Kvinnan i svart

Något av det läskigaste jag har sett i underhållningssyfte var inte en skräckfilm, utan en mycket enkel liten teaterpjäs som gick på Turteatern i Skarpnäck nån gång i början av 90-talet, Kvinnan i svart. Två skådespelare på scen som berättar en spökhistoria. Inga stora effekter, det mest spektakulära var en gunghäst som började gunga av sig själv. Ändå satt jag på helspänn och varenda hårstrå stod på ända.

En ung advokat har fått i uppgift att åka till det ensliga Eel Marsh House för att ta hand om papperen efter huset avlidne ägare. Där är han med om oförklarliga händelser, som han senare vill berätta om. Han tar då kontakt med en skådespelare för att få lite tips om hur han ska framföra det här på bästa sätt. Skådespelaren bestämmer sig för att hjälpa till med inlevelsen och de sätter igång att spela upp hela skeendet för varandra, och det är det vi får se.

När jag läste teatervetenskap hände det ofta att vi fick genrepsbiljetter, och Kvinnan i svart var just en sådan. Vi var ganska många som skrev upp oss på listan, men pinsamt nog var vi, tror jag, två eller tre som faktiskt gick till teatern. Den där pinsamma situationen uppstod, när skådespelarna talar om för publiken att "vi väntar på några till. De kommer nog med nästa tunnelbana, så vi väntar med att börja spela". När föreställningen väl började, utan att det kommit några fler så var jag helt fast. Fantastiskt bra, och fantastiskt läskig. Tyvärr kommer jag bara ihåg att det var Robert Sjöblom som spelade skådespelaren. Jag minns inte vem det var som gjorde advokaten.

Jag har många gånger tänkt att det skulle vara jätteroligt att göra en egen uppsättning av den. Det behövs inte så mycket. Två skådespelare, en tom scen och möjligheten att suggerera fram ett ensligt hus på den engelska landsbygden. Jag får väl se vad jag gör med den.

Emellanåt läser jag teaterannonserna för vad som visas i London. Även om jag vet med mig att jag inte har råd att åka dit, så vill jag ändå veta vad jag skulle kunna se om jag hade möjlighet. En av uppsättningarna är Kvinnan i svart, som har gått där sedan 1987. Den gjorde så stort intryck på mig att jag ända sedan jag såg den har velat se den igen. Jag får väl se till att skaffa fram pengar och åka iväg snart. Då ska jag se den och De 39 stegen!