Sims 3 har varit relativt efterlängtat här hemma. Visserligen är jag mer än nöjd med Sims 2, men det är ju alltid kul att se vilka förbättringar och förändringar som har gjorts. Nu har jag installerat spelet och det är ju alltid roligare att spela med en egen sim, så jag tog och skapade en. Jag bestämde mig för att jag skulle göra en kille, och han skulle vara snygg och ha framgång bland de kvinnliga simmarna. Det var inte förrän jag hade spelat ett tag förrän jag insåg vem det var jag hade skapat. De som känner mig och känner till mina känslor kanske suckar när de ser den här bilden. Men jag lovar, jag hade inte tänkt mig en levande person som förebild! Eller är det bara jag som ser likheten?
8 kommentarer:
Oj, jag spelar fortfarande Sims 1 (när datorn är med på noterna, vill säga...)
Nä, Sims 1 gav jag upp långt innan de slutade med uppdateringar till det. Det var alldeles för begränsat. Sims 2 spelar jag fortfarande, och det kommer jag nog inte att sluta med. Men även trean har sina fördelar.
Nej jag har inte en aning om vem din Sim är lik. Han är ju inte helt olik dig själv...? Men jag antar att du menar nån annan?
Nej, jag vet inte om vi har diskuterat honom så ingående, du och jag Anna. Men om du tänker dig honom i VÄLDIGT mycket äldre kläder...?
Nä, fortfarande inte. Nån historisk person då antar jag, men vem gissar jag inte. Men förresten, vad SNYGGT allt blir i Sims3! Jag har bara spelat ettan för tusen år sen, men tror jag ska investera i den här versionen, verkar ju bra. Jag får väl bygga mina egna kompisar när jag nu bor så långt bort från mina irl-kompisar.... Vi kan väl ta vår rain-check när du frisknat till? Nu är jag rätt ledig, har bara jobbet. Men nu kanske du är tokupptagen förstås när det är säsong. Kram!
Det var ju du som lurade mig att börja spela Sims, då för tusen år sen. Allt är ditt fel! J'accuse!
Han är ingen riktig historisk person, även om många tror det. Vad sägs om Riddar Arn?
Jamen du då vet jag ju precis och jo, du har ju rätt i det! Gud vad trög jag är. :D
Nåja, du går väl förhoppningsvis inte och tänker på honom dagarna i ända.
Men det är ju skönt att det inte bara är jag som känner igen honom. Eller det kanske hade varit bättre så?
Skicka en kommentar