För oss som var och kollade på lergubbarna på Östasiatiska museet är Hero ett måste. Zhang Yimous (ganska fiktiva) berättelse om den första kejsaren av Kina är spännande och nåt vackrare får man nästan leta efter.
Kvällen avslutar vi med Alain Resnais' I fjol i Marienbad. Det var en av de första (om inte den absolut första) film vi fick se på filmvetenskapen. Jag var så arg efter att ha sett den. Jag förstod inte vad den handlade om och gick och var upprörd. Men jag kunde samtidigt inte sluta tänka på den. Jag gick i flera dagar och funderade på handlingen. Och så ramlade polletten till slut ner och jag insåg vad det var jag hade sett. Hela filmen består av minnesfragment, och som med minnen är man inte helt säker på om man minns rätt. "Det var kväll när vi pratades vid - nej, det var dagtid", "stod inte statyn i parken eller var det i salongen". Helt suverän! Och Delphine Seyrig är ofantligt bra och väldigt sensuell som kvinnan. Alain Resnais är väl idag mest känd för Hiroshima, min älskade - ett annat mästerverk. Missa den inte!
1 kommentar:
Hero är verkligen hysteriskt vacker, såg den på bio efter att maken pratat om den och hade väl inga direkta förväntningar alls på den, men blev mycket glatt överraskad.
Skicka en kommentar