Rapport från ett sjukläger

Det har inte blivit så många inlägg från Eder ödmjuke bloggare de senaste dagarna. Och det, kära läsare, beror på att så här lagom till nyårsafton var det min tur att drabbas av samma farsot som föräldrarna led av över julhelgen, magsjuka.

Jag har varken styrka eller energi att sitta här och skriva inlägg fyllda av den espri som Ni, den bästa av läsekretsar, har vant Er vid från min sida. Så med dessa ord tillönskar jag Eder ett gott nytt år och kryper tillbaks ner under täcket!

Desperata konstnärer

Nationalmuseum hade förra året en utställning om Prerafaeliterna. Jag var och såg den, trots att jag inte har varit särskilt imponerad av de konstnärerna. De är lite för nära gränsen till kitsch, och emellanåt går de över den gränsen. Men visst, Millais' Isabella träffade mig som en riktig käftsmäll när jag såg den på utställningen, och de hade en hel del otroligt vackra tavlor. Till viss del fick jag då omvärdera Broderskapet. Det var fortfarande en hel del jag inte gillade, men det som jag gillade blev jag störtförälskad i! Jag köpte aldrig utställningskatalogen, men så här i efterhand har jag börjat fundera på om jag inte borde ha gjort det i alla fall.

Nu visar SVT en engelsk dramaserie i sex delar om just Det Prerafaelitiska Broderskapet - Desperate Romantics - och den är faktiskt riktigt bra. Visst, det är förskönat och omskrivet för att få till en bra handling, men samtidigt håller de sig, såvitt jag har läst på rätt, ganska väl till sanningen. Dessutom får vi se Tom Hollander som John Ruskin. Bara det är skäl nog att se serien. Bara två avsnitt har gått, så ni har ännu tid att komma in i handlingen. Andra avsnittet visas dessutom i repris i morgon. Lite synd bara att utställningen var långt innan serien, för nu känner jag för att ta mig en närmare till på Prerafaeliterna en gång till. Nåja, kanske i nästa liv.

En sorglig syn

För bara två veckor sedan var backen full. Nu är det bara fyra flaskor kvar.

Dagens bildgåta

Och nu över till någonting helt annat.

1895

Mellandagsfynd

Det blev en tur ut i mellandagsstressen igår. Ett par nya jeans - ett måste, de gamla var utslitna - för halva priset på JC och ett par antikvariska böcker på Ryös, som har ombyggnadsrea, halva priset på allt.

Lika som bär

Emma Peters i Grotesco är riktigt rolig, jag säger inget annat.

Men! När hon sjunger både ser hon ut och, än värre, låter som Kerstin Granlund! Då kryper det lite i mig.

Sex och våld

I min jakt på lämplig halvmänniska till dagens bildgåta hittade jag den här genomgången av mänsklighetens utveckling. Väldigt talande, sex och våld som dominerar alla mänsklighetens tidsåldrar!

Julfilmsönskan

Det verkar nästan ha blivit en tradition att The Preacher's Wife med Whitney Houston visas på teve vid jul, så även i år - julafton på kanal 9. Det kan väl vara trevligt, kanske. Själv tycker jag att den filmen är ett kletigt fluff, inte det minsta intressant. Däremot väntar jag varje år på att förlagan ska visas - Ängel på prov från 1947 med Cary Grant, Loretta Young och David Niven. Där snackar vi bra julfilm! Men kan faktiskt inte minnas när den senast visades på teve. Där får ni ett förslag, tevebestämmarna!

Dagens bildgåta

Framåt, Snobben!

1831

 

Att ta det goda med det onda

Ett tag funderade jag på att hoppa över invägningen den här veckan, men jag var ändå nyfiken på hur det såg ut. Visst har jag gått upp i vikt över julen, men inte så fasligt mycket trots allt. Inte mer än att jag borde klara av att gå ner det på en vecka eller två.

Dagens bildgåta

Till slut hjälper det inte hur stolt och fager man än är!

1302

 

Jeeves look-a-like?

Första gången det hände tyckte jag att det var lite roligt, men sedan har det hänt gång efter annan och nu börjar jag bli lite konfunderad - ser jag verkligen ut som en typisk Jeeves?!

När jag har berättat för folk att jag håller på att översätta/har översatt Jeeves och Wooster-manus så har den spontana reaktionen nästan varje gång varit "åh, det är väl du som ska göra Jeeves?" Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Är jag verkligen så lik Stephen Fry?

Kung Caspian och skeppet Gryningen

Man kan ju inte sitta inne och deppa hela helgen bara för att det inte blev nåt traditionellt julfirande och eftersom jag har ett par biocheckar så var det läge att gå och se nåt trevligt på bio. Valet föll på den senaste Narniafilmen (fast om jag ska vara helt ärlig så föll valet på Harry Potter och dödsrelikerna. Tyvärr hade föreställningen börjat precis och nästa var tre timmar senare vilket jag inte hade lust att vänta på).

Det är många som jämför Narniafilmerna med Sagan om ringen, vilket är ganska orättvist. Narnia är barn- och/eller familjefilmer och mer sagobetonade. Ska man jämföra dem med något (och varför ska man det?) är det väl snarare Harry Potter som gäller. Tyvärr förlorar Narnia i den kampen också. Narnia är lite för gulliga för att helt kunna ta upp kampen med Harrys ganska svarta historier. Barnen Pevensie är ganska beskäftiga och rättrådiga på ett nästan irriterande sätt. Därmed inte sagt att jag inte tycker om dem.

Kung Caspian och skeppet Gryningen är en av mina favoritböcker i Narniaserien, så jag såg verkligen fram emot den här filmen och jag tycker nog att Michael Apted har lyckats med sin filmatisering. Historien är lite omgjord och några roller har tillkommit - till och med Peter och Susan finns med på ett hörn, men jag känner igen det mesta. Det har blivit mer bovar och monster att slåss mot och allt är filmat med stor berättarglädje. Datoranimeringarna är snyggt gjorda och skådespelarna är trovärdiga i sina ickeexisterande värld där de spelar mot ickeexisterande skådespelare. Georgie Henley som Lucy är irriterande rättrådig, men det ligger mer i hennes roll än i hennes agerande. Då är Will Poulter som Eustace mer uppfriskande. Han är riktigt rolig i sin självupptagenhet. Det ska bli roligt att se honom i Silvertronen (för jag hoppas att de fortsätter serien).

I Narniafilmerna har Vita häxan fått en större roll som Den Onda. Om Aslan är Gud så är Vita häxan djävulen. Det är en bra tanke, men tyvärr hinner inte Vita häxan bli särskilt hotfull när hon bara är ett andeväsen som fladdrar omkring lite grann och försvinner när man blåser på henne. Tilda Swinton lyckas fylla den lilla rollen med lite förförisk ondska, men det är det lilla. Jag ser fram emot Silvertronen och framför allt Min morbror trollkarlen, där Vita häxan verkligen får utrymme för sina påhitt.

Allt som allt var det en trevlig eftermiddag på bion, så tre - nästan fyra - glöggfryntliga gnurglor blir det för det här matinéäventyret.

Imelda regerar!

Säga vad man vill om den hemska Dolores Umbridge, men Imelda Staunton spelar henne lysande!

Dagens bildgåta

Snöänglar kan man göra på många olika sätt.

1156

 

Det är de små, små detaljerna som gör'et!

Skinksmörgås, risgrynsgröt och Karl-Bertil Jonsson. Då kan man stå ut med att det inte blev nåt riktigt julfirande i år!

Tomten nalkas

Fru Bäver och barnen kröp ut ur grottan och stod och blinkade mot dagsljuset. De var alldeles jordiga och såg mycket otvättade och oborstade och okammade och sömndruckna ut.
-Kom! ropade herr Bäver som nästan dansade av förtjusning. Kom hit och titta! Det här blir ett svårt slag för häxan! Det ser ut som om hennes välde redan började vackla.
-Vad menar ni, herr Bäver? flämtade Peter medan de klättrade uppför den branta backen.
-Talade jag inte om att hon hade trollat så att det alltid var vinter men aldrig blev jul här? Talade jag inte om det för er? Nå då så. Kom ska ni få se!
Och nu var de uppe på toppen och såg.
Det var en släde, och den var förspänd med renar med bjällror på seltygen. Men renarna var mycket större än drottningens, och det var inte vita, utan bruna. Och i släden satt en person som alla kände igen i samma ögonblick de fick syn på honom. Det var en storvuxen man i klarröd rock och skinnbrämad luva med röd tofs i, och han hade ett stort vitt skägg som föll som ett skummande vattenfall över hans bröst. Alla kände igen honom, för trots att det bara är i Narnia man träffar honom, så har alla i vår värld - världen på den här sidan skåpdörren - sett bilder av honom och hört talas om honom. På en del bilder ser jultomten bara lustig ut. Men att se honom i Narnia är en helt annan sak. Barnen tyckte inte alls att han såg ut som på julkorten. Han var så stor och så glad och så verklig att de blev mol tysta. De kände sig också glada men samtidigt högtidliga på något vis.
-Äntligen är jag här, sade han. Hon har hållit mig borta länge, men nu har hon ingen makt över mig längre. Aslan nalkas. Häxans trollkraft försvagas.
Och Lucy rös av glädje, som man bara gör när man känner sig högtidligt stämd.

Häxan och lejonet, C.S. Lewis

Inställt julfirande

Väcktes av telefonen nu på morgonen, föräldrarna ligger till sängs med magsjuka och rekommenderar inte att jag kommer dit. Jag var inte svårövertalad, om jag säger så! Jag får klara mig på egen hand. Jag har sill, skinka, leverpastej, julmust och nybakade struvor. Jag ska nog överleva den här dagen. Dessutom kommer ju Trolltyg i tomteskogen kl 1305 på ettan!

Dagens bildgåta

Det är Robin Hood jag vill ha! Eller?

1166

 

God jul!

Årets julklapp

Min julklapp levererades redan idag. Malmkronan som jag såg på auktion och inte hade råd att köpa fick jag istället av mamma, nyputsad och fin. Den passar riktigt bra i lägenheten från samma tidsperiod.

Värsta deltagarna

Om det finns en grupp besökare som jag har svårt för, så är det de som är med på visningar och ställer kluriga frågor som de redan kan svaret på, bara för att försöka sätt dit en. Och missar man då en fråga så hugger de som kobror. Förvånansvärt ofta är det herrar i övre medelåldern som gör detta, men nog har jag råkat ut för kvinnor som försöker sätta dit en också.

Tyvärr är inte längre Friskis en skyddad zon. Även där kan det tydligen dyka upp folk som försöker sätta dit en inför övriga deltagare. Varför, varför, varför gör de så?!

Dagens bildgåta

Vill ha!

1777

Dagens bildgåta

Ah, tjäderjakt! Det är sport för en karl, det!

1708

 

Vinterns hjältar

Takskottarna förtjänar definitivt en eloge som de får klättra runt och skotta snö den här vintern.

Nu vänder det!

Av alla vinterstånd är nog ändå vintersolståndet en av mina favoriter! Idag är vinterns kortaste dag och från och med nu blir dagarna längre och längre. Det är idealet - kallt, snö och långa dagar. Hurra!

Trolljägaren

Med alla monsterfilmer som dyker upp slag i slag just nu, vampyrer, spöken, zombier och så vidare, så är det faktiskt väldigt kul att Norrmännen har gjort en monsterfilm med våra vanliga skogstroll. Idén är suverän, och av vad man ser i filmen så är det snyggt gjort. När jag var liten älskade jag sagor om troll, så den här filmen talar direkt till mig. Jag ser verkligen fram emot den.

Dagens bildgåta

Fyra bokstäver, vågrätt?

1913

Julfesten avklarad

Den kom och försvann lika snabbt, julfesten. Men attans vad trevligt det var under tiden. Massor med mat, roliga samtal, julklappsutdelning och barn med tindrande ögon (eller kanske snarare, barn som tycker att det var för mycket prat och mat och för lite julklappsutdelning). Våningen ser nu ut som ett slagfält, fast tack vare mamma och fru Ann som tog hand om kökstjänsten (och det tackar jag för!) ser det mer ut som slaget vid Humlebaek än slaget vid Lund. Tack till alla som kom och gjorde kvällen till en succé!

Dagens bildgåta

Det allra senaste inom IT!

1483

Inget kalas utan kras

Men nog hade det varit roligare om det hade skett när festen var som roligast och inte redan under uppdukningen.

I stormens öga

De senaste veckorna har varit ganska stressiga för mig. Både förberedelser för julfesten och det där visningsunderlaget som ska lämnas in. Men nu känns det som att orkanen har slagit till och jag står mitt i den. Jag är som Filifjonkan som trodde på katastrofer. Det finns inte längre något jag kan göra. Ikväll är festen och visningsunderlaget är inlämnat för läsning. Det är bara att slå upp dörrarna och njuta av vindarna som ryter omkring mig. Hemuler i porslin och tehuvor i form av mymlor som bara far upp i luften och jag kan inget annat göra än att skratta.

Halleluja

När man sitter med en nattmangling som jag gör just nu kan man behöva nåt uppiggande. En kopp te, en munk och lite hallelujakör sitter aldrig fel.

Förbannade julstress!

Om det bara var morgondagens julfest som jag hade att bekymra mig för så skulle jag inte säga nånting. Jag ligger relativt bra till i tid. Det kommer att ta några timmar, men det är lugnt.

Nej, det som gör att jag är så stressad att jag håller på att börja gråta är att jag dessutom måste få klart det nya visningsunderlaget idag. Det ska gås igenom på måndag och alla ska få chansen att läsa det först. Och det är de två händelserna tillsammans som gör att jag bara vill krypa ihop i en liten boll och gny!

Dagens bildgåta

Kaspar, Melchior och Baltasar?

1914

Vörtbröd

Skönt att jag lyckas med nåt, i alla fall, med tanke på gårdagens leverpastej. Vörtbröden blev lika bra som alltid. Fast inte lika stora. Hmmm. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Blake Edwards är död

Det är märkligt att en såpass stor regissör som Blake Edwards inte får större rubriker när han avlider. Alla fyra stora tidningarna använder samma TT-telegram, en ingress och fem meningar. Nog är han väl värd lite större hyllningar än så. Det är trots allt han som har gett oss (de bra) Rosa Pantern-filmerna, Å vilket party, Den stora kapplöpningen jorden runt bland annat.

Edwards är mest känd för sina komedier, men han gjorde film i de flesta genrer, från drama till krigsfilm. Inte mindre än sex skådespelare i hans filmer blev oscarsnominerade för sina insatser - Julie Andrews (vilket dessutom gör honom till en av sex regissörer som har regisserat sin fru i en oscarsnominerad roll), Lesley Ann Warren och Robert Preston för Victor/Victoria; Audrey Hepburn för Frukost på Tiffany's och Jack Lemmon och Lee Remick för Dagen efter rosorna. För Victor/Victoria blev Edwards dessutom nominerad för bästa manus. Den filmen blev även belönad för bästa utländska film både i Frankrike och Italien (märks det att Victor/Victoria ligger mig varmt om hjärtat också?).

Edwards var gift två gånger. Andra hustrun var ingen mindre än Julie Andrews (snacka om omaka par!). De gifte sig 1969. Julie Andrews hade fått höra att Edwards beskrivit henne som "så ljuv att hon säkert har violer mellan benen". Det här tyckte hon var så roligt sagt att hon skickade honom en bukett violer och ett tackkort. Sedan var kärlekshistorien i full gång. Edwards och Andrews gjorde film, teve och teater tillsammans, från 1970 års Darling Lili till 1995 års scenuppsättning av Victor/Victoria.

Nu var inte Edwards en rakt igenom lysande regissör, han gjorde några ganska usla filmer också (och hur tänkte han när han tyckte att Mickey Rooney med enorma framtänder var ett bra val som japan i Frukost på Tiffany's?!). Men jag tycker att vi bortser från dem och minns alla de glada stunder som han har givit oss.

Misslyckad leverpastej

Efter att ha gjort min standardleverpastej var det dags för årets nyrecept. Redan när jag läste det kändes det lite mystiskt, ungefär som ett recept för storkök som bara skalats ner för att passa i ett normalkök utan några närmare funderingar på hur det blir.

Pastejen skulle stå i 100º ugn tills innertemperaturen uppnått 85º. Det som kom ut efter tre timmar (!) var en illaluktande klet som skulle ha runnit ut direkt om den inte hade legat i en form. Bara att slänga i sopen, alltså. Så tyvärr, det blir bara en leverpastej från mig den här julen.

Äntligen vackert väder igen

En av mina absoluta favoritkomediserier är It's always sunny in Philadelphia. Jag har skrivit om den tidigare. Som någon kallade den, Seinfeld på droger. Har man sett ett par avsnitt förstår man varför. Alla personerna i serien är helt politiskt inkorrekta, själviska och korkade. De utsätter sig för den ena dumheten efter den andra och lär sig aldrig av sina misstag. För att göra det hela ännu bättre så dyker Danny DeVito upp som pappa till Dennis och Dee i andra säsongen. Han är inte bättre än sin avkomma, om man säger så.

Det var ett tag sen - alldeles för länge - som serien visades på trean. Nu har den börjat repriseras igen på vardagnätter (varför i hela friden så sent?!). Om man inte orkar sitta upp och vänta till klockan fyra så rekommenderas varmt att ställa in videon. Jag vill inte tro att jag är ensam i Sverige om att älska de här galningarna. Tyvärr ligger vi långt efter USA. Där är man inne på säsong 6, och vi har inte fått se mer än till säsong 3 (och om vi överhuvudtaget har fått se säsong 1 så har jag missat det. Det verkar som att säsong 2 och 3 är de enda vi får se).

Dagens bildgåta

Ner kommer man väl alltid

1903

Personaljubord

Så var jullunchen för personalen överstånden. Klädkoden för oss servitörer var serveringsrock och "gärna julig slips". Alltså valde jag min röda fluga. Det var tydligen rätt val, jag fick massor av komplimanger för den av personalen.

Julbordet var som vanligt fantastiskt gott, jag är särskilt förtjust i Janssons frestelse som Marcus personligen gör varje år. Urgott!

Dagens bildgåta

Sarah Palin & C:o?

1773

 

Leverpastej nummer ett

Det här är den första leverpastejen av två. Jag brukar göra den här och sedan prövar jag ett nytt recept också. Tyvärr insåg jag precis när jag skulle börja mala kött till den andra att jag av nån outgrundlig anledning lagt in köttet i frysen, så det gick inte att mala. Den pastejen får alltså vänta till i morgon.

Nytt för i år är också att jag gjorde en stor pastej istället för flera små. Jag ska se om den blir saftigare så här.

Granen står så grön och grann i våningen

Att vara utmattad efter jympan och hungrig och komma hem och mötas av den här synen gör att man ändå blir glad.

Dagens bildgåta

Det himmelska lefver i hans toner

1792

Kungligt hos riksdagen

I riksdagens personalmatsal hänger Hilleströms målning av riksdagens högtidliga öppnande 1778. Jättehäftigt. Jag har aldrig sett den i original.

Sjung för kung och fosterland

Traditionsenligt har slotts- och riksdagskörerna träffats för att sjunga julsånger för riksdagsledamöterna. Klädkoden var rött, svart eller vitt. Gissa vilken färg jag valde.

Det börjar med en knappnål...

Och slutar med en silverskål! Och vilken silverskål sen!

Norsk nostalgi

Minns ni Fripassageraren? En norsk science fiction-thriller-serie som gick på teve -78. En lågbudgetvariant av Alien, typ. Jag kom att tänka på den nu idag, av nån anledning. Den var nåt vansinnigt spännande. Besättningen på ett rymdskepp vaknar ur hypersömnen och upptäcker konstigheter ombord. Det visar sig snart att en rymdvarelse har tagit sig ombord på skeppet och tagit över någon av besättningsmännens plats och utseende. Men vem? Vi satt klistrade varenda avsnitt och mamma var till och med tvungen att fråga översättaren, som hon kände, vem som var fripassageraren. Vi kunde inte vänta. Trots att jag bara sett serien en enda gång för över trettio år sedan så kom jag direkt ihåg vem det var som var fripassageraren och hur den avslöjades.

Den känns ganska lågbudget när man ser inledningen idag. Men det behöver ju inte betyda att serien i sig är dålig. Minns Jag, Claudius!

The english gents återvänder

I somras uppträdde varietégruppen La Clique på Tyrol. Petter och jag var där och kollade, och jag rekommenderade evenemanget till alla som ville höra på (inklusive här). I mars återvänder delar av den gruppen till samma etablissemang, nu under namnet La Soirée. The english gents, Captain Frodo och Ursula Martinez, för att nämna några. Om ni inte såg La Clique så får ni inte missa La Soirée. Vi kanske ses där?

Dagens bildgåta

Inte längre farmors lille plutt

1697