Blake Edwards är död

Det är märkligt att en såpass stor regissör som Blake Edwards inte får större rubriker när han avlider. Alla fyra stora tidningarna använder samma TT-telegram, en ingress och fem meningar. Nog är han väl värd lite större hyllningar än så. Det är trots allt han som har gett oss (de bra) Rosa Pantern-filmerna, Å vilket party, Den stora kapplöpningen jorden runt bland annat.

Edwards är mest känd för sina komedier, men han gjorde film i de flesta genrer, från drama till krigsfilm. Inte mindre än sex skådespelare i hans filmer blev oscarsnominerade för sina insatser - Julie Andrews (vilket dessutom gör honom till en av sex regissörer som har regisserat sin fru i en oscarsnominerad roll), Lesley Ann Warren och Robert Preston för Victor/Victoria; Audrey Hepburn för Frukost på Tiffany's och Jack Lemmon och Lee Remick för Dagen efter rosorna. För Victor/Victoria blev Edwards dessutom nominerad för bästa manus. Den filmen blev även belönad för bästa utländska film både i Frankrike och Italien (märks det att Victor/Victoria ligger mig varmt om hjärtat också?).

Edwards var gift två gånger. Andra hustrun var ingen mindre än Julie Andrews (snacka om omaka par!). De gifte sig 1969. Julie Andrews hade fått höra att Edwards beskrivit henne som "så ljuv att hon säkert har violer mellan benen". Det här tyckte hon var så roligt sagt att hon skickade honom en bukett violer och ett tackkort. Sedan var kärlekshistorien i full gång. Edwards och Andrews gjorde film, teve och teater tillsammans, från 1970 års Darling Lili till 1995 års scenuppsättning av Victor/Victoria.

Nu var inte Edwards en rakt igenom lysande regissör, han gjorde några ganska usla filmer också (och hur tänkte han när han tyckte att Mickey Rooney med enorma framtänder var ett bra val som japan i Frukost på Tiffany's?!). Men jag tycker att vi bortser från dem och minns alla de glada stunder som han har givit oss.