Om man som jag tillbringar årets sista dagar till sängs (och jag tycker att vi säger att det var det jag gjorde, vi behöver inte gå in på i vilket rum jag tillbringade mest tid) så får man tid till annat. I ärlighetens namn, de första två dagarna sov jag nästan oavbrutet. Jag var vaken som längst lite över en timme vid ett tillfälle. Men de två sista dagarna var jag vid medvetande. Jag orkade inte göra nånting, men vid medvetande var jag. Och då kan man ju passa på att läsa lite.
Mitt val av litteratur föll på årets julklappsalbum, Fables skriven av Bill Willingham. Snacka om rätt julklapp till mig. Jag gillar serier och sagor. Vad kan då vara bättre än en intelligent blandning av dem båda?
Fables utspelas i New York, men det som är lite ovanligt är att alla europeiska figurer från vår sagovärld har tvingats fly till USA undan diktatorn endast känd som Moståndaren (The Adversary) och lever nu med nya identiteter i stadsdelen Fabletown. Antropomorfistiska sagofigurer som har råd och möjlighet att ta sig människohamn är även de välkomna att bo i New York. Annars får de bo på en farm utanför stan. Snövit är vice borgmästare och stora stygga vargen är privatdetektiv under namnet Bigby Wolf, Pinocchio beklagar sig över att Blå fén bara förvandlade honom till pojke och glömde att han skulle få växa upp och Skönheten och Odjuret går i parrådgivning och så vidare.
I första albumet, det som jag har läst, rör sig historien kring Snövits syster Rosenröd. Hennes lägenhet är sönderslagen och litervis av hennes blod flyter på golv och väggar. Vem har mördat Rosenröd och varför? Snövit och Bigby undersöker fallet.
Det här är riktigt smart skrivet, med kluriga syftningar på olika sagor här och där. Inte riktigt lika smart skrivet som Alan Moores League of extraordinary gentlemen, där det handlar om figurer från viktorianska romaner. Där är minsta lilla cigarettpaket uttänkt och baserat på något verkligt. Så är det inte här. Här handlar det om människorna från sagorna, men det betyder inte att Fables är sämre än League. Absolut inte. Det är smart, roligt och snygg skrivet. Det ska bli kul att läsa övriga album i den här serien.
1 kommentar:
Den blir riktigt bra kring 3:e volymen och sen bara bättre efter det. Först nu här kring 13:e med crossoveravsnittet som det börjat bli lite sämre. Jack of Fables håller inte samma kvalitet.
Skicka en kommentar