En intensiv nationaldag blev det

En grotesk urna under Logårdstrappan

Upp i ottan, för att kunna vara ombytt och klar klockan nio i Karl XV-salen för information (jo, det ÄR att gå upp i ottan om jag ska vara nånstans vid nio!). Roligt att övrig personal på Slottet, som skulle arbeta idag var med på det mötet. För bara ett par år sedan var det vi i visningspersonalen som satt där och gäspade. Nu kändes det både mer seriöst och roligare med kontakt över avdelningsgränserna.

Klockan tio slog prinsessan Madeleine upp Södra porten och ledde ett spelmanslag in på borggården. Spelmanslaget spelade en gånglåt, så klart. Det är häftigt med folkmusik, måste jag säga. För att inte tala om folkdräkter. Villhavillhavillha!

Logårdstrappan

Dagen må ha varit mulen, men det var inget vi märkte av på Slottet. Redan med en gång började folk strömma till, och sedan slutade det inte. Även Antikmuseet, som inte är den mest välbesökta delen av slottet var full av folk. Något som var riktigt trevligt var att Logården var öppen för besökare, något som inte händer varje dag. Jag kan bara hoppas att vi får ha det så varje år på nationaldagen.

En besökare har hittat perfekta platsen mitt på borggården. Vi anställda undviker att gå på stjärnan, då det är en symbol för kungen...

Över hela Slottet var det aktiviteter. Jag hann inte se så mycket av det, eftersom jag hade andra uppgifter att sköta. Men jag hade mer tur än de flesta andra av mina kollegor. Jag kunde emellanåt röra mig ganska fritt och tog gärna svängen över inre borggården när jag skulle till mina olika positioner. Det dansades folkdans och det var barnteater. Hovstallet visade bilar. Statens fastighetsverk visade upp sin verksamhet, bland annat visade förgyllarna hur man använder bladguld. Det hölls föredrag och visningar. Herman Lindqvist och Christopher O'Regan drog fulla hus, så klart. Visningarna var inte bästa idén så här i efterhand. Ingen hade räknat med att det skulle komma fullt så här mycket folk, men nog borde man ha förstått att en visning skulle fungera som en propp för besökarna i våningarna. Man fick stoppa insläppet i omgångar. Men allt lyckades ändå flyta, och det var inte många sura miner, varken hos besökarna eller personal.

Folkdanslag på inre borggården

På min lott föll visningarna i Antikmuseet. Där var det däremot en bra idé att ha visningar. Det är inte så många som hittar dit, och eftersom vi inte har så mycket skyltar är det många som inte riktigt förstår vad det är för sorts museum. Idag däremot var båda visningarna riktigt välbesökta. Runt femtio personer per grupp. Och visningarna blev lyckade. Jag fick massor med beröm efteråt, och under första visningen fick jag en spontanapplåd medan visningen pågick.

Sammanlagt hade vi ca 25 000 besökare på Slottsområdet, varav 11 000 besökare i våningarna. Tanken var att vi skulle ha fått ut alla besökarna vid sjutton, men det var så stort tryck att det bestämdes att vi skulle släppa in ända till stängningsdag och sedan låta folk ta en tur i våningarna. Prinsessan Madeleine öppnade portarna på morgonen, och då är det ju inte mer än rätt än att vi båda museilärare, Per och jag, fick stänga portarna på kvällen. Eller hur!

Kortegen gör sig redo att lämna slottet

Sedan gick jag upp till oss, tog en snabbdusch och hann lägga mig och vila en halvtimme innan det var dags för nästa programpunkt. Medan kungafamiljen åkte i kortege till Skansen började jag och kollegorna i hushållet duka upp årets nationaldagsbuffé i Lovisa Ulrikas matsal och vid halv åtta började ca 400 gäster strömma in för att fira med Kungen.

Klockan tio gick Kungafamiljen och gästerna ut på Logården för att se på taptot och då rensade vi andra av borden och tackade varandra för året som gått. Nu har jag, efter femton timmar på Slottet, nyss kommit hem och ska snart gå och lägga mig. För en kunglig museilärare finns det ingen fritid. I morgon väntar nya visningar, bland annat en på Rosendal.

Natti natti