Leonardo DiCaprio är en agent med specialutrustning för att kunna ta sig in i folks drömmar och hitta deras hemligheter. Ett sista uppdrag - som vanligt - och sedan ska han lägga av. Han blir ombedd att inte bara ta reda på industrimagnatsarvtagaren Cillian Murphys hemligheter, utan även plantera idéer i hans undermedvetna - det svåraste man kan göra tydligen.
Det här är en riktigt snygg och spännande film. Specialeffekterna är otroligt välgjorda, allt från svävande människor till städer som viks ihop runt sig själva. Manuset är snillrikt utformat, fotot är snyggt. I ärlighetens namn, det finns några logiska luckor, men dem går det att bortse ifrån. Några övertydligheter finns också, tjejen (Ellen Page) som ska konstruera drömvärlden och leda dem in i drömmarnas labyrint heter Ariadne, bara en sån sak. Och när hon ska ta sig in i DiCaprios undermedvetna så är det självklart med hjälp av en hiss som åker våning för våning ner i hans mörkare minnen. Sånt störde mig nästan mer än de logiska luckorna.
Inception är som upplagd för att publiken ska bli lurad gång efter annan, är det här en dröm eller var förra scenen en dröm? Tyvärr är det en ganska rakt berättad historia. Efter filmens första mystiska minuter så förklaras det väldigt väl att nu ska vi in i en dröm och efter det ska vi gå in i en dröm inne i drömmen, och den kommer att se helt annorlunda ut. Det var inga svårigheter att hänga med i vilket stadium personerna befann sig.
Trots dessa små invändningar kan jag inte säga annat än att det är en snygg och spännande film och jag hade inte tråkigt. Fyra hyfsat imponerade gnurglor blir det. Men oscarsvinnare för bästa film? Njaäe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar