En tre-fyra personer i min bekantskapskrets har tydligen sagt upp bekantskapen med mig. Det är ingen stor kris på det sättet. Ingen av dem tillhörde mina närmsta vänner, åtminstone två av dem var väl nånstans mellan bekant och vän. En var en före detta kollega från teatern. Så jag klarar mig utan dem. Men jag blir bara så förvånad, att gå från att höras emellanåt och faktiskt bestämma att man ska ses till att helt utan förvarning bara sluta höra av sig och sluta svara när jag hör av mig. Jag vet inte vad det är jag har gjort, och det känns inte som att jag har haft tillfälle att göra nånting värt att säga upp bekantskapen för.
Jag, som tror gott om människor och som försöker behandla mina vänner väl, har in i det längsta intalat mig själv att de bara inte har haft tid att svara, men de kommer nog höra av sig snart. Men när man ser att de minsann har tid att svara andra personer som hör av sig på Facebook så tycker jag ju att de borde kunna svara mig också.
Som sagt, så är det inga närmare vänner, men jag gillar dem och hade hoppats att vi skulle kunna ses oftare. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och ägna mig åt mina riktiga vänner istället...
6 kommentarer:
Pytt skit det där är inga vänner. Det är sådana bekantskaper man kan vara utanoch som bara är en ballast. Helt klart. Jag har uppfattat det så att du har en massa vänner som är värda att ägna tankar och handlingar åt. Fortsätt med det. Du är en av de finaste vänner man kan ha.
PUSS
Usch, det där har jag varit med om alltför många gånger. Man undrar alltid vad man gjort för fel även om man som du säger inte kan komma på vad 17 det skulle kunna vara.
Försök att strunta i dem, även om det inte är det lättaste...
*kram*
Jag håller definitivt med föregående talare. Har samma erfarenhet och det bara är att att ignorera dessa dilettanter till "vänner".
Folk som beter sig på det sätter behöver du inte ägna en enda tanke vidare... DE ÄR ENERGITJUVAR och du och alla andra behöver sin energi till VERKLIGA VÄNNER! Du är en verklig vän och jag hoppas jag är din också...
Tack för alla uppmuntrande kommentarer. Ett litet förtydligande bara: det är inte så att jag har suttit och gråtit över de här "vännerna". Jag har mest varit konfunderad över vad det kan vara som jag har gjort för att de ska vilja säga upp bekantskapen med mig.
Och ja, Ann, du är en riktig vän! :-)
Antagligen har DU inte gjort dem någonting! Men de har gjort sig själva till andra personer... nya flick och pojkvänner, gått i väggen, misstrivs med sig själva och livet, tråkiga arbetsplatser... De vet helt enkelt inte sitt eget bästa! Som tidigare sagt och skrivet- DELETA!DEM! Ibland skall man inte strida ytan bara gå vidare... De känner antagligen att du lämnat DERAS SFÄR för att tala i NEW AGE TERMER... skall det vara ett ord eller tre?
Skicka en kommentar