måndag 3 augusti 2009

Vesparesan, ett postskriptum

Brahehus en tidig julimorgon.

Jag har inte hunnit sätta mig ner och skriva särskilt mycket sedan jag kom hem. Jag anlände till Stockholm i fredags kväll, och genast kallade Pride på mig. I ärlighetens namn vände jag i dörren när jag skulle dit. Jag var så trött att jag gick in och la mig i soffan och somnade istället. Men både lördag och söndag var jag där. Mer om det senare.

Toalettbesök vid rastplats. Den var charmigare utanpå än inuti.

Nå, hur var då min Hallandsresa? Sammanfattningsvis måste jag säga att jag tyckte att det var jätteroligt. Det var en helt fantastisk resa, även om den tog längre tid än vad jag räknat med. Det som gjorde den särdeles upplevelsefull var just det att det tog tid och jag hann uppleva och njuta av färden. Alla sinnen involverades. Solskenet och vinden mot huden, alla vackra vyer jag hann insupa, dofterna, en blandning av ängar, blommor, djur och gödsel, var fantastiska, ljudet av vinden, gräshoppor (ja, de hördes faktiskt), råmande kossor, gnäggande hästar. Och så smaken, nå, det jag smakade mest på var väl de insekter som jag fick i munnen när jag satt och sjöng för mig själv, om jag ska vara ärlig. Fast matsäcken smakade helt underbart också, när man satt på nån trevlig äng och njöt av vädret.

Trevlig äng att njuta av vädret på.

Jag hade inte en tråkig minut. Jo, jag kan väl erkänna att Vätterns västra strand när solen hade gått ner och kvällskylan smög sig in från sjön inte var det roligaste jag har varit med om. Då kände jag att jag ville komma fram så snart det bara gick.

Utanför Kumla fick jag syn på den här intressanta skylten. Jag undrar vem Johansson är och varför han har fått sig en egen Hollywood-skylt.



Hästhage utanför Nyköping.

Den stora frågan måste ju bli: ska jag göra om det? Och svaret är ett tveklöst "kanske". Jag skulle gärna ge mig ut på en liknande tur, men troligen inte till Halland på det här sättet. Jag är lite för rastlös och efter ett tag började jag fundera på hur långt det var kvar och när jag ska komma fram. Men att ge mig ut och åka runt i landet kan jag tänka mig, då med mindre bestämda planer. Ta en tur och fundera var dag på vad jag vill se inom det område som jag har möjlighet att ta mig runt på med den hastighet jag har.
Den här traktorn låg framför mig i nästan en halvtimme innan jag lyckades köra om. Vi körde nästan exakt lika snabbt, jag var bara aningen snabbare, så jag kunde se att jag kom närmare och närmare, men med alldeles för låg hastighet.

Fast om jag gör om det så ska jag nog införskaffa en gps. Tack gode gud för att jag köpte en vägatlas! Googlemaps var både bra och dålig. Den var för detaljerad och för övergripande, och emellanåt ganska svårförståelig. "Sväng vänster", till exempel. Bra att få veta det, men det kan ju vara bra att veta NÄR jag ska svänga vänster också. Ibland påpekar den självklarheter, "sväng svagt åt höger" är inte så svårt att begripa när man bara kan åka åt det hållet om man inte vill köra av vägen. Å andra sidan så struntade den i andra detaljer. "Ta tredje avfarten i rondellen" fick jag vid ett tillfälle, och då gjorde jag det. Det jag senare förstod, när jag irrat runt och inte hittat nånting, var att det inte var i just DEN rondellen jag skulle svänga. Det där var en rondell som googlemaps inte ens brydde sig om att ta upp.

Åker man på småvägar kan man få färdas i lövsalar, som inte finns på motorvägarna.

Jag tog mig fram tack vare googlemaps, men jag körde också vilse på grund av googlemaps. Och då var det väldigt skönt att plocka fram vägatlasen och se var jag egentligen var och hur jag skulle köra för att komma rätt.

Vetefält med traktorspår. Fullt så fel körde jag inte så att jag åkte in där...

Intressantaste felkörningen kan jag inte klandra vare sig googlemaps eller vägatlasen för. Jag vet inte riktigt vad som hände. Efter Nyköping skulle jag svänga av och ta väg 223 till Gnesta. Jag gör just detta, och kör och kör och kör, svänger inte av någonstans, följer vägen exakt som den går. Plötsligt har jag en motorväg på ena sidan, och det ska det INTE finns! Inga motorvägar i närheten av väg 223. Efter att ha konsulterat kartan visar det sig att jag inte längre är på 223:an, utan på 224:an, som går lååååångt därifrån. Jag kan klart och tydligt se på kartan exakt var jag har svängt av, men jag kan inte påminna mig om att jag har vikt av från huvudvägen en enda gång...

Visingsö sett från Grännavägen. Dit vill jag åka vid tillfälle.

Nu håller jag på att bli färdig med alla mina texter också. Gå gärna bakåt i arkivet och kolla på fler bilder och mer text. Här är det stora förändringar:

Rast i Gnesta
Äntligen framme... i Hjo!
Habo kyrka
Sofiero slott
Kyrkan i Abild
En tur i hamnen
Istrigaste banden i stan!
God morgon

Rökstenen
(mer text kommer)
Viby kyrka
Linköpings domkyrka (mer text kommer)
Äntligen Löfstad

Den obligatoriska "blåklint vid vägkanten" får avsluta min "Vättern runt med depåstopp i Ugglarp".

Inga kommentarer: