1465
Tänk er scenen: Stockholm, vintern 1465. På slottet vajar danska flaggan, men inne i stan ser man soldater och borgare med Karl Knutsson Bondes nya svenska riksvapen. Uppe på Brunkebergsåsen står danska soldater beredda. Solen går upp och ute på isen slåss man mot man. Hästar halkar omkring, pikenerare slåss mot soldater, man intar Helgeandsholmen, på Gråmunkeholmen ser munkarna oroligt på. Plötsligt brister isen under de danska soldaternas fötter och de försvinner ner i det mörka vattnet vid Gråmunkeholmen. Erkänn att det inte bara är jag som vill se den scenen i en film!
Karl Knutsson Bonde, den svenske kungen, har inte lyckats ta sig in på kungaborgen. Den dansktrogne fogden Ture Turesson har helt enkelt vägrat acceptera den nyvalde svenske kungen och öppnar inte portarna. Karl Knutsson får istället hålla till nere i stan. Men det är oroligt i övrigt, ärkebiskop Jöns, även han dansktrogen, har samlat sina soldater på Norrmalm med avsikt att avsätta Karl Knutsson och i januari står slaget på Stockholms isar.
Överläget går från Karl till Jöns och tillbaks. Idag anländer förstärkning norr om stan, men vägen är spärrad av ärkebiskopens män. Däremot har ärkebiskopen inte lyckats inta Södermalm, så Karls plan är att ta sig via Södermalm och längre västerut gå över isen för att förena sig med styrkorna där. Tyvärr har ärkebiskopen förutsett det också och innan Karl har tagit sig över med styrkorna står slutstriden där ute på isen. Karl lyckas med en mindre styrka ta sig tillbaks till Stockholm och de skyddande murarna, men han inser att slaget nu är förlorat och 30 januari abdikerar han för andra gången.
För övrigt heter löparen bishop på engelska...
2 kommentarer:
Min namne tappar förlorar en krona. Igen.
Hm vad är det för en liten schackbonde som löper på isen... Och den lilla lampan...
Skicka en kommentar