Pipterror

Jag kom i säng lite för sent i fredags kväll. Jag var egentligen trött, men det gick bara inte att somna. Jag låg och vände och vred på mig ganska länge. När jag till slut somnat så vaknar jag av ett högljutt PIP. Jag kunde inte bestämma mig för om jag verkligen hörde det där, eller om jag hade drömt det. Så jag låg kvar en stund och lyssnade, men nu var det dödstyst. Så jag sluter ögonen och börjar sjunka tillbaks in i sömnen.

PIP! Återigen! Och nu var det ingen tvekan om saken. Men vad var det? Och var var det? Det lät som att det var ganska nära. Ute på gatan? Nu var det tyst igen. Nåja, det var väl inte mer med det då. Så börjar jag somna igen.

PIP! Det är inte ute på gatan. Det låter som att det är i lägenheten. Vad kan det vara som piper till? Jag kravlar mig upp ur sängen och öppnar sovrumsdörren. Knäpptyst. Jag tittar igenom lägenheten för att se vad det kan vara. Hittar ingenting. PIP! Hallen? Är det datorn som gör nånting? Avstängd och mörk.

PIP! Ovanför mig! Det är brandvarnaren som har börjat markera att batteriet håller på att ta slut. Okej, då har jag tagit reda på vad som låter. Nu ska jag bara få tyst på den. Men hur?! Jag har en så "bra" brandvarnare att man inte kan ta ur batterierna. Den håller i tio år och sedan ska man byta allting.

Kanske om man trycker på testknappen så förstår den att man är medveten om bytesbehovet? Nähä då! PIP! Vad jag än försöker med så nog piper den efter ett par minuter igen. Det hela slutar med att jag råkar dra ner hela brandvarnaren och slå sönder den. Äntligen tystnar den och jag kan gå och sova.

På morgonen är jag helt utmattad efter nattens pipeskapad. Iväg till jobbet, massor att göra, jag hinner inte sätta mig ner mer än i ett par minuter. Kommer hem (efter en trevlig fika med Andreas) och det absolut första som händer när jag öppnar ytterdörren är ett högt och trevligt PIP! från brandvarnaren...