Så har det då dragit igång igen, det stora schlagertåget. Vad ska man säga?
Man återanvänder konceptet snygg tjej - rolig kille. Fräscht, verkligen! Därmed inte sagt att de inte skötte sig bra, särskilt Rickard Olsson som jag har en viss fäbless för.
Presentationssketcherna var katastrofala! Vem kom på den usla idén att ha "roliga" förhörsscener?! Och Peter Stormare som demonproducent var inte heller särskilt lyckat. Vi kan nu dessutom konstatera att Nanne Grönvall inte är en cool souldiva. Hon är en schlagerrocktjej och ska inte försöka vara nåt annat.
Låtarna då? Hmnjae är väl det samlade betyget. Trist att två av de bättre låtarna drogs ner av usla framföranden. Dilba hade en schysst danslåt, men hennes framförande var iskallt. Hon såg ut att vilja vara någon annanstans. Jag hörde låten igen på radio i morse och tyckte att den var bra. Rasmus Viberg hade en trallvänlig låt, men förstördes av sursång. Lyckades han träffa nån ton rätt under de tre minuterna?
Jenny Silver hade en äkta gamm'-schlagerpoplåt. Och det är inte menat som en komplimang. Det lät som nåt som blev över från tidigt åttiotal. Ointressant.
Pernilla Anderssons låt är väl den som jag kommer att lyssna mest på även efter att festivalen är över.
Men jag får väl ändå säga att Danny var rätt val till att gå till Globen. Snyggt nummer, hjärndöd text, men refräng som klister. Den kan gå hela vägen.
2 kommentarer:
Danny var väl trist så det räcker, precis som hans låt! Något hämtat ur förrådet från 90 talet. För gammal för danskliv och hängbyxor, vilket var uppenbart. Bläää.
Pernilla Andersson nr 1 och Swingfly nr 2. Tycker jag. Och Richard Olsson hade räckt, han hade inte behövt någon med sig eftersom han klara sig själv och kan programledarjobbet fullt ut. Trevlig å se på dessutom.
Nanne Grönvall visade var skåpet ska stå. Riktigt bra. SÅDESÅ:
Just det, hans gällivarebyxor hade jag glömt. Minuspoäng för dem!
Skicka en kommentar