Heterofil

Foto: Jörgen Dahlqvist

Anna frågade mig förra veckan om jag ville följa med på teater idag. Jag är inte svårövertalad när det gäller att gå på teater, och om jag dessutom får umgås med Anna är det omöjligt för mig att säga nej. Dessutom verkade pjäsen spännande, ett gästspel från Teatr Weimar i Malmö, Heterofil, en pjäs som hade premiär redan 2008 och har varit med på Teaterbiennalen och så vidare.

Det börjar intressant, tre kvinnor (Pia Örjansdotter, Sandra Huldt, Petra Hultberg) klädda som tjackluder i trasiga "sexiga" kläder och med utsmetat smink definierar vad en heterosexuell människa är, och anstränger sig sedan att komma på kända människor som har varit heterosexuella genom historien. Tyvärr går det utför efter det. Det talas direkt till publiken föreställningen igenom, och det skriks och man bär sig åt. Det blir rena klichébilden av hur en fri teatergrupp beter sig. Då och då glimrar det dock till.

Texten är i och för sig intressant, men efter en liten stund orkade jag inte lyssna på det teatrala tilltalet. Men när jag emellanåt ansträngde mig för att höra vad de sa så höll jag med om det mesta. Det kanske var det som var problemet, det var inget som direkt fick mig att haja till. Att den vite heterosexuelle mannen utges som norm är något jag redan vet. Inte precis nån aha-upplevelse där, inte.

Anna var betydligt mer positiv, och vi kunde konstatera att hennes recension inte kommer att låta som min.

Nå, efter teatern gick vi upp till BarCelona och tog ett glas vin och diskuterade livet. Det var betydligt roligare, och allt för sällsynt!