Det kan sägas direkt att jag hade nog fått ut mer av den om jag sett Halvblodsprinsen först. Jag har visserligen sett alla andra delarna så viss koll hade jag. Ändå satt jag emellanåt och undrade vem det där är, vart har hon tagit vägen, varför gör de så där och så vidare (jodå, jag visste att Dumbledore dog i förra delen). Men förutom det så hade jag 150 mycket trevliga och fantasifulla minuter i biomörkret. Harry Potter-filmerna blir bara mörkare och mörkare och den här är den mörkaste av dem alla (eventuellt med undantag av den sista filmen, som förmodligen är än mörkare). Harry och gänget (visst låter det som en dålig ungdomsbok!) befinner sig på flykt från Voldemort filmen igenom - vi får inte se något alls från Hogwarts. De är på jakt efter horrokruxerna, de delar av Voldemorts själ han har gömt i diverse föremål. Förstörs de förgörs Voldemort. Inte konstigt att alla vill åt de här föremålen. Samtidigt tar ondingarna över Trollkonstministeriet och inför fascistlagar som hotar alla som avviker från normen.
Det här är mycket snyggt gjort, både foto- och effektmässigt. Jag blev väldigt förtjust i den animerade saga som Hermione läser för Harry. Den skulle fungera helt på egen hand utanför filmen också. Jättesnygg!
Skådespelarna verkar ha haft väldigt roligt när de har spelat in, de ger verkligen järnet även i de minsta roller. Som så ofta är det de onda som är bäst. Min favorit är nog Imelda Staunton som Dolores Umbridge. Hon är vedervärdig i sin rosa, stenhårda vänlighet.
Eftersom man har bestämt att dela upp boken i två delar så får vi inget ordentligt slut på historien den här gången, men cliffhangern är väldigt snygg. Fyra något förvirrade gnurglor blir betyget. Hade jag bara sett Halvblodsprinsen är jag övertygad om att betyget skulle ha blivit en mer bestämd fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar