Det är alltid tragiskt när folk känner att de inte har något annat val än att begå självmord. Extra tragiskt är det när personen ifråga efterlämnar småbarn som inte får möjlighet att lära känna sina föräldrar.Emil Forselius var en lysande skådespelare. Jag, och resten av Sverige, lade märke till honom för första gången i Tic Tac 1997 där han gjorde den guldbaggebelönade rollen som Lasse. Sedan har jag följt honom genom karriären. Det är inte alltid han har gjort bra filmer (Järngänget och Hombres framför allt), men Emil har alltid varit sevärd.
På scen hade jag bara tillfälle att se honom vid ett tillfälle, Skattkammarön på Dramaten. En ojämn föreställning, men skådespelarna med Emil i spetsen som Jim Hawkins var alla bra.Emil, du kommer att bli saknad. Tankarna går till dig och din familj!
1 kommentar:
Det är otroligt sorgligt. Har inte ens ord, blir så ledsen. Som du skriver, det är alltid lika hemskt när en människa varit så olycklig att han/hon inte sett någon annan utväg än att ta sitt liv. Depression är en dödlig sjukdom. :(
Jag såg honom på scen flera gånger under 90-talet, på Galeasen och Aurora. Han var alltid bra även när sammanhanget inte var det, som i några av de filmer du räknade upp.
Skicka en kommentar