är uppfostrad i talteaterns kapande av allt som inte för handlingen framåt) briljerade framför allt Adilijang Abudureheman som Ali Baba. Vilka hopp den mannen gör!

Kläder och koreografi, båda av Pablo Nuñez, var helt sagolika. Från stunden då ridån gick upp var jag helt trollbunden av allt det vackra på scen. Jag gillade också hur tidens gång markerades i förändringen av kläder - vid Törnrosas födelse var det tydligt 1600-talsmode och när prinsen gjorde entré var vi framme i viktoriansk tid. Det var väl lite för stor skillnad i mode från Törnrosas födelse till hennes sextonårsdag, om jag ska vara lite petig - men det gör ingenting när det var så väl genomfört!

Jag tror nog - med den lilla tid som är kvar på året - att jag vågar utse Trollflöjten (biljetter bokade för att se den en tredje gång om ett par veckor!) och Törnrosa som årets uppsättningar på Stockholmsoperan. Fantastiskt och sagolikt, både bildligt och bokstavligt!