Habo kyrka

På väg igen! Och idag gjorde jag en avstickare till Habo kyrka. Kyrkan är från 1723, byggd i trä och är översållad med målningar. Och kyrktornet är bara dekoration, ingen klocka.


Det har funnits en kyrka i Habo åtminstone sedan 1100-talet. Den nuvarande kyrkan är från 1600-talet, men den fick sitt nuvarande utseende 1723. Vanligtvis målade man bara tak och valv, men här är även väggarna täckta av bibliska motiv. Konstnärerna är Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson från Jönköping, och stilen är bondbarock.


Altaret är från 1300-talet. Vid en ombyggnad 1716 hittade man en relikask i altaret. Däri låg ett pergamentstycke som talade om att altaret invigts av biskop Sigge, som var biskop i Skara i mitten av 1300-talet.

I taket hittar man framifrån Dopet, Bekännelse och förlåtelse, Nattvarden och Välsignelsen. Ovanför oss ser vi hur Jesus ger Petrus himmelrikets nycklar.


På sidoväggarna hittar vi Tio Guds bud. De jämna på kyrkans norra sida, och de udda på södra sidan. Här sjätte budet, du skall icke giöra hoor.


Budordet "du skall icke hava begärelse till din nästas hustru" illustreras passande nog med Josef och Potifars hustru.


I taket under läktaren syns trosbekännelsen, och ovanför läktaren ser man Fader vår.


Orgelläktaren är dekorerad med damer som spelar på musikinstrument. Instrumenten må variera på alla bilderna, men damen är densamma, nämligen drottning Ulrika Eleonora.


På tal om kungligheter finns det på ena väggen en minnestavla uppsatt över slaget vid Narva år 1700.


Där kan man se hur den artonårige Karl XII framställdes innan han tog av sig peruken och satte på sig uniformen. Ett helt vanligt härskarporträtt. Vore det inte för näsan skulle jag inte känna igen honom.


Predikstolen är från 1723. Uppe på predikstolen står självaste liemannen som ett memento mori. Notera dödskallen och lien han håller i händerna. Predikstolen är tillverkad av Jonas Ullberg från Härja. Han har även gjort altartavlan.

Äldst i kyrkan är dopfunten. Jag lyckades tyvärr inte ta nån bild av den. Den är från 1200-talet, och användes ända fram till 1908, då man tyckte att det var dags för en nyare. Den gamla dopfunten användes istället till annat, bland annat för att blanda rödfärg. Det går rysningar utmed ryggraden på mig när jag hör det!! Nu har man tagit dopfunten till heders igen, men den är fortfarande röd på insidan.

Det blev inget långt besök i kyrkan. Man höll på att rusta för bröllop, och jag kände att jag inte vill gå runt och störa. Och när sångsolisterna, som förvisso sjöng bra, började sjunga Älska mig för den jag är flydde jag fältet. Den låten är ett bevis på att även Benny Andersson kan skriva pekoral!