1975 hade farsen The Ritz premiär på Broadway. Författare var Terrence McNally, som även skrivit pjäser som Allt eller inget, Spindelkvinnans kyss, Frankie och Johnny, Master Class och Ragtime. Han hade en tid tidigare träffat Chita Rivera på en fest, och hon underhöll gästerna med att improvisera fram en hysterisk puertoricansk sångerska. McNally tyckte att det var så roligt att han bestämde sig för att skriva en hel pjäs till henne, och resultatet blev The Ritz.
Handlingen i korthet går ut på att sophanteringsbolagsägaren Gaetano Proclo får veta att hans svåger bestämt sig för att uppfylla sin fars sista önskan och döda Gaetano. Alltså flyr Gaetano från Ohio till New York och försöker gömma sig på den sista plats svågern kan tänka sig att leta. Utan att veta vad det är för ställe blir han av taxichauffören släppt utanför bastuklubben The Ritz. Tätt i spåren på Gaetano följer detektiven Michael Brick, en väldigt snygg man, men med den hemskaste röst man kan tänka sig. Till bastuklubben kommer även sångerskan Googie Gomez (gissa vem som spelar den rollen) för att uppträda, då hon hört att en berömd Broadwayproducent tillbringar sin fritid där. När hon får syn på Geatano tror hon att det är han som är producenten. Det hela är upplagt för en äkta spring-i-dörrarna-fars, med den lilla detaljen att allt som sagt utspelas på en bögklubb.
Pjäsen blev en succé och gick i ett år. Chita Rivera fick en Tony för bästa skådespelerska och nominerades till en Drama Desk award, precis som pjäsen. Självklart måste en sådan succé bli film, och jobbet gick till Richard Lester. Lester har visat sin talang för komedi med filmer som De tre musketörerna, Superman, A hard day's night, Hur jag vann kriget och En kul grej hände på väg till Forum. Flera av skådespelarna från Broadway är med och upprepar sina roller, förutom Chita Rivera även Jack Weston, Jerry Stiller (Bens pappa) och F. Murray Abraham (Salieri i Amadeus). I filmen fick de bland andra sällskap av Treat Williams (Berger i Hair) i rollen som detektiven Michael Brick. Sverigepremiären ägde rum i maj -77, med den hopplösa titeln En baddare till badare. Den danska titeln går inte heller av för hackor: Det går helt agurk i saunaen.
Författare, regissör, skådespelare, det är som gjort för en succé. Och ändå fungerar det inte. Det är skrikigt på ett sätt som skulle kännas som överspel även på teatern, Lester har helt misslyckats med tajmingen, absolut alla skämt annonseras åtminstone tio minuter innan de kommer, handlingen stannar upp totalt varje gång ett skämt ska levereras för att INGEN SKA MISSA ATT NU KOMMER SKÄMTET!!!!!
De enda som klarar sig med hedern i behåll är Treat Williams och Chita Rivera. Hennes Googie Gomez är lysande i sin talanglöshet och självcentrering. Hennes scener kan jag titta på om och om igen. Men det pinsamma, för min del, är att jag gärna ser hela filmen och har riktigt roligt. Då inte på ett kalkonfilmssätt, utan jag har riktigt trevligt med filmen, trots dess totala kollaps. Kanske för att jag trots allt anar att det finns en rolig historia där inne nånstans, som skulle kunna bli en bra uppsättning?
Jag tog till och med och köpte pjäsmanuset och översatte det. Jag visste hela tiden vem jag skulle vilja se som Gaetano Proclo; Uffe Larsson. Fast det var ju innan... Nu vet jag inte riktigt vem som skulle kunna göra den, och vem som skulle kunna göra Googie Gomez kan jag inte komma på. Kanske Petra Mede?
Samma år som Chita Rivera vann sin Tony för bästa skådespelerska i talpjäs vann Angela Lansbury en Tony för sin roll i Gypsy. Kan det vara en liten hälsning till det då Googie får sjunga Angela Lansburys stora nummer ur Gypsy när hon äntligen får göra sin show på The Ritz?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar