Briljant uppdatering, min käre Watson

Äntligen fick jag se BBC:s mest omtalade serie på evigheter, Sherlock. Det som gjorde den här så ovanligt var att det var en modern uppdatering av hela historien. Den utspelas i nutid, dr Watson har varit i Afghanistan den här gången också men i det nuvarande kriget, Sherlock Holmes är lika briljant och använder sig av moderna hjälpmedel (precis som Doyles detektiv gjorde). Självklart (?) röker inte Holmes nuförtiden och hans "trestoppsproblem" har istället blivit "trenikotinplåsterproblem"

Dessutom gillar jag queer-vinkeln de använder sig av. Det Holmes tror är Watsons bror Harry visar sig vara systern Harriet, som precis separerat från sin fru Clare. Folk de möter tror att Holmes och Watson är ett par och när Watson frågar Holmes om flickvän får han svaret att det inte ligger för honom. På följdfrågan om pojkvän hinner bara Holmes svara att han är smickrad av Watsons intresse, "men jag är inte..." Vi får väl se om vi får något svar på den frågan senare i serien. I böckerna visar Holmes upp ungefär lika lite intresse för damer, förutom Irene Adler, en operadiva (gaydar alert!).

Det märks att skaparna Steven Moffat och Mark Gatiss kan sin Holmes. Uppdateringarna är snyggt gjorda, och att de dessutom har arbetat med Doctor Who är väldigt påtagligt i berättarstilen. Mark Gatiss spelar dessutom Sherlocks storebror Mycroft, nu chef för underrättelsetjänsten.

Sherlock själv spelas av mannen med det lustiga namnet, Benedict Cumberbatch (Den andra systern Boleyn, Försoning), väldigt bra. Dessutom flankeras han av två favoriter, Martin Freeman (The office, Bilbo) som doktor Watson och Rupert Graves (Ett rum med utsikt, Maurice) som Lestrade. Det här blir definitivt en serie jag kommer att se övriga (tyvärr bara två) avsnitt av.