Tågunderhållning

Barn måste ju få leka, frågan är bara varför! Precis bredvid mig var det två flickor i sexårsåldern som fann varandra och de lekte oavbrutet i tre timmar hela vägen till Göteborg. De sprang fram och tillbaks i vagnen och skrek och hoppade. Föräldrarna verkade inte tycka att det gjorde nånting. Enda gången de blev tillsagda var när de sprang för långt bort.

De klev av i Göteborg. Istället kom det på ett par i femtioårsåldern och satte sig på platserna framför mig. De var, för att uttrycka sig fint, av arbetarklass. Typen som tycker att Tomas Ledins texter är fina och tankvärda och som anser att Liza Marklund borde få Nobelpriset, för henne har man ju hört talas om. Kvinnan med igelkottsfrisyr med alldeles för blekta slingor, svart linne och en smakfull tatuering på axeln. Ni vet typen.

De var tydligen nykära eller nåt, för de satte igång att nojsa med varann så snart de satt sig till rätta och efter en stund kände de sig tydligen mer bekväma, för hon satte igång att runka av honom! Först la de upp en tröja som insynsskydd mellan sina säten. Det var första tecknet på att nåt var på väg att hända. Sedan satt hon och med jämna mellanrum sneglade bakåt för att se vad jag gjorde, och jag kunde se att hon rörde armen rytmiskt. När jag sedan ställde mig upp för att ta ner väskan, när jag skulle kliva av, kunde jag se att han satt med byxorna uppknäppta. Smakfullt!