Bilderna tagna av Petra Hellberg.Tänk vad man kan få olika uppfattning om saker! Hagbergskan och jag var och såg första genrepet av Mefisto - en karriär på Stadsteatern. Jag satt på helspänn under första akten och tyckte att det var riktigt bra. När vi kom ut i foajén i pausen tittar Hagbergskan på mig och säger "vad segt det var. Det blev ju bara intressant i sista scenen". Andra akten var precis tvärtom. Där tyckte jag att det fanns lite partier som behövde tajtas till, och då tyckte hon att det var lysande.
Det vi var överens om var att alla skådespelarna (nästan!) gjorde ett strålande jobb. Björn Kjellman har sina manér, men med en bra regissör som piskar på honom så kan han vara riktigt bra. Det är han här.
Jag skulle kunna göra en lång katalogaria med hyllningar till skådespelarna, från Katharina Cohens Nicoletta till Tina Råborgs Lotte Lindenthal. Lennart Jähkel är fantastisk som en iskall Hermann "Manne" Göring. Lina Englund är den som minst känns redo för premiär. Hon var väldigt frånvarande på scen, och kändes mest som att hon försökte komma ihåg repliker och scenerier. Men premiären är ju inte förrän på lördag, så det är gott om tid att fixa till det.Skådespelaren Hendrik Höfgen går från socialist till medlöpare i Nazityskland, allt för sin karriär och offrar familj och vänner på löpande band. Väldigt passande då att hela uppsättningen utspelas på en teaterscen. När publiken kommer in i salongen är skådespelarna redan på scen, sittande vid sina sminkbord. Scenografin, tom scen med från början svarta, sedan vita gardiner i fonden, är enkel, passande och vacker. Tänk att man kan göra så mycket med ett piano och några pinnstolar!
Måndag till lördag är en lång tid under repetitionsarbetet, och det finns stora möjligheter att fixa till de små problem som ännu finns. Jag hyser inga tvivel om att Ragnar Lyth kommer att fixa det här. Pjäsen går bara fram till sista mars, så passa på att se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar