Efter min läsmarathon med Den fjärde sanningen var det ganska skönt att ta en bok som gick betydligt snabbare att läsa, bara en vecka. Och boken var, som jag redan skrivit, J D Salingers Räddaren i nöden. Det här var väl fjärde gången jag läste den, tror jag. Men det är tjugo år sedan jag läste den senast.1989 gav Bonniers ut Räddaren i nyöversättning av Klas Östergren, och glädjande nog håller den översättningen än. Annars brukar man ju säga att översättningar åldras snabbare än originaltexten.
Det var ett kärt återseende. Jag ska villigt erkänna att jag mindes storyn, men inte handlingen. Eller snarare, allteftersom personer och händelser dök upp så blev dök de upp i huvudet igen som ett trevligt minne.
Det enda negativa jag har är faktiskt omslaget. Ett ofantligt fult åttiotalsomslag (av Johan Pettersson), som jag minns att jag inte tyckte var snyggt då heller. Omslaget passar inte till boken. Men det är ju verkligen en petitess i sammanhanget. Boken håller för ytterligare omläsningar, och omslaget kan man ju lägga åt sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar