Världens sorgligaste julgran?

I vanliga fall brukar jag stå där och krama om granen och hysteriskt skrika "nej nej, det är flera timmar kvar på tjugondedag Knut. Jag behöver inte kasta ut granen än!" men i år var jag faktiskt tvungen att göra mig av med den redan innan trettondagsafton, och det smärtar mig.

Redan efter ett par dagar började grenarna sjunka ihop på den här granen och de senaste dagarna har jag lyssnat på ett stilla rassel från barren som har fallit till golvet, emellanåt ackompanjerat av en glaskula som med ett ritsch drar med sig alla barr från sin kvist och faller med ett klirr i golvet. Och när julgranskulor faller till marken likt mogna höstäpplen, då är det dags att göra sig av med granen!

Så här tragisk såg granen ut utan dekorationer - lägg märke till den trasiga kulan bakom granen, men titta inte så mycket på hyacinterna som sett sina bästa dagar - och när jag väl fått ner den på gatan fanns det inte ett enda barr kvar på den. Jag skämtar inte, jag stod och inspekterade den och jag kunde inte se det minsta lilla barr kvar på stam eller grenar. Lite surt då när man ser de gröna fina granar som andra marodörer har gjort sig av med i förtid. Men julstjärnan får banne mig hänga kvar till rätt dag!