Igår var första dagen tillbaks efter semestern. Den kunde ju ha börjat bättre.
Det var visserligen trevligt att vara tillbaks, och att få ha visningar. Men slottet kan bli vääääldigt varmt på somrarna, och det dröjde inte mer än trettio minuter innan svetten fullkomligt rann om mig. Och då hade jag ännu inte börjat dagens första visning. Några kollegor som såg mig såg skräckslagna ut över min genomblöta uppsyn. För att inte tala om min dyngsura skjorta. Under visningarna fick jag hela tiden gå och torka mig i ansiktet, så att jag kunde se nånting. Jag försökte göra det hela diskret när jag hade gruppens uppmärksamhet riktad åt annat håll ("om ni tittar upp i taket ser ni...").
Jag hade lyckats förtränga att museilärarna under juli-augusti börjar en timme senare än övriga. Inte så att jag kom för tidigt, men när jag väl var där så fanns det inte i mitt huvud att visningarna börjar med en gång. Jag var helt övertygad om att jag hade två timmar innan min första visning, klockan tolv. Så jag hjälpte till med att bära kartonger och ställde mig att kryssa biljetter i Västra valvet. Sedan kom ett amerikanskt par och frågade var den allmänna visningen började. Jag talade om det för dem, men funderade lite över varför de tänkte gå och sätta sig och vänta i över en timme. Jag tittade på klockan på datorn och kunde inte förstå varför det stod 11.47 där. Det skulle ju betyda att den engelska visningen, som jag skulle ha, börjar om tretton minuter. När det hela gick upp för mig fick jag springa upp i pentryt och slänga i mig lite mat, för det där var min enda chans att få i mig nånting. Resten av dagen var full med visningar.
Som om det inte vore nog så hade jag glömt mobilen hemma. Det gör inte så mycket egentligen. Men det är också den jag använder som klocka. Och vid visningar kan det vara ganska bra att veta vad klockan är slagen. Nu är Slottet fullt av klockor (95 st). Det trista är att ingen av dem visar samma tid. Så det går inte att veta exakt vad klockan är. Bara på ett ungefär. Så när jag började närma mig Vita havet och tittade på klockorna visste jag inte om jag had tio minuter på mig, fem minuter, eller om jag skulle börja nästa visning i detta nu. Till råga på allt hade kollegorna som vaktade våningen inte heller någon klocka på sig, så de kunde inte hjälpa mig heller.
Nå, trots allt var det trevligt att vara tillbaks, och jag började ju med en mjukstart. Idag är min lediga dag. I morgon blir det nya friska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar