En riktig museidag

Kultur för hela slanten idag. Jag var ledig, och tänkte att nu eller aldrig blir det Caspar David Friedrich! Nationalmuseums utställning slutar ju på söndag och det här kändes som min sista chans.

Det första jag tänkte på när jag kom in i utställningen var att luften var precis lika dålig som den har varit på alla utställningar jag har sett på Nationalmuseum. Men sedan var jag glad att jag gick dit. Friedrich var en konstnär som passade mig. Mycket månsken och ruiner, precis vad mitt romantiska sinne gillar. Det finns inga Friedrich-målningar i svenska samlingar, och väldigt få i Norden. Det här var första gången i Sverige som en större utställning med hans verk har verkställts. Tyvärr fattades några viktiga verk. Inget av genombrottsverken Munk vid havet eller Kloster i ekskogen fanns med, munken bara som fotoreproduktion. Inte heller Två män betraktande månen, som jag var så fascinerad av i gymnasiet, fanns med. Men med tanke på tavlorna som var med så ska jag inte klaga!

Något som jag inte tänkt på när jag läst på om Friedrich är att han var svensk! Han föddes i Greifwald, som ligger i det som i nästan 130 år hade varit Svenska Pommern. När han pluggade litteratur och estetik hette hans lärare Thomas Thorild. Och titta bara på Livsåldrarna, där Friedrich står med brorson, hustru och barn vid en havsstrand. Ett av barnen viftar patriotiskt med svenska flaggan!

Efter att ha sett mig mätt på sydsvenska (!) bergslandskap tog jag mig en titt på basutställningen också. Just idag hade jag kameran med mig och tog lite bilder på favoritporträtt. De som ännu inte har blivit avporträtterade av mig får se upp! Nu har jag massor med nya porträtt att leka med!

Jag frågade väktarna om man fick fota, och fick ett jakande svar. Ändå kände jag mig som en skurk när jag gick runt och fotade, skolad som jag är från slottet att man inte får fota i utställningarna. Jag kom faktiskt på mig själv med att se mig om innan jag tog en bild. I en av salarna stod en konstnär och målade av hörnet där Sebastien Bourdons porträtt av drottning Kristina hänger. Jag kikade lite på målningen, och den var riktigt snygg!


Sedan var det dags för nästa museum, Stadsmuseet och deras utställning om Stockholm i filmen. Också en trevlig utställning, fast jag hade väntat mig lite mer. Jag ska inte säga att det var för mycket film. Det vore ju dumt när det är en filmutställning. Däremot hade jag gärna fått mig lite mer kött på benen om filmens Stockholm.