Torterad!

Nyss hemkommen från Friskis och jag är plågad. Intensivjympaledarna har haft möjlighet att få samtala med rörelseexperterna för att se vad de behöver träna mer på själva. Nu är det medelledarnas tur, och jag är en av dem som fått möjligheten. Hillevi var med på mitt jympapass för ett par veckor sedan och hon konstaterade (till min förvåning) att jag är stark och inte behöver gå i gymmet så mycket. Däremot är jag väldigt stel och osmidig, så idag träffades vi för att jag skulle få lära mig de rörlighetsövningar som jag ska göra. Och jävlar, vad trött jag blev. Hillevi stod och petade på mig hela tiden som jag gjorde övningarna. Varje gång jag kände att nu sitter den, den här övningen kan jag göra så påpekade hon alla fel jag gjorde, och så gjorde jag dem som hon ville. Då blev övningarna helt plötsligt skitsvåra och urtunga!

Det ska bli roligt att se hur det går med det här. Vi ska ses en gång till och sedan ska jag klara mig på egen hand, är det tänkt.

I väntan på snickaren

Gårdagen blev låååååång för min del. Snickaren skulle komma hit för att fixa min list i köket, och han lovade att han skulle komma nån gång mellan 11 och 12. När klockan var halv fem orkade jag inte vänta längre, utan gav mig ut i solskenet. Resten av dagen hade jag suttit inne i värmen. Inte fullt så roligt.

Tapetångest

Nästa vecka kommer målarna för att tapetsera om i mitt sovrum. Jag har fått ett par provkataloger med de tapeter som värden betalar. Ingen av dem känns 100%-iga för min del, så jag frågade om man bara får välja bland dem. Nej, jag får gå till Björklund & Wingqvist och välja andra tapeter också, men då får jag betala mellanskillnaden. Värden betalar för tapeter som kostar ungefär 65 kronor rullen. Den billigaste tapeten jag kan tänka mig som jag har hittat hos B&W kostar 840 kronor rullen! Det blir väldigt mycket pengar om jag ska lägga emellan. Hur i hela friden ska jag göra!?

Elegi över en badklippa

Längst västerut på Långholmen, bakom några stora buskar har jag haft min badklippa. Inte många har känt till den, otillgänglig som den är. Klippan är precis lagom stor för högst fyra-fem personer. Där kan man ligga hela dagen ända tills solen har gått ner bakom Lilla essingens höghus. Skulle man ha glömt sina badbyxor gör det ingenting, nakenbad är nästan obligatoriskt där.

Eller snarare, så var det. Förra sommaren beskars buskarna nästan ner till roten. Nu finns det inget avskilt med klippan längre, och nu har de hittat dit; barnfamiljerna, picknicksällskapen och de älskande paren som sjunger Tomas Ledin för varandra. Kompisgängen som ölar och skränar Grillfantasterna. Allt är precis som på resten av Långholmen. Var ska man nu kunna ligga och njuta av solen utan att bry sig om vad som sker runt omkring?

Kristen, I love you!

Det här är en kärleksförklaring! En av mina favoritkomiker ses varje vecka i Saturday night live, Kristen Wiig. Hon har hamnat lite i skuggan av Amy Poehler, men överglänser henne i alla fall.

Kristen är en vacker kvinna, men hon är inte det minsta rädd att spela ful, och det är då hon är som allra roligast. När John Malkovich var gästvärd spelade hon i en sketch det snygga bombnedslaget på kontoret, men lyckades ändå göra henne ful och äcklig på ett väldigt roligt sätt. Snipiga tanter och passivaggressiva damer är också hennes specialitet. I gårdagens avsnitt med Hugh Laurie som gästvärd var hon lysande i julmiddagen från helvetet. Hon hade inte många repliker, men hennes sätt att dänga servetten i bordet för att visa att hon om och om igen minsann tänkte gå därifrån var obetalbart!

Kristen Wiig är en av de främsta anledningarna till att jag kolla på Saturday night live varje vecka. Jag vill inte missa en minut av hennes geni!

Persona non grata?

En tre-fyra personer i min bekantskapskrets har tydligen sagt upp bekantskapen med mig. Det är ingen stor kris på det sättet. Ingen av dem tillhörde mina närmsta vänner, åtminstone två av dem var väl nånstans mellan bekant och vän. En var en före detta kollega från teatern. Så jag klarar mig utan dem. Men jag blir bara så förvånad, att gå från att höras emellanåt och faktiskt bestämma att man ska ses till att helt utan förvarning bara sluta höra av sig och sluta svara när jag hör av mig. Jag vet inte vad det är jag har gjort, och det känns inte som att jag har haft tillfälle att göra nånting värt att säga upp bekantskapen för.

Jag, som tror gott om människor och som försöker behandla mina vänner väl, har in i det längsta intalat mig själv att de bara inte har haft tid att svara, men de kommer nog höra av sig snart. Men när man ser att de minsann har tid att svara andra personer som hör av sig på Facebook så tycker jag ju att de borde kunna svara mig också.

Som sagt, så är det inga närmare vänner, men jag gillar dem och hade hoppats att vi skulle kunna ses oftare. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och ägna mig åt mina riktiga vänner istället...

Sommaren rullar på

Se här, blåbären har börjat komma. Bara ett par stycken än så länge, men i alla fall!

Dagens Rosendalsrapport

30 grader varmt, soligt och ingen visning kl 12. Man kan ha det värre. Som igår, när ett franskt par kom 40 minuter innan visningen skulle börja och ville sitta inne och svalka sig. Alltså var jag också tvungen att stanna inne. Är det för mycket begärt att turisterna förstår att vi svenskar måste få vara ute de tio minuter om året som vi har sommarvärme? Va?!

Fast det kunde ju vara värre ändå. Kollegorna som jobbade första halvan av juni hade kofta och värma tröjor och frös inomhus...

Tillägg:
Det blev bara en lugn första timme. Sedan kom visningarna slag i slag. Ann och jag fick tre visningar var, ganska bra på fyra timmar.

Lusthus

I dagens DN Bostad visar man upp exempel på nya friggebodar (de får ju vara upp till 15 kvadratmeter nuförti'n), bland annat det här huset, som är en kopia av ett lusthus som Fredrik Blom gjorde 1822. Fredrik Blom är arkitekten som gjort bland annat Rosendals slott och kontorshuset som jag skrivit om förr.

Ack, om mina föräldrar insåg att det är det här huset de ska skaffa istället för den fallfärdiga friggeboden de ska göra sig av med...

Michael Jackson är död

Onekligen förvånande. Att han var konstig visste vi ju alla, men att han skulle gå och kola vippen vid bara femtio års ålder var det nog ingen som räknade med.


Michael Jackson har aldrig varit nån stor favorit för min del. Han har gjort en del bra låtar, men jag har aldrig känt mig lockad att köpa ett helt album med honom. Thriller är väl den som har legat högst upp på listan för min del.

Och på tal om Thriller, när videon till den kom satt Jörgen och jag och hade långa diskussioner om vad Michael egentligen säger när han håller på att förvandlas. Jag hävdade envist att han säger "run away" och Jörgen hävdade lika envist att han säger "go away". Det här är viktiga saker för trettonåringar!

Nu när jag lyssnar på den igen tror jag att vi båda hade fel. Definitivt hade jag fel, för det är inte "run away". Det låter inte riktigt som "go away" heller, snarare "get away". Jag får nog ta och kontakta Jörgen och diskutera igenom det här en gång för alla...

Deppig hattmakare

Tim Burton håller på att filma Alice i Underlandet. Det låter som en utmärkt idé. Och man blir ju inte mindre intresserad när man ser rollistan! Ann Hathaway och Helena Bonham-Carter som Röda respektive vita drottningen, Johnny Depp som Hattmakaren, Michael Sheen (Frost/Nixon) som Vita kaninen, Alan Rickman som kållarven, Christopher Lee som Jabberwock och favvon Stephen Fry som Cheshirekatten. Worth waiting for, som de sa i den gamla reklamen.

Varför bad de Miss Marple?

Ikväll gick ett nytt avsnitt av Miss Marple på fyran. Kvällens avsnitt var baserat på Varför bad de inte Evans? Det som var intressant här är att Miss Marple inte är med i boken. Detektiverna är Lady Frances Derwent och Bobby Jones.

Jag har inte läst boken, men minns att jag gillade den förra filmatiseringen från 1980. Det förvånade mig när jag såg att den ingick i Miss Marple-serien nu, för jag hade helt förträngt att Miss Marple var med. När jag sedan såg avsnittet så kändes hon fel i historien. Hon passade inte in. Jag fick intrycket att hon var liasom inklistrad. När jag  kollade upp det hela så fick jag rätt i min känsla. Hon hör inte hemma i den här historien.

Frågan är varför de gjorde så här? Har de filmat alla Miss Marple-deckare till förbannelse och är tvungna att lägga till henne i andra historier också för att få ihop en hel serie?

För övrigt finns det bara en Miss Marple, och det är Margaret Rutherford!

Årets första dopp

Efter värmen på Rosendal var jag tvungen att svalka ner mig, och på vilket sätt gör man det bättre än att åka till Långholmen och slänga sig i vattnet! Sagt och gjort, upp på Ben och iväg. Badtemperaturerna är väl inte riktigt ideala än, men det var svalkande och FRISKT (med betoning på R, K och T!).

På väg hem sprang jag ihop med flera bekanta. Först Kaspar med damsällskap, som hade varit och slappat på holmen, de med. De hade inte badat, Kaspar hade visserligen haft med sig badkläder, men eftersom sällskapet inte hade det så kunde ju inte Kaspar bada. Yeah, right!

Sedan kom jag till Fridhemsplan för att handla färskpotatis, och där springer jag ihop med Ulrika som genast bannar mig för att jag inte hade mobilen med. Hon hade varit och jympat och ville ha sällskap för att jag skulle få se en bra ledare. Det får väl bli nästa gång istället.

Nu, middag! Hemrökt isterband med kokt färskpotatis och ekologiska rödbetor.

Ännu en jobbig dag på Rosendal

Tre visningar av fyra har blivit av, och en var med en italiensk barnfamilj som knappt förstod engelska, så den blev lite kortare. Resten av tiden har avnjutits i solskenet på trappan.

Ännu en spontan dag

Efter mitt pass på Rosendal åkte jag ut till Hägersten för att hämta föräldrarnas post. De har misslyckats med eftersändningen till Ugglarp (jag vet, men vad kan man säga liksom?) och behöver få ner posten dit.

På väg hem kom jag att tänka på att Emma i sin statusrad på Fejjan hade skrivit att hon skulle till Långholmen och grilla korv, så jag tänkte att jag skulle åka förbi och bara säga hej eftersom vi inte setts på flera månader. Jag hittade Emma och Agnes och deras respektive pojkvänner där tillsammans med ytterligare ett par kompisar och blev inbjuden att dela korvkalaset med dem. Så det blev ytterligare en trevlig afton i solens sken.

Solen på Rosendal

Det verkar vara återkommande för mig, när jag är på Rosendal är det sommar. Varmt och skönt. Två visningar kl 12, men bara en nu kl 13. Den tog Ann, så jag fick en timme i solen. Nästa visning blir min.

Rör inte mitt ord!

Lotta Olsson i DN har dragit igång en kampanj för att rädda ord undan glömskan, eller från att ersättas av anglicismer. Adoptera ett ord och lova att använda det åtminstone tio gånger under 2009 är hennes paroll.

Kampanjen har fått stort gensvar. Titta bara på de här vackra orden som redan är adopterade:
inmundiga
yppa
understundom
tillbringare
i sinom tid
oförblommerat
måhända
väl bekomme

...bara för att nämna några.

Själv har jag mitt ord klart för mig, och det är nog många som redan kan gissa det: dedicera! Inte med det svengelska uttalet "dedikera", utan som det ska uttalas "dedisera". Som vi alla vet, c framför mjuk vokal uttalas om s!

Utanför tullarna!!!

... Och inte bara det. Jag har varit utanför Stockholms kommun. Frivilligt!

Det var så vackert väder idag att jag kände att jag ville ta ut Ben på en liten åktur. Ner till Norr mälarstrand för att tanka, och sedan kanske bort till Rålis och se vad som händer där. Men plötsligt befann jag mig på Tranebergsbron och innan jag visste ordet av hade jag hamnat vid Drottningholm. Det gick ruskigt snabbt att ta sig dit, bara tjugo minuter.

Så jag ställde Ben och gick runt och tittade lite på parken och Kina slott innan jag åkte hem igen. Det var vad jag egentligen hade tänkt göra idag, men så ringde ju Daniel och ville ses. Jag hade tänkt vara med på nån visning av slotten, men man kan ju inte få allt här i världen. Det får jag ta nån annan dag. Nu vet jag ju hur jag ska åka och att det går snabbt.

Vi möts igen

Vad det är skönt med vänner som man kanske inte träffar så ofta, men när man väl gör det så fortsätter man bara där man slutade och allt flyter på. Idag fick jag besök av Daniel. Vi lärde känna varann när vi var med i Lika för lika på Dramaten. Vi har inte setts sedan förra sommaren, och knappt pratats vid. Några sms och ett par telefonsamtal. Och inte kom han på min födelsedag, den bävern! Men nu tyckte vi båda två att det var dags att ses, så han kom hit och så satt vi och pratade, och så sa vi att vi ska försöka ses igen innan sommaren är över.

Det är samma sak med Jonny. Vi träffas nästan bara under Pride, men då umgås vi intensivt, och så säger vi att nu MÅSTE vi ses oftare. Sedan går han iväg och jobbar natt på sitt jobb och så ser jag inte till honom förrän det börjar närma sig Pride igen. Men då har vi desto trevligare, å andra sidan.

Anna är också en alldeles för rar fågel i min bekantskapskrets. Vi ses också bara nån enstaka gång om året. Men till skillnad från Daniel och Jonny så hör vi av varann på Fejjan ganska ofta. Så även om jag inte får träffa henne så ofta som jag skulle vilja så finns hon ändå där! Plus att jag följer hennes blogg varje dag.

Räkna de lyckliga stunderna blott

Hemma igen, och det en dag för tidigt! Men man får vara glad för det lilla. På tåget hamnade jag bredvid en ruskigt sexig rödhårig kille med muskliga överarmar och lagom kort tröja.

Dessutom ingick tydligen en trerätterslunch i biljettpriset. Jag trodde att konduktören skämtade när hon frågade om jag ville ha min lunch genast eller om jag ville vänta lite. "Jag kan vänta lite", svarte jag världsvant. Lunchen, när den väl serverades, bestod av kokta rödbetor med persiljesmör, kycklingfilé med saffransris, chokladmousse och en chokladbit till teet.

Leaving Falkenberg

Lagom till solens och värmens återkomst blir jag tvungen att åka hem, och det en dag tidigare än jag behövde. Nåja, jag får väl stanna längre nästa gång.

Morr åt SJ

Jag fick ju ändrad ledig dag på grund av flytten till Rosendal, och kan alltså vara kvar på landet en dag till. Jag tänkte då att jag skulle se om SJ har några bra biljetter på Tradera som jag kan bjuda på. Men nähä! Det finns biljetter på söndag och det finns biljetter på tisdag. Men inte en enda biljett från Göteborg till Stockholm på måndag. Vafaaan!

Så jag blir trots allt tvungen att åka hem i morgon bitti. Putt är vad jag blir av det!

Stora snapsviseprovardagen

Varje storhelg som vi firar här nere i Ugglarp innehåller ett obligatoriskt inslag: snapsvisor. Tyvärr är vi inga hejare på slikt. Vår repertoar begränsar sig till Vi äro små humlor vi, Tänk om jag hade lilla nubben och varje påsk leder Sigyn allsången i första versen på Gullefjun. Sedan säger vi alla att nästa år ska vi kunna hela Gullefjun. Detta har ännu inte inträffat.

Så nu har pärona skaffat en kortlek med 52 snapsvisor, och till dagens sillunch bestämde vi oss för att prova vilka visor som ska få passera nålsögat och vara med på högtiderna i fortsättningen. Alla fick dra kort ur leken och sjunga visan på detsamma. Om visan godkändes skålade vi och tog en snaps. Lustigt nog godkändes fler och fler visor ju längre lunchen pågick. Och flera av visorna som ratades första vändan blev godkända när vi sjöng igenom den igen mot slutet av lunchen...

Sing-along med Kipling

För en tid sedan översatte jag en Jeeves-komedi, skriven av P G Wodehouse. I den sjunger storviltjägaren några rader ur Danny Deever. Jag hade aldrig hört talas om den, så jag fick kolla upp den och det visade sig att det är en dikt skriven av Rudyard Kipling 1890, och den har tonsatts av några olika kompositörer. Min favorit är den av Walter Damrosch. Här är den i en inspelning från 1927 med Reinald Werrenrath. Och dikten i sin helhet ser ut så här:

“What are the bugles blowin’ for?” said Files-on-Parade.
“To turn you out, to turn you out”, the Colour-Sergeant said.
“What makes you look so white, so white?” said Files-on-Parade.

“I’m dreadin’ what I’ve got to watch”, the Colour-Sergeant said.
For they’re hangin’ Danny Deever, you can hear the Dead March play,
The regiment’s in ’ollow square—they’re hangin’ him to-day;
They’ve taken of his buttons off an’ cut his stripes away,
An’ they’re hangin’ Danny Deever in the mornin’.

“What makes the rear-rank breathe so ’ard?” said Files-on-Parade.
“It’s bitter cold, it’s bitter cold”, the Colour-Sergeant said.
“What makes that front-rank man fall down?” said Files-on-Parade.
“A touch o’ sun, a touch o’ sun”, the Colour-Sergeant said.
They are hangin’ Danny Deever, they are marchin’ of ’im round,
They ’ave ’alted Danny Deever by ’is coffin on the ground;
An’ ’e’ll swing in ’arf a minute for a sneakin’ shootin’ hound—
O they’re hangin’ Danny Deever in the mornin’!

"’Is cot was right-’and cot to mine”, said Files-on-Parade.
"’E’s sleepin’ out an’ far to-night”, the Colour-Sergeant said.
“I’ve drunk ‘is beer a score o’ times”, said Files-on-Parade.
“’E’s drinkin’ bitter beer alone”, the Colour-Sergeant said.
They are hangin’ Danny Deever, you must mark ’im to ’is place,
For ’e shot a comrade sleepin’—you must look ’im in the face;
Nine ’undred of ’is county an’ the regiment’s disgrace,
While they’re hangin’ Danny Deever in the mornin’.

“What’s that so black agin’ the sun?” said Files-on-Parade.
“It’s Danny fightin’ ’ard for life”, the Colour-Sergeant said.
“What’s that that whimpers over’ead?” said Files-on-Parade.
“It’s Danny’s soul that’s passin’ now”, the Colour-Sergeant said.
For they’re done with Danny Deever, you can ’ear the quickstep play,
The regiment’s in column, an’ they’re marchin’ us away;
Ho! the young recruits are shakin’, an’ they’ll want their beer to-day,
After hangin’ Danny Deever in the mornin’.

Mysteriet vid midsommar

Sista snapsen urdrucken och sista visan sjungen. En trevlig dag blev det. Först sillunch och jordgubbstårta hos faster, farbror och kusin. Sedan middag hos oss. Böckling till förrätt, köttbullar till varmrätt och ännu mera jordgubbar till efterrätt. Sedan kaffe, toscatårta och avec.

Men hur kommer det sig att när man sitter där och är mätt och belåten och har det allmänt trevligt så är det ALLTID nån som kommer med "Ja, och nu blir det mörkare igen"? Jag brukar sitta varje år och vänta på den repliken och jag blir aldrig besviken. Eller ja, det är precis det jag blir, beroende på hur man ser på saken.

Glad midsommar

Lagom till första snapsen tittade solen fram och det blev riktigt varmt. Som det ska vara!

Gräsklipparskor

Så här fina skor får man om man går runt i nyklippt halvmeterhögt gräs en hel eftermiddag.

Barnarbete!

Vilken dag jag har haft! Det började med att mamma tvingade mig med att klippa gräset. Själv satt hon i skuggan och drack sangria, eller nåt, och hånskrattade högt hela tiden. Inte för att jag såg det, men så måste det ha varit! Och så skyller hon på att hon är nyopererad. Borde hon inte ha tänkt på det lite tidigare?!

Sedan var jag tvungen att göra middag också. Detta trots att jag var nerbjuden som gäst. Ska det vara på det här sättet?!

Tågunderhållning

Barn måste ju få leka, frågan är bara varför! Precis bredvid mig var det två flickor i sexårsåldern som fann varandra och de lekte oavbrutet i tre timmar hela vägen till Göteborg. De sprang fram och tillbaks i vagnen och skrek och hoppade. Föräldrarna verkade inte tycka att det gjorde nånting. Enda gången de blev tillsagda var när de sprang för långt bort.

De klev av i Göteborg. Istället kom det på ett par i femtioårsåldern och satte sig på platserna framför mig. De var, för att uttrycka sig fint, av arbetarklass. Typen som tycker att Tomas Ledins texter är fina och tankvärda och som anser att Liza Marklund borde få Nobelpriset, för henne har man ju hört talas om. Kvinnan med igelkottsfrisyr med alldeles för blekta slingor, svart linne och en smakfull tatuering på axeln. Ni vet typen.

De var tydligen nykära eller nåt, för de satte igång att nojsa med varann så snart de satt sig till rätta och efter en stund kände de sig tydligen mer bekväma, för hon satte igång att runka av honom! Först la de upp en tröja som insynsskydd mellan sina säten. Det var första tecknet på att nåt var på väg att hända. Sedan satt hon och med jämna mellanrum sneglade bakåt för att se vad jag gjorde, och jag kunde se att hon rörde armen rytmiskt. När jag sedan ställde mig upp för att ta ner väskan, när jag skulle kliva av, kunde jag se att han satt med byxorna uppknäppta. Smakfullt!

Midsommarblomster

Nu bär det av till Ugglarp. Glad midsommar, ifall jag inte hör av mig innan jag kommer hem igen.

Man får aldrig vara riktigt glad...

Att jag fick veta att jag skulle bli förflyttad till Rosendal ett par veckor för tidigt gjorde mig glad, och att mina lediga dagar då av naturliga skäl ändrades gjorde mig ingenting heller. Förrän jag kom på att min lediga dag nu är måndag, och inte onsdag. Jag tar tåget hem från Ugglarp på söndag morgon, eftersom det var billigaste avgången, för att jag skulle vara tillbaka i stan till måndag. Men nu med flytten till Rosendal skulle jag kunna åka hem på måndag istället. Självklart hade jag köpt en billighetsbiljett utan återköpsmöjlighet, och biljetterna som finns att köpa på måndag kostar över 1200 kronor.

Jag hade alltså kunnat vara kvar i en och en halv dag till, om bara SJ hade billighetspriser även när man närmar sig dagen ifråga. MORR!! Nu är bara frågan om jag ska vara så kall att jag ska hoppas kunna knipa en av SJ:s traderabiljetter till en någorlunda hyfsad summa eller om jag ska åka hem redan på söndag.

Dessutom har jag glömt adressändra DN, så jag kommer att ha hela hallgolvet fullt med tidningar när jag kommer hem. Det mest störande i det hela är väl att jag nu inte kan lösa korsordet innan pärona, och visa dem hur det ska gå till! De tar ju hela dan på sig, och de vägrar ta emot hjälp och goda råd.

Skön dag på diverse lustslott

När jag kom till Slottet i morse fick jag veta att jag blivit förflyttad till Rosendal, på grund av sjukdom. Jag skulle egentligen ha varit där första halvan av juli, men får då ett par veckor till. Det gör mig ju absolut ingenting, särskilt inte när vädret äntligen blev soligt och varmt.

När Rosendal stängt för dagen slängde jag mig på Ben och susade ut till Ulriksdal. Ett företag bjöd sina kunder på trevligheter i parken, och så ville man att de skulle få visningar av slottet också. En gång i kvarten körde vi igång en ny visning hela kvällen. Så snart vi lämnat av en grupp fick vi köra igång en ny visning. Det var riktigt roligt, faktiskt.

Jobbig dag

Det blev inte så mycket bloggat igår. Jag var ju tillbaka på jobbet efter min förkylning (fortfarande inte frisk, men jag kan sitta och sälja biljetter i alla fall...). Efter det flängde jag runt på stan, först köpte jag en ny kofta, sedan en ny burk att lägga in sill i, så hämtade jag tågbiljetter innan jag for upp till Fridhemsplan för att handla sill. Jag var trött när jag kom hem, la mig i soffan större delen av kvällen. Och så avslutade jag det hela med att roa mig med att förvandla Agnes till nya drottningar/prinsessor. Hon har åsikter om att hon inte vill se ut som Lovisa, för hon har så ful frisyr. Så då gjorde jag om henne till diverse andra svenska kungligheter. Ett andra och sista exempel får ni här, Lovisas och Karl XV:s dotter Lovisa, sedemera dronning Louise av Danmark.

Fåniga Fahrenheit

När jag satt i Biljett och info kom diskussionen om Celsius/Fahrenheit upp. Vi försökte tala om för några amerikaner hur varmt det KAN vara i Sverige under sommaren, och de förstod inte när vi använde Celsiusskalan.

Jag har länge funderat över hur Fahrenheit skapade sin skala, för jag tycker inte att det finns nån logik i den. Celsius, vatten fryser - 0º, vatten kokar - 100º. Logiskt! Men Fahrenheit?! Så nu bestämde jag mig en gång för alla att kolla upp det. Och jag kan väl säga att jag är fortfarande inte övertygad om att Fahrenheit var särskilt smart. 0º - lägsta temperatur man vid den tidpunkten kunde skapa, genom att blanda isvatten och salmiak. Den kan jag väl till nöds förstå, och att han väljer nästa kontrollpunkt med människans temperatur. Celsius' vatten - vatten är logisk, Fahrenheits laboratorieexperiment - människokroppen har en inte lika tydlig koppling. Men nu kommer det riktigt konstiga. Fahrenheit bestämmer att kontrollpunkt två ska vara, inte 100º, utan 96º!

Hur tänkte du där, herr Fahrenheit?!

Välkommen, solen!

Idag när jag drog upp gardinerna lyste det in nån jävla jättelampa i hela lägenheten. Vad är det för nåt? Kan inte minnas att jag sett den förut!

Drottning Agnes

Agnes var på Slottet på Nationaldagen och skickade följande sms till mig: "Fy vad lovisa /.../ är 'butt ugly' på porträttet i Bernadottegalleriet /.../ hon med konstiga lock-pagen (typ)".

Jag tror att hon bara är avundsjuk, för hon har insett hur snygg hon själv skulle vara med den frisyren...

Resrutt

Jag roade mig med att kolla upp vad Googlemaps ansåg vara bästa vägen till Ugglarp, om jag nu bestämmer mig för att ta Ben dit ner. Jag fick två alternativa resvägar. Den ena var på 56 mil och går på Vätterns västra sida via Askersund och Karlsborg. Det skulle kunna vara en trevlig väg, och så kan man passa på att kolla på Stjernsunds slott och Karlsborgs fästning. Den stora frågan är förstås om man ska försöka pressa hela rutten på en dag, eller dela upp den på två.

Den andra rutten som Googlemaps föreslåg var lite intressantare. Längre, och tar längre tid. Det som gör den extra intressant är att datorn tycker att jag ska åka via Visby! Jepp, ta färjan från Nynäshamn till Gotland, och sedan ta en ny färja till Oskarshamn och rakt igenom Småland. Känns väl lite sådär...

Paging Mr Freud!

Sims 3 har varit relativt efterlängtat här hemma. Visserligen är jag mer än nöjd med Sims 2, men det är ju alltid kul att se vilka förbättringar och förändringar som har gjorts. Nu har jag installerat spelet och det är ju alltid roligare att spela med en egen sim, så jag tog och skapade en. Jag bestämde mig för att jag skulle göra en kille, och han skulle vara snygg och ha framgång bland de kvinnliga simmarna. Det var inte förrän jag hade spelat ett tag förrän jag insåg vem det var jag hade skapat. De som känner mig och känner till mina känslor kanske suckar när de ser den här bilden. Men jag lovar, jag hade inte tänkt mig en levande person som förebild! Eller är det bara jag som ser likheten?

Återuppståndelse

Halleluja! Comedy Central har köpt in Futurama och ska göra en ny omgång av serien. Den lades ner redan 2003, och har bara dykt upp i några långavsnitt (som jag skam till sägandes inte har sett än) sedan dess. Men nu kommer alltså 26 helt nya avsnitt. Alla skådespelare och manusförfattare är också med. Det här kan bli riktigt bra!

Coraline

Så lyckades jag äntligen få se Henry Selicks Coraline (minns förra försöket!). I torsdags, på min lediga dag, kilade jag iväg till Sergel och kröp in i biomörkret.

Jag vet inte om det var mina höga förväntningar och/eller min uppvaknande förkylning som gjorde det, men jag blev lite besviken. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Hantverket var lika perfekt som i Nightmare before christmas, rösterna suveräna och manuset spännande. Men det var lite för gulligt, tror jag. Kontrasten mellan Coralines vanliga liv och det hon hittade bakom den lilla dörren var för liten. Hennes föräldrar var upptagna, men hon verkade ha ett ganska trevligt liv i alla fall, kompisen Wybie, de excentriska grannarna och naturen fanns redan där. Allt lite bättre i andra världen, men nog hade man kunnat ha mer svärta i vardagslivet. Men man kan inte klaga på svärtan i den andra världen när det börjar gå upp för Coraline vad det är som pågår där. Då blev det riktigt spännande!

Jennifer Saunders och Dawn French var fantastiska som de före detta pinupporna, som nu tar sig fram med rollatorer utan att riktigt acceptera sin ålderdom. Även Teri Hatcher i trippelrollen som mamman/andra mamman/häxan skötte sig felfritt.

Och så 3D, hur fantastiskt var det? Ärligt talat, inte särskilt. Visst var det lite roligt att få djup i bilderna, men det gjorde filmen absolut inte bättre på något sätt. Det var inte värt de extra trettio kronorna. Men nu har jag sett det, och vet att jag inte måste se det igen.

Titeln då, Coraline och spegelns hemlighet. En fruktansvärt dålig titel, det skrev jag redan i förra inlägget. Nu när jag har sett filmen kan jag bara konstatera att titeln är sämre än vad jag tyckte då. Det är en titel som försöker vara barnfilmsgullig, vilket är ett misstag. Filmen är inte mer barnfilm än Nightmare... Och spegeln är med i filmen i ungefär en minut. Kanske inte riktigt vad man borde basera titeln på. MÅSTE man nu lägga till nånting i titeln, så varför inte Coraline och dörrens hemlighet? Dörren spelar en väldigt viktig roll filmen igenom.

Så! Nu har jag gnällt klart på svenska filmbolaget och deras dumhet. Vad ger jag då filmen för betyg? Jag har funderat och funderat. Jag skulle vilja ge den en fyra, för den är helt klart sevärd, och jag ska verkligen se om den. Samtidigt är den lite väl gullig. Den ligger på gränsen mellan en trea och en fyra, men just idag styr min förkylning och då blir jag hård! Filmen får tre riktigt starka gnurglor och en liten som gömmer sig bakom dörren!

Rapport från sjuksängen

Under större delen av veckan har jag gått och snörvlat och hostat och jag hoppades att min lediga dag skulle vara tillräckligt för att bli av med det värsta, men även under fredagen gick jag och kände mig hängig. Jag förvarnade arbetsledningen om att jag kanske tänkte stanna hemma i helgen om jag inte kände mig bättre.

På kvällen var jag bjuden på middag hos fru Ann. Jättetrevligt och lika gott. Men jag kände mig bara risigare och risigare och när jag kom hem insåg jag att jag måste bädda ner mig och inte titta fram på ett par dagar. Direkt i säng och jag slocknade som ett ljus i en storm och vaknade nio och en halv timme senare. Jag drömde att jag hade sovit i elva timmar och var frisk, men när jag vaknade på riktigt insåg jag att jag inte sovit fullt så länge, och jag var definitivt inte frisk.

Nu blir det en sen frukost och sedan ska jag kolla på en massa dålig teve. En recension av Coraline kommer också förhoppningsvis. Jag såg den i torsdags, men har inte orkat skriva nåt om den än.

Porfyrurna till salu

Grosvenor House säljer en två meter hög porfyrurna som Karl XIV Johan gav i present till engelske ambassadören Thomas Cartwright. Utropspriset är nitton miljoner. Jisses amalia!

Att döma av färgen så är den dessutom i äkta porfyr. Porfyr är en av de hårdaste stensorterna som finns, och innehåller dessutom stora stråk av aska. När man gör stora föremål finns ökar risken att hela föremålet kommer att spricka, och därför gjorde man dem ofta i granit, trots att man benämnde dem porfyr. Två exempel är porfyrvasen utanför Rosendal och porfyrsarkofagen som Karl Johan är begravd i i Riddarholmskyrkan, båda två granit.

Jag blir lite förvånad över att reportern hävdar att urnan var en present som skulle förmå engelsmännen att ge oss stöd mot ryssarna. Vi var väl ändå lierade med ryssarna på den tiden?!

Det kunde vara värre...

Innan jag åkte och fikade med Patricia tog jag en tur till Odenplan för att se hur det gick för Petter. Han hade fått jobb av ett eventföretag där han skulle gå runt på Odenplan och "vara" en i Sopranos, allt för att skapa publicitet för Aftonbladets nya dvd-grej.

Tyvärr hade han ingen att spela med eller mot, han var ensam Soprano där. Dessutom hade ingen berättat för de andra tidningsförsäljarna att han skulle vara där, så de undrade vad det var för galning som gled runt dem.

Petter har gjort mycket roligt, men just den här grejen avundas jag honom inte. För att citera skolinspektör Chalmers: "why don't you just give me a sandwich board that says 'male prostitute'"?

Nu är det förkylt!

Det har varit en utmattande dag. Jag har gått och blivit förkyld. Hostat och snörvlat hela dagen och har känt mig utmattad av att springa i trapporna. Efter att ha inlett dagen med visning på Slottet åkte jag ut till Rosendal för tre visningar där. Puff!

Sedan åkte jag tillbaks till Gamla stan för att fika med Patricia och hennes pojkvän. De är här och hälsar på från Nya Zeeland, så man får väl passa på.

Hem, och ner i soffan för att kolla på Simpsons. Somnade och vaknade tre timmar senare. Ganska skönt att jag är ledig i morgon. Hoppas jag mår bättre då!

Jag är inte bäst!

En sån fruktansvärd upptäckt! Efter min våningsvisning kom det fram en amerikansk man som tackade för visningen och sa att jag var den bäste guide han träffat, "except maybe that redheaded girl in Edinburgh".

Ni vet väl vad det här betyder? Jag måste åka till Skottland och DÖDA alla rödhåriga guider där!

Ligger risigt till!

Gröna tomatfingrar

Ingen ska påstå att jag är bra på att ta hand om växter. Jag kan ta död på vilka växter som helst, men mina tomatplantor växer och frodas. Så trevligt.

Perfekt flash mob

En flash mob är när en grupp människor samlas på en offentlig plats för att utföra en till synes spontan och oväntad handling för att sedan lika snabbt skiljas åt. De här kan variera i hur avancerade de är. På Centralstationen samlades ett gäng och ställde sig i bankomatkön och började prata i mobilen exakt samtidigt. I Dortmund samlades folk utanför ett varuhus och åt varsin banan innan alla gick åt skilda håll.

Här är två riktigt lyckade flash mobs, båda två på tågstationer. Jag tror att jag gillar dansarna bäst, även om det inte är en "riktig" flash mob. Den gjordes som trailer för ett teveprogram.

Ett politiskt inkorrekt inlägg

Jag bara måste tala om vad en kompis berättade. Det här låter verkligen som en skröna, men hon intygar att det är sant, och hon brukar inte fara med osanning. Och är den osann, så är den ändå fasligt rolig!

Hon har en kompis som har två söner i tonåren med downs syndrom. Häromsistens fick de vara ensamma hemma medan mamman åkte och handlade. När hon är ute på stan ringer sönerna och säger att mamman måste komma hem NU. Mamman säger att hon kommer när hon har handlat klart, men sönerna säger att hon måste komma med en gång, för de har fångat ett troll.

Mamman blir lite orolig över det här och åker hem och när hon tittar i garderoben där detta troll ska sitta visar det sig där sitter en dvärg med en filt över huvudet! Den stackars mannen hade gått förbi på gatan när sönerna slängde filten över honom och drog in honom i garderoben och låste.

Mannen accepterade mammans ursäkter, men erkände att han hade varit rädd där i garderoben. Särskilt orolig hade han blivit över vem det var de ringde till och berättade att de fångat ett troll.

Tacksam besökare

En olycka kommer sällan ensam. Det verkar gälla uppskattning också! Nu på eftermiddagen satt arbetsledaren och väntade på mig i pentryt efter att jag var klar med visningarna. Han räckte över ett kuvert som var adresserat till mig via visningsavdelningen. När jag öppnade det så låg det en vägledning över Riddarholmskyrkan från 1902 i den. Det var en dam som varit med på min visning i kyrkan, och som tyckt att den var så trevlig att hon ville tacka på det här sättet. I kuvertet låg det också ett litet tackkort.

Jättetrevligt, och väldigt roligt att läsa hur man formulerade sig för 107 år sedan om kyrkan och dess historia!

Adligt beröm

I Riddarhusets tidning Arte et marte har familjen Aldercreutz skrivit en artikel om sin familjesammankomst på Slottet 13 mars, dagen för statskuppen 1809, och där finns jag omnämnd.

Chefen för Bernadottebiblioteket Göran Alm berättade på ett lysande sätt om bakgrunden till det som vissa kallar en regementsförändring, andra för statskupp eller revolution.Greve Carl Adlercreutz läste ett utdrag ur sin farfars farfars farfar Carl Johans beskrivning av förloppet, daterad juni 1810. Intressant och spännande att bland annat få höra om hur general Adlercreutz vid ett tillfälle på ett mycket artigt sätt behövde förklara för sin kung att denne tyvärr inte kan få sin värja åter. Guiden Jonas Rosin visade oss sedan inspirerat och kunnigt runt i slottet där de dramatiska händelserna ägt rum, eller snarare, det som finns kvar efter diverse ombyggnader. Några såg en skymt av Carl XVI Gustaf men tyvärr kom han inte och hälsade. Han kanske var lite rädd för en upprepning, men vi kan garantera att denna gång kom vi till slottet i helt fredliga avsikter.

Tack, Oscar, för att du visade detta för mig.

Näsdukskoder

QX listar idag näsdukskoder, alltså betydelsen av olikfärgade näsdukar i bakfickorna. Även olika material betyder tydligen olika saker. Nog har jag hört talas om det här, men att det fanns så ruskigt många koder visste jag inte.

Jag blir mest förfasad över hur bakfickorna skulle se ut om man är frisinnad i vad man gillar. Många näsdukar blir det! Och hur ska man kunna hålla redan på alla nyanser? Ta bara blått, mellanblått för poliser, "airforceblå" för flygpersonal, ljusblå om man gillar avsugningar, vandringstrastblå (!) för 69:or, marinblå för påsättning och så vidare. Alla som automatiskt vet skillnaden mellan ljusblå och vandringstrastblå räcker upp en hand!

The one and only

Det är lustigt, det där med musik. Chesney Hawkes släppte en singel -91, som jag inte var särskilt förtjust i, The one and only. Jag har inte tänkt på den sedan den försvann från topplistorna, typ. Men häromdagen vaknade jag med den i huvudet, och sedan dess har jag gått omkring och nynnat på den, till omgivningens förbannelse. För det enda jag har kunnat har varit "I aaaaaam the one and onle-y". Men nu har jag löst problemet, jag har laddat ner låten och den går varm på spelaren här hemma. Och här får ni den också, ifall inte ni heller minns den.

Den kognatiska tronföljdens avancemang

Danskarna har inte bara röstat i eu-val. De har fått välja om kvinnor ska ha en given plats i tronföljden också, och 45,5% av danskarna har röstat ja på frågan, vilket räcker till en grundlagsändring (dessutom var danskarna bättre än svenskarna på att rösta i eu-valet, 62,5% jämfört med svenskarnas 43). Detta skriver DN om idag.

Eftersom Margrethe har gjort ett bra jobb som drottning måste ju frågan ställas till de 54,5% av danskarna som har röstat nej: skulle ni verkligen hellre ha fått en kung om ni hade kunnat välja? Nog är det självklart att även kvinnor ska kunna bli regenter, även utan att vara ett andrahandsval? Nu kommer det väl inte att bli aktuellt på ett par generationer. Frederik står och är beredd att ta över som Fredrik X, och hans son i sin tur blir Kristian XI. Men skulle han bli utan barn är det hans lillasyster som blir drottning Isabella I. Grattis, Danmark!

Anna Batra hade rätt! Eller...?

Efter att ha sett valresultatet och konstaterat att Sverigedemokraterna inte lyckades ta sig in i EU-parlamentet vill man utbrista i ett hurra, och tacka stockholmarna som gick man ur huse för att INTE rösta på dem! 1,6% av stockholmarna kunde tänka sig det, att jämföra med rikssnittet 3,3%

Fast innan jag blir för stockholmsk självgod får jag väl konstatera att inte heller gutar, norrbottningar eller västerbottningar hade nån lust att rösta på dem. Även jämtar, sörmlänningar, upplänningar, västernorrlänningar, västmanlänningar eller närkingar hjälpte till att dra ner rullgardinen för dem. För den här gången i alla fall.

Så Anna Batras "stockholmare är smartare än lantisar" stämde inte den här gången heller...

Chubbchubbs

Det blev inte så mycket skrivet igår. Jag var helt utmattad efter nationaldagen. Dessutom jobbade jag på söndagen och avslutade kvällen med trevlig födelsedagsmiddag. När jag kom hem efter det stupade jag i säng och vaknade pigg som en lärka (nåja!) en halvtimme innan klockan ringde.

Det första jag hade i huvudet när jag vaknade var en liten favoritfilm, den oscarvinnande Chubbchubbs från 2002, så som en liten morgongåva får ni den här!

Det viktiga här i livet

När buffén började närma sig slutet och gästerna var på väg ut kom Herman Lindqvist fram till mig och frågade om jag visste hur det hade gått i matchen. Jag kunde ärligt säga att jag inte hade hört något om det. Det jag inte talade om för honom var att jag inte visste vilken match han talade om, inte vilka som spelade och framför allt, inte vilket idrott det gällde...

En intensiv nationaldag blev det

En grotesk urna under Logårdstrappan

Upp i ottan, för att kunna vara ombytt och klar klockan nio i Karl XV-salen för information (jo, det ÄR att gå upp i ottan om jag ska vara nånstans vid nio!). Roligt att övrig personal på Slottet, som skulle arbeta idag var med på det mötet. För bara ett par år sedan var det vi i visningspersonalen som satt där och gäspade. Nu kändes det både mer seriöst och roligare med kontakt över avdelningsgränserna.

Klockan tio slog prinsessan Madeleine upp Södra porten och ledde ett spelmanslag in på borggården. Spelmanslaget spelade en gånglåt, så klart. Det är häftigt med folkmusik, måste jag säga. För att inte tala om folkdräkter. Villhavillhavillha!

Logårdstrappan

Dagen må ha varit mulen, men det var inget vi märkte av på Slottet. Redan med en gång började folk strömma till, och sedan slutade det inte. Även Antikmuseet, som inte är den mest välbesökta delen av slottet var full av folk. Något som var riktigt trevligt var att Logården var öppen för besökare, något som inte händer varje dag. Jag kan bara hoppas att vi får ha det så varje år på nationaldagen.

En besökare har hittat perfekta platsen mitt på borggården. Vi anställda undviker att gå på stjärnan, då det är en symbol för kungen...

Över hela Slottet var det aktiviteter. Jag hann inte se så mycket av det, eftersom jag hade andra uppgifter att sköta. Men jag hade mer tur än de flesta andra av mina kollegor. Jag kunde emellanåt röra mig ganska fritt och tog gärna svängen över inre borggården när jag skulle till mina olika positioner. Det dansades folkdans och det var barnteater. Hovstallet visade bilar. Statens fastighetsverk visade upp sin verksamhet, bland annat visade förgyllarna hur man använder bladguld. Det hölls föredrag och visningar. Herman Lindqvist och Christopher O'Regan drog fulla hus, så klart. Visningarna var inte bästa idén så här i efterhand. Ingen hade räknat med att det skulle komma fullt så här mycket folk, men nog borde man ha förstått att en visning skulle fungera som en propp för besökarna i våningarna. Man fick stoppa insläppet i omgångar. Men allt lyckades ändå flyta, och det var inte många sura miner, varken hos besökarna eller personal.

Folkdanslag på inre borggården

På min lott föll visningarna i Antikmuseet. Där var det däremot en bra idé att ha visningar. Det är inte så många som hittar dit, och eftersom vi inte har så mycket skyltar är det många som inte riktigt förstår vad det är för sorts museum. Idag däremot var båda visningarna riktigt välbesökta. Runt femtio personer per grupp. Och visningarna blev lyckade. Jag fick massor med beröm efteråt, och under första visningen fick jag en spontanapplåd medan visningen pågick.

Sammanlagt hade vi ca 25 000 besökare på Slottsområdet, varav 11 000 besökare i våningarna. Tanken var att vi skulle ha fått ut alla besökarna vid sjutton, men det var så stort tryck att det bestämdes att vi skulle släppa in ända till stängningsdag och sedan låta folk ta en tur i våningarna. Prinsessan Madeleine öppnade portarna på morgonen, och då är det ju inte mer än rätt än att vi båda museilärare, Per och jag, fick stänga portarna på kvällen. Eller hur!

Kortegen gör sig redo att lämna slottet

Sedan gick jag upp till oss, tog en snabbdusch och hann lägga mig och vila en halvtimme innan det var dags för nästa programpunkt. Medan kungafamiljen åkte i kortege till Skansen började jag och kollegorna i hushållet duka upp årets nationaldagsbuffé i Lovisa Ulrikas matsal och vid halv åtta började ca 400 gäster strömma in för att fira med Kungen.

Klockan tio gick Kungafamiljen och gästerna ut på Logården för att se på taptot och då rensade vi andra av borden och tackade varandra för året som gått. Nu har jag, efter femton timmar på Slottet, nyss kommit hem och ska snart gå och lägga mig. För en kunglig museilärare finns det ingen fritid. I morgon väntar nya visningar, bland annat en på Rosendal.

Natti natti

Glad nationaldag!

Nu är det långdag som gäller! Först har Slottet öppet hus hela dagen. Infomöte klockan nio. En timme senare slår Slottet upp sina portar. Enligt ryktet kommer jag att vara ansvarig för visningarna i Antikmuseet hela dagen. Klockan sjutton stänger vi. Då svidar jag om och går till Lovisa Ulrikas matsal för att förbereda Kungens sista officiella mottagning innan sommaren.

Bannade H&M!

Eftersom det inte blev nån bio för mig tänkte jag att jag skulle gå och köpa mig ett par linnebyxor inför de varma (?) sommardagarna. Att jag aldrig lär mig att H&M inte har byxor i min storlek. Hos dem kan man tydligen inte vara lång. Kort och tjock funkar, men inte lång med samma midjemått. Jag kan nästan aldrig köpa byxor hos H&M av den anledningen, och därför blev det inga linnebyxor idag.

Sedan provade jag ett par byxor ur Matthew Williamson-kollektionen. Där var benen tillräckligt långa, kors i taket. Men byxorna är ganska tajta, och jag vet inte om jag tycker att jag passar i åtsittande byxor när jag har ganska bred överkropp. Det blir lite kycklingben då. Eller vad tycker ni?

Biobekymmer

Med en andra ledig dag i rad så tyckte jag att det var dags att ta sig ut ur huset och vara lite kulturell också. Det var väldigt länge sen jag var på bio och Coraline står överst på min lista. Alltså kollade jag biotiderna. Till min förvåning går Coraline bara en gång om dagen, och det är 1410. Den går alltså så dåligt att den redan är på väg bort från repertoaren. Jag borde inte bli förvånad. SF kämpar hårt för att folk ska tro att det är en barnfilm. Jag menar, låter titeln Coraline och spegelns hemlighet som nåt annat än just en barnfilm? Och filmaffischen är inte heller den nåt annat än en barnfilmsaffisch. Tacka vet jag originalaffischen, läckert gotisk!

Nå, jag insåg att klockan strax var två, så jag slängde mig på Ben och susade iväg till Sergel. Jag köpte min biljett och gick in och satte mig. Reklamen kom som den borde, och sedan kom ingenting. Vi satt och väntade, och efter en stund kom det in en representant för bion och meddelade att "licensgrejen som man rullar upp filmen på" hade gått sönder. Alltså kunde det inte bli nån filmvisning. Det enda trevliga var att vi kunde välja mellan att få pengarna tillbaka eller två biocheckar. Självklart tog jag det senare. Så istället för en film för 125 kr får jag två filmer för 60 kronor. Schysst byte.

Buskissäsongen har startat!

Föredettaslottsvaktsnumeratekniker-Bosse frågar mig varje sommar innan jag åker ner till Ugglarp om jag har beställt biljetter till årets Stefan och Krister-fars. Varje sommar får han samma svar, att jag hellre skulle dö än gå och se deras uppsättningar. Buskis är inte precis min grej.

Vad värre är så föreslår mina föräldrar på fullaste allvar varje gång vi åker ner att "i år kan vi väl gå och se Stefan och Krister". Jag säger att de gärna får gå och få sig lite underhållning till livs, men att jag stannar hemma den kvällen.

Nu håller man, enligt en blänkare i Expressen, på att repetera årets uppsättning, Virus i bataljonen. Visst låter det lockande. Siw Carlsson och Jojje Jönsson är med i år också. Det är väl bara att gratulera buskisälskarna.

Spontan utekväll

Petter har äntligen kommit hem från Kanarieholmarna. Vi har inte setts på över ett halvår. Senast var på min födelsedag, då han gav mig en näshårstrimmer. En passande present för nån i min ålder, tyckte han. Tack, Petter.

Idag bestämde vi att vi skulle ses. Han kom hit, vi kollade på Simpsons och Family Guy och käkade pizza. Då ringde Micke, som jag inte har träffat på över tio år, inte sedan vi var med i Spelman på taket tillsammans. Han tyckte att Petter och jag skulle komma och umgås med honom på Berns. Så det gjorde vi. Micke skulle kolla på några kompisar som uppträdde med dragshow. Tyvärr var det den trista formen av dragshow, när "artisterna" mest verkade vara där för sin egen skull. De var Divor i snygga kläder som uppträdde med bokstavstrogna nummer. Bristen på humor och självironi var ganska påfallande. Det var bara i ett schlagernummer det fanns någon humor. Magnus Carlsson försöker ta sig tillbaks in i Alcazar utan att någon märker det, och Caroline af Ugglas upprepar "Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla..." när Malena Ernman battlar med HEAT.

När vi var där ringde David, som jag inte har träffat på två år. Vi övertalade honom att komma dit också. Efter föreställningen och ett par öl bestämde vi att gå vidare, nu till nåt billigare ställe. Så vi hamnade på Anchor bar. Hög musik, vilket inte riktigt är min grej när jag ska ut och öla. Jag passar nog bättre i pianobarer, där man faktiskt hör vad de andra i sällskapet säger. Men ändå en trevlig kväll. Kvällens clou var nog de båda tjejerna som satte sig vid vårt bord, och som David blev jätteintresserad av. Tyvärr för honom var det mig de var intresserade av, och limmade på. Pricken över i:et var att de blev förvånade över att jag inte var 27, som de trodde.

Medborgerlig plikt utförd!

Så ja! Nu har jag varit och röstat.

Egentligen hade jag tänkt vänta med röstandet till på söndag. Det är lite tradition att gå just på valdagen. Men så insåg jag att jag ska jobba på Kungens nationaldagsfirande hela kvällen innan, jag jobbar hela nationaldagen och sedan ska jag hem till kulturfastern på födelsedagsmiddag. Så då fick det bli lite tidigare.

Och nog är det lite häftigare att gå och rösta i Stadshuset, och inte i en skolmatsal!

Den franske löjtnantens kvinna?

Jag har tänkt på det här ett tag, och frågan måste ställas:

Hamnar man i kategorin lösaktig om man har visning för en mindre grupp besökare och man inser att man har legat med mer än en av dem, och inte ens vid samma tidpunkt? Eller skulle det vara ännu lösaktigare?

Drottningens skrivbord

Uppsala auktionskammare har sålt ett skrivbord som har tillhört Hedvig Eleonora. Det i sig är riktigt häftigt. Man har inte vetat om att bordet existerade förrän alldeles nyligen. Slutpriset blev 660 000 kr. Som hittat för ett så vackert skrivbord, med en så spännande historia.

Men vad menar tidningarna med att skrivbordet skulle vara ett av två föremål som klarade sig i slottsbranden 1697? Var kommer den uppgiften ifrån? Stockholms slott är nerlusat med föremål man räddade ur branden. 1000 personer, alla som jobbade på slottet, satte igång att bära ut allt man kom åt när man insåg att branden inte gick att släcka och en hel del räddades. Det första som bar ut var kistan i vilken Karl XI låg, men sedan började man bära ut så mycket man kunde. Däribland, men långt ifrån det enda, drottning Kristinas silvertron och Hedvig Eleonoras skrivbord, det som då skulle vara de enda två överlevande föremålen. Menar de möjligen de enda större möblerna? För så kan det eventuellt vara.

Tillägg:
På Uppsala auktionskammares hemsida står det klart och tydligt att skrivbordet är "den enda kända möbeln från Tre Kronors inventarier som bevarats till våra dagar". Det är lite annat än enda föremålet som räddades...

Sommarpratarna

Årets Sommarpratare har avslöjats! Som vanligt är det en del som är totalt ointressant, en del som man kan lyssna på om man inte har nåt bättre för sig och några som man inte får missa.

Några av dem jag tänker lyssna på är Lena Philipsson, Jonas Björkman, prinsessan Birgitta, Morgan Alling, Peter Englund och Norges respektive Finlands utrikesministrar Jonas Gahr Störe och Alexander Stubb.

Men den som jag verkligen, absolut inte under några som helst omständigheter tänker missa är ju P O! Hans program sänds 19 juli.

Hela listan finns här!

Maratonvisning nr 2

Tar det aldrig slut?! Idag var jag inbokad på fem visningar, varav en var en dubbeltimme. Jag började klockan nio med dubbelvisningen. Sedan slängde jag mig på Ben för att åka ut till Rosendal och ha tre bokade visningar där och direkt tillbaks till Slottet för att ha en jättegrupp där inne igen. Aldrig förr har jag väl gjort mig så förtjänt av titeln SuperGuide som nu!

Fast nu är jag ledig i två dagar. Då borde jag ju hinna samla krafter inför Nationaldagen...

Grattis, käre nevö!

Det är bråda dagar för äldste brorsonen! Igår tog han studenten och idag fyller han nitton år. Så det är bara att gratulera på födelsedagen! Jag gratulerade till studenten (avlad studentexamen?!) redan igår, så det är födelsedagen kvar.

Grattis, Anton!

F'resten, vem av de här två tror ni Anton är släkt med, och alltså delar gener med?

Maratonvisning

Nu är jag trött både i fötterna och i halsen. Igår fick jag veta att jag skulle ha tre bokade visningar på förmiddagen, och resten av dagen skulle jag vara extra, det vill säga vara till hands för hisshjälp eller biljettkryssning eller vad det nu kan vara. Det kan vara ganska skönt emellanåt.

Fast när jag precis skulle börja med min andra bokade grupp ringer arbetsledaren och säger att en av de ordinarie guiderna är sjuk och att jag ska ta de allmänna visningarna också. Så sammanlagt har jag haft sex visningar på sju timmar idag. Jag tackar min lyckliga stjärna att min brorson tar studenten idag, för annars hade jag bokat in mig på en visning till klockan 17, som jag blev tillfrågad om för några dagar sedan. Sammanlagt sju visningar. Det hade blivit lite för mycket, till och med för mig!

Nå, visningarna gick bra i alla fall. Grupp nummer två hade uttryckligen bett om en guide med humor. En niondeklass, så då kan man förstå att de inte vill ha nån som står och rabblar årtal bara. Jag tror att jag lyckades få med hela gruppen. Självklart fick jag då bjuda på sånt som jag inte brukar ta upp i vanliga fall. Det var ingående hur man avrättade Anckarström och det de tyckte var roligast var när jag berättade om hur Gustav III försökte få till det med Sofia Magdalena, men var tvungen att erkänna sig besegrad med orden "jag finner intet hål". Sedan fick hovstallmästare Munck visa hur det skulle gå till, enligt ryktet mer handgripligt än att bara berätta. Ehrensvärd har gjort en riktigt elak karikatyr av det hela...

Nu ska jag iväg till Älta för att fira studenten.

Top chef

Nu har jag sett en hel säsong av reality-serien Top chef, där kockar ska tävla mot varandra och jag måste säga att jag inte är imponerad. Inte så att det inte går att tävla i mat. Det gör det definitivt. Men det går inte att tävla i mat i teve, särskilt inte i ett program som satsar på snabba klipp. Man får inga dofter och inga smaker, bara en massa snabba bilder och så står kockarna och säger "jag serverar en välhalstradbiffryggmedkaramelliseradbenmärgssåssmaksattmed-chilipepparochcitronsmörochströssladmedchokladflagor". Vem hinner bli inspirerad eller frestad av det? Nä, tacka vet jag Project runway. Där hinner man åtminstone se de vackra (?) kläderna som designerna skapar.