onsdag 15 december 2010

Dagens bildgåta

Det himmelska lefver i hans toner

1792

Joseph Martin Kraus, emellanåt kallad den svenske Mozart, föddes i Tyskland 1756, som ett av fjorton barn till Joseph Bernhard Kraus och Anna Dorothea Schmidt.  Joseph Martin visade tidigt musikalitet och han skrevs vid tolv års ålder in vid jesuitgymnasium där han studerade tysk och latinsk litteratur samt musik. Han fick utbildning både i piano och violin.

Det bestämdes att Kraus skulle följa sin far i ämbetsmannabanan och han studerade juridik och filosofi vid universitetet, fast samtidigt fortsatte han med sina musikstudier. Snart började han slarva med sina juridikstudier och ägnade sig helt åt musiken. Nitton år gammal skrev han sitt Requiem, följt av två oratorier - Der Tod Jesu och Die Geburt Jesu, som han skrev både text och musik till.


Under sin tid vid universitetet lär han känna den svenske studenten Carl Stridsberg, som övertalar Kraus att följa med till Stockholm för att söka tjänst vid svenska hovet. Gustav III:s intresse i musik och teater var välkänd. 1778, ännu inte tjugotvå år gammal, tog Kraus sitt pick och pack och flyttade till Sverige.

Någon större framgång fick inte Kraus när han väl kom fram till Stockholm I tre år försökte han göra sig ett namn utan att lyckas. Han valdes visserligen in vid Kungliga musikaliska akademien 1780, men hans opera Azire refuserades. Man ansåg honom ändå vara värd att få en chans till. Kungen hade skrivit ett utkast till en opera, Proserpina, som Johan Henric Kjellgren skrivit libretto till. Kraus fick nu möjlighet att skriva musiken och operan uruppfördes 1781 på Confidencen på Ulriksdal. Succén var given! Kraus utnämndes till vice kapellmästare vid Operan. Gustav III tyckte dessutom att Kraus skulle fortbilda sig och skickade ut honom i Europa. I fem år reste han runt i Tyskland, Frankrike, Italien och England. På sina resor träffade han både Haydn, Gluck och Salieri. Troligt är att han också träffade Mozart, då båda var frimurare. Dessutom deltog Kraus i Händels hundraårsfirande i Westminster Abbey 1785.

Väl tillbaks i Stockholm 1787 utnämns han till hovkapellmästare vid Kungliga Operan.
 Han lärde känna Carl Michael Bellman och skrev kantaten Fiskarstugan tillsammans. Gustav III bad Kraus skriva invigningsmusiken till Riksdagen 1789, där Förenings- och säkerhetsakten skulle drivas igenom.



Storverket Dido och Aeneas, fem timmar långt, uppfördes inte under Kraus livstid. 1792 försämrades Kraus hälsa och på dagens datum avled han, endast 36 år gammal. Han begravdes i Bergshamra, dit kistan burits över isen i fackelsken. På graven står att läsa Här det jordiska af Kraus, det himmelska lefver i hans toner. Bland det sista han skrev innan han avled var begravningsmusiken till Gustav III:s begravning. Vad kan väl vara mer passande än att spela den även för Kraus!



1 kommentar:

Unknown sa...

Den svenske Mozart var minsan polare med Bellman!