Igår gick jag till Cordon-Bleu för att låtsas att jag hade pengar. Det jag kom ut med var en sockertermometer. Nu kan jag göra knäck och fritera på bästa sätt.Självklart nöjde jag mig inte med bara nåt så litet. Jag hittade även senapskulor i två varianter. En billigare med porslinsskål och en dyrare i gjutjärnsskål.
Nåt som gjorde mig riktigt glad att hitta var smörknivar och osthyvlar med trähandtag. Annars när jag har varit ute och letat efter sånt har jag bara hittat smörknivar med plasthandtag, och det tycker jag är så trist. Det är mycket skönare att hålla i trä. Min gamla smörkniv med just trähandtag gick sönder för nåt år sen, och jag letade över hela stan utan att lyckas hitta nåt annat än plast, plast, plast. Här fanns den!
Muffinsformar tittade jag också på. De hade en form för 150 kronor. Lite väl dyrt, tyckte jag. Den formen skulle jag inte göra muffins i. Kalla mig gammaldags, men muffins ska inte vara stora som hus. Man ska faktiskt orka äta upp hela. Min kak- och bullfilosofi är att bakverk ska vara så små att man känner att man nog orkar äta en till, inte att man måste pressa i sig den man har.
Varför stod jag då och funderade på muffinsformen? Jo, jag har läst ett recept på älgtimbaler, som ska bakas i just en muffinsform. Men eftersom jag bara har tänkt prova receptet en gång och inte vet om jag nånsin kommer att göra den igen så känns det som en onödig utgift.
Nåja, allt det där var filosofi. Jag hade ändå inte råd med nåt mer än termometern. Vi får väl se om jag blir rik nån gång. Då kanske jag slår på stort och köper både senapskula och muffinsform. Och smörkniv!
1 kommentar:
Verkar dyrt och förnämt. Tur det är långt kvar till din fölseda
Skicka en kommentar