True Grit

Flera recensenter har skrivit om Jeff Bridges' rollgestaltning i True Grit att han är The Dude i westerntappning. Jag kan förstå att man vill göra den kopplingen - Bridges tillsammans med bröderna Coen för första gången sedan Big Lebowski. Däremot tycker jag att jämförelsen haltar. Det är inte mycket The Dude över Jeff Bridges gestaltning av Rooster Cogburn. The Dude är en skön slacker som bara råkar ramla in i problem som han absolut inte vill vara med om. Cogburn är en våldsam alkoholist som mer än gärna letar upp problem, han är inte så lite stolt över att ha dödat tjugotre personer, som alla enligt honom förtjänade det.

John Waynes version av samma bok, De sammanbitna, har jag inte sett sedan jag var typ tio, och jag minns absolut ingenting av den förutom att Wayne också hade lapp för ögat. Alltså kan jag inte jämföra filmerna (men jag satt i salongen och tänkte att det skulle vara kul att kolla in Waynes version nu för att se hur de skiljer sig, för det gör de - därom tvivlar jag icke). Av vad jag förstår så är inte heller bröderna Coens film en nyinspelning av den gamla filmen. De har gått tillbaka till Charles Portis' roman Mod i barm och skrivit manuset utifrån den. Att det är en Coen-film är väldigt påtagligt. Bröderna Coen hoppar från genre till genre, inte alltid med lyckat resultat i ärlighetens namn, men det finns ändå något typiskt Coenskt i deras filmer. De älskar sina skruvade personligheter, och i True Grit finns de i överflöd. Först och främst Rooster Cogburn, men i stort sett varenda person som presenteras i filmen har sina egenheter.

Och som skådespelarna älskar sina roller. De fullkomligt suger ut allt det götta ur manuset. Att Jeff Bridges återigen är nominerad till bästa manliga huvudroll är ingen överraskning, men även Matt Damon som uppblåst, självupptagen marshall är fantastiskt rolig, särskilt när han bli satt på plats av sina kamrater. Josh Brolin i en väldigt liten roll som mördaren man är på jakt efter är fantastisk i sin dumhet.Och jag får ju inte glömma Hailee Steinfeld i rollen som Mattie Ross. Jag ska inte säga att fjortonåringen spelar skjortan av de etablerade skådespelarna, men hon matchar dem mer än väl. Det är väldigt fånigt att hon är nominerad till bästa kvinnliga biroll. Hon är med i varenda bildruta och det är hon som driver handlingen framåt. Det är självklart bästa kvinnliga huvudroll hon borde vara nominerad till. Fast å andra sidan förstår jag hur de tänker, som biroll har hon en chans att matcha de andra skådespelerskorna, men bland huvudrollsinnehavarna (Natalie Portman, Annette Bening och Nicole Kidman framför allt) har hon inte en chans. Å andra sidan är ju Jennifer Lawrence nominerad i den kategorin för Winter's bone, och de skulle kunna fajtas om guldet.

Manuset är ofantligt välskrivet och det finns något väldigt upplyftande i att höra skådespelarna mumla och stöna fram de vackra, nästan poetiska, replikerna. Det skär sig på ett väldigt tilltalande sätt.

Vad övrigt är, är njutning. Jag skrattade i ena sekunden och satt som på nålar den andra. True Grit är värd alla sina tio nomineringar. Skallerormarna var lite väl datoranimerade, men vad gör väl det när resten är så bra! Jag brukar inte vara lättflörtad när det gäller westernfilmer, men här var jag med hela vägen. Fyra riktigt starka gnurglor slänger sig upp i sadeln!