Så var semestern över för i år. Sjutton dagar i rad. Det var faktiskt en helt okej längd. Självklart skulle jag vilja vara ledig hela sommaren, men det här funkar också. Jag har ingen direkt postsemesterångest inför morgondagen, det ska bli ganska trevligt att få visa slottet igen. Och jag har inte hunnit bli uttråkad av semestern heller. Varken för kort eller för lång, alltså.
Det är väl under semestern som det känns som att det skulle vara trevligt att vara i ett förhållande, och göra saker ihop med nån. Som det är just nu så jobbar alla kompisar, alternativt åker bort och gör saker med sina respektive, och jag får hitta på saker på egen hand. Inte några större problem, men som sagt, det skulle vara roligt att göra det TILLSAMMANS med nån...
Nå, sista dagen tillbringades till ganska stor del på min vanliga badklippa. Jag gick därifrån när tonåringarna satte igång att skräna. Där fick jag också häpna över hur ofantligt obildade vuxna människor kan vara (alltså inte tonåringarna). Två män i trettioårsåldern, av dialekten att döma infödda stockholmare, sitter och diskuterar. Först funderar de över om vattnet i Mälaren är sött eller salt (detta alltså EFTER att de har badat och alltså borde ha märkt om vattnet smakade salt), och de kommer fram till att det nog är salt eftersom Mälaren bara är en havsvik till Östersjön. Än så länge bet jag mig i tungan och höll tyst.
Sedan frågar den ene var Fleminggatan ligger, och den andre gör en allmän gest mot - Lilla Essingen. Den förste frågar då om det är Kungsholmen som ligger rakt fram (alltså Lilla Essingen), och får till svar att det är det visst. "Men vad är det där då?" säger han och pekar mot Gröndal. "Det där är Söder", svarar den andre. Då kunde jag inte vara tyst länge, utan påpekade vilka delar av Stockholm det är de tittar på. "Men det där är ju Kungsholmen", säger den andre och pekar - igen - på Lilla Essingen. "Nej, det är det inte", svarar jag. "Men Mälarpaviljongen ligger ju där", envisas han. "Nej, det ligger dit bortåt", säger jag och pekar. "Så Långholmen går ända fram till Lilla Essingen" frågar han förundrat, vilket jag bekräftar. "Då är det ju en lång ö", filosoferar han. Jag sa faktiskt inget om öns namn vid den tidpunkten...
Sedan hem, soppa till middag och några ingefärskakor till efterrätt. Psycho på dvd:n och nu till sängs för att vara i form inför första visningarna.
På det hela taget en trevlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar