Ansträngande advent

Det var jobbigare än jag tänkt att fira advent. Fast samtidigt väldigt trevligt.

Nu var ju jag redan trött från början, fru Ann och jag var på middag hos pärona i lördags och jag kom hem relativt sent och i säng ännu senare. Sedan upp ruskigt tidigt för repetition i slottskyrkan.

Adventsgudstjänsten gick jättebra. Kyrkan var fullsatt, de kungliga representerades av Prinsessan Christina med make. Vi sjöng som riktiga julänglar, hela kören. Jag tyckte att det lät riktigt bra. Nu kan vi ju inte ta åt oss hela äran, Vokalensemblen sjöng med oss också. Usch, vad de sjunger bra. Jag blir riktigt avis. Händels Dotter Sion tillsammans med Musikkårens brassmusikanter är ruskigt rolig att sjunga med dem!

När sista tonen i Otto Olssons Aaaaadveeeeeeeeeeeent klingat ut sprang jag från Östra valvet till Västra, slängde på mig visningskläderna och körde de två våningsvisningarna med stora grupper, både den svenska och den engelska. Tur att jag redan hade värmt upp rösten, om jag säger så.

Efter att slottet slagit igen portarna samlades fru Ann, Hagbergskan, Tegel, Stelios och jag för att fira advent tillsammans. Detta gjorde vi genom att dricka glögg på Tabac. Mycket trevligt.

Sedan skulle jag då julpynta var det tänkt. Ha! Jag orkade gå ner i källaren och hämta dekorationspåsarna, men sedan tog det stopp. Efter att ha ställt fram julstakarna och konstaterat att lamporna inte funkade och ätit lite i adventsljusets sken lade jag mig i soffan och där somnade jag. Vaknade vid tolv och då var det bara att kravla sig iväg till sängen (adventsljuset hade jag släckt redan innan jag lade mig i soffan, ifall nån undrar över mitt säkerhetstänkande).

Idag hade jag desto mer ork att julpynta. Nu är det bara granen som fattas!