torsdag 11 mars 2010

Sandra Bullock - en upprättelse

I inlägget om oscarsgalan skrev jag om Sandra Bullock, och jag är medveten om att det kan låta som att jag avskyr henne. Det gör jag inte. Hon är en hyfsad skådespelare, men med väldigt blek utstrålning. Hon tillhör varken kategorin "å, en ny film med henne, den måste jag se" eller "jaha, har hon släppt en ny film, den kommer jag undvika". Jag utgår från om filmen i sig verkar intressant, sedan bryr jag mig inte om att hon är med.

Enligt imdb har hon gjort 44 film- och teveroller, och en snabb genomräkning visar att jag har sett nio av dem. Som sagt, ingen jag undviker och inte heller någon vars alla filmer jag ser. Fast nog blir jag lite nyfiken på hennes roll i teveserien Working girl, till synes baserad på den suveräna filmen med Melanie Griffith, Harrison Ford och Sigorney Weaver. Den gick bara en halv säsong innan den lades ner.

Men! Något som jag gillar hos henne och som hon har min allra största respekt för är att hon har en enorm självdistans och humor. Det är inte ofta man får se tjejerna i romantiska komedier hålla på med pruttskämt eller göra sig riktigt fula. Det har Sandra inget emot. De flesta andra skådespelerskor i romantiska komedier går mest runt och tänker på hur de ska se så vackra ut som möjligt.

Förutom att Sandra var nominerad till en oscar för The Blind side (som hon då vann) var hon samtidigt nominerad till en Razzie för sämsta skådespelerska för All about Steve. Priset delades ut dagen innan oscarsgalan, och till skillnad från de flesta andra nominerade kom hon dit för att ta emot sitt pris. Dessutom höll hon ett riktigt roligt tacktal, som verkligen tog udden av det hela. "Jag trodde inte att någon skulle se den här filmen, men här sitter sjuhundra personer och åtminstone hälften av er har sett den". Och så avslutar hon med att dela ut dvd:n till alla i salongen med uppmaningen att se filmen och så erbjuder hon sig att komma tillbaks nästa år och lämna tillbaks priset om de, efter att ha sett filmen, kommer fram till att hon kanske inte var sämst trots allt. Respekt!


Inga kommentarer: