Coraline

Så lyckades jag äntligen få se Henry Selicks Coraline (minns förra försöket!). I torsdags, på min lediga dag, kilade jag iväg till Sergel och kröp in i biomörkret.

Jag vet inte om det var mina höga förväntningar och/eller min uppvaknande förkylning som gjorde det, men jag blev lite besviken. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Hantverket var lika perfekt som i Nightmare before christmas, rösterna suveräna och manuset spännande. Men det var lite för gulligt, tror jag. Kontrasten mellan Coralines vanliga liv och det hon hittade bakom den lilla dörren var för liten. Hennes föräldrar var upptagna, men hon verkade ha ett ganska trevligt liv i alla fall, kompisen Wybie, de excentriska grannarna och naturen fanns redan där. Allt lite bättre i andra världen, men nog hade man kunnat ha mer svärta i vardagslivet. Men man kan inte klaga på svärtan i den andra världen när det börjar gå upp för Coraline vad det är som pågår där. Då blev det riktigt spännande!

Jennifer Saunders och Dawn French var fantastiska som de före detta pinupporna, som nu tar sig fram med rollatorer utan att riktigt acceptera sin ålderdom. Även Teri Hatcher i trippelrollen som mamman/andra mamman/häxan skötte sig felfritt.

Och så 3D, hur fantastiskt var det? Ärligt talat, inte särskilt. Visst var det lite roligt att få djup i bilderna, men det gjorde filmen absolut inte bättre på något sätt. Det var inte värt de extra trettio kronorna. Men nu har jag sett det, och vet att jag inte måste se det igen.

Titeln då, Coraline och spegelns hemlighet. En fruktansvärt dålig titel, det skrev jag redan i förra inlägget. Nu när jag har sett filmen kan jag bara konstatera att titeln är sämre än vad jag tyckte då. Det är en titel som försöker vara barnfilmsgullig, vilket är ett misstag. Filmen är inte mer barnfilm än Nightmare... Och spegeln är med i filmen i ungefär en minut. Kanske inte riktigt vad man borde basera titeln på. MÅSTE man nu lägga till nånting i titeln, så varför inte Coraline och dörrens hemlighet? Dörren spelar en väldigt viktig roll filmen igenom.

Så! Nu har jag gnällt klart på svenska filmbolaget och deras dumhet. Vad ger jag då filmen för betyg? Jag har funderat och funderat. Jag skulle vilja ge den en fyra, för den är helt klart sevärd, och jag ska verkligen se om den. Samtidigt är den lite väl gullig. Den ligger på gränsen mellan en trea och en fyra, men just idag styr min förkylning och då blir jag hård! Filmen får tre riktigt starka gnurglor och en liten som gömmer sig bakom dörren!