tisdag 17 november 2009

Vindens skugga


En av fördelarna med att vara sjuk är att man får så mycket tid att gå igenom alla de där trevliga sakerna, som bara ligger och väntar på en. Jag har kollat på en väldig massa film och teveserier, men jag har även tagit mig tid att läsa ut Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.

Boken handlar om pojken Daniel, som tas med av sin far antikvariatsägaren till "De bortglömda böckernas gravkammare", ett ställe för bokälskare där förlorade böcker får sin sista tillflykt. Alla som kommer dit får adoptera en bok, och Daniel plockar fram boken Vindens skugga, av den okände författaren Julián Carax. Han blir fascinerad av boken och börjar rota i författarens bakgrund. Snart märker han att han inte är ensam. Den ondskefulle polisen Fumero och en mystisk man med sönderbränt ansikte verkar lika intresserade av att hitta Carax.

Vindens skugga är onekligen en spännande bok. Ingen nagelbitare, men tillräckligt intresseväckande för att jag inte skulle vilja lägga ifrån mig boken mer än nödvändigt, och nu under konvalescensen behövde jag ju inte det. Den är inte lika dåligt skriven som Dan Browns böcker (eller ska jag säga "bok", jag har ju bara läst Da Vinci-koden), men heller inte lika välskriven som Rosens namn, en bok som jag många gånger kommer att tänka på när jag läser den här. Vindens skugga hamnar väl nånstans däremellan, fast då närmare Umberto Eco än Dan Brown. Det finns trots allt lite litterära ambitioner här.

Tyvärr räcker inte de litterära ambitionerna till för de kvinnliga gestalterna i boken. Jisses, så endimensionella! Avgudade madonnor, hela högen. Inte en enda sammansatt kvinnogestalt så långt ögat når. Ädla och lidande, allihop. Till slut fick jag faktiskt svårt att hålla reda på vem som var vem när de steg fram den ena efter andra och led och var god. En säger en av kvinnorna får "äran" att vara lite mer sammansatt, men då visar hon sig inte vara bättre än en hora och får ett uselt liv också.

Kvinnorna till trots så tyckte jag ändå att boken var läsvärd, och den får äran att stå kvar i bokhyllan. Jag tror nog att jag kan tänka mig att läsa om den här. Fast det får nog gå ett par år först, tror jag.

Inga kommentarer: