fredag 14 januari 2011

Om rätten att överklaga betyg

Jan Björklund tycker inte att elever ska få överklaga sina betyg om de känner att de är orättvist satta. Det är ganska beklagligt (men inte förvånande i den auktoritära skola som han vill ha). Som CUF-ordföranden Magnus Andersson skriver i dagens Aftonbladet: "Är inte rättsäkerheten (sic) för yngre medborgare lika viktig som för äldre?"

När jag gick i högstadiet och skulle få slutbetyg i ett ämne visade det sig att jag och några till fått lågt betyg samtidigt som en av klassens värstingar fått en fyra. Det här kunde vi inte acceptera och klagade på det. Det visade sig sedan att läraren ifråga inte ens hade lärt sig våra namn och bara hade satt betyg lite hipp som happ. Värstingen hade fyra för att "han gjorde ett så bra grupparbete". Den han hade jobbat med i det grupparbetet var med mig, och jag hade gjort det mesta arbetet. Sedan pekar hon på Pelle och frågar "det är du som är Jonas, va?"

Efter att vi varit uppe på expeditionen och informerat om det här så kom det under sommaren ett nytt betyg hemskickat till mig där även jag hade fått en fyra.

Jag har ytterligare ett exempel på lärare som slumpvis satte betyg. Musikläraren i mellanstadiet lärde sig inte heller namnet på oss i klassen. När det började bli dags att sätta betyg i sexan berättade han vilka som var bäst och skulle få högst betyg, men han sa inga namn utan pekade bara på oss. Där var jag en av de tre-fyra elever som enligt utpekandet skulle få högst betyg. Sedan när betyget kom (och det här var bara ett par veckor senare, så min prestation kunde nog inte försämras mycket på den korta tiden) hade jag ändå bara fått en trea. Om jag då var i toppskiktet så undrar jag hur illa det var ställt med våra musikkunskaper. Men det betyget gjorde jag inget åt, man gör väl inte riktigt det när man går i mellanstadiet och inte har så mycket konkret att gå på, mer än lärarens försäkran inför klassen att man tillhör eliten...

Jag tycker att det är ruskigt att tänka sig att Björklund inte tycker att eleverna ska ha den säkerheten att slippa stå ut med uselt satta betyg av ointresserade och klantiga lärare.

3 kommentarer:

Hanna sa...

Håller med dig Jonas!
Hade två felaktigt satta slutbetyg i gymnasiet som inte gick att göra ngt åt då ingen visste riktigt hur det då nya betygssystemet fungerade...

Don Richardo sa...

Det gamla betygssystemet kunde de ju inte heller - när man fick höra saker som att "femmorna är tyvärr slut". Lärarna, och framför allt de ansvariga politikerna, måste lära sig att betygen är en viktig del av undervisningen - för lärarna! Betyg funkar dåligt som feedback till eleverna, de behöver mycket snabbare återkoppling på sitt arbete. Att få veta efteråt att man behöver förbättra sig hjälper ju inte. Och att få veta det före lovet inför nästa termin hjälper inte heller.

Aida sa...

Fast med det gamla relativa betygssystemet (skala 1-5) så KUNDE ju faktiskt femmorna så att säga 'ta slut'. Man räknade på en sorts median, där varje klass skulle ha ett visst antal 5:or, 4:or, 3:or, 2:or och 1:or. Galet, ja, men de flesta kunde nog betygssystemet.

Värre blev det när betygen inte längre var relativa utan målrelaterade (G-MVG), då flera lärare fortsatte att sätta dem enligt det gamla systemet.