The Spirit

Spirit är en av mina favoritserier och filmen är regisserad och skriven av Frank Miller, skaparen av Sin City och 300. I rollen som Silken Floss ser vi Scarlett Johansson. Det här hade kunnat bli hur bra som helst!

Om vi tar det positiva först: under eftertexterna framför Christina Aguilera en snygg elektronisk version av Falling in love again. Sarah Paulson är porträttlik som Ellen Dolan.

Jag undrar varför Frank Miller har gjort den här filmen. Han verkar inte vara intresserad av Will Eisners Spirit, som rent visuellt är en av de snyggaste serier som har gjorts. Miller verkar istället ha velat göra en ny filmversion av Sin City. Hela estetiken är Sin City rakt av. Allt är inspelat framför green screen. Det är samma bleka färgskala. Den enda färgklicken är Spirits röda slips, som är desto rödare. Många silhuetter och skuggor och så vidare. Sin City hade trots allt ett liv. Allt i Spirit är stendött. Det finns inget liv i Central City eller personerna som ska leva där. Man tror inte på nånting överhuvud taget.

Handlingen är för bedrövlig! Spirit är en blanding mellan RoboCop och Wolverine. Han är en polis som dött i tjänsten, men väckts till liv av Octopus (varför väljer en superskurk att väcka en duktig polis till liv och skicka ut honom att lösa brott?). Nu är Spirit praktiskt taget osårbar. Alla hans sår läks på nolltid. Octopus och Sand Seraf är båda ute efter antika skatter, Octopus vill åt en amfora med Herakles blod, för att han ska kunna bli odödlig och Sand Seraf vill ha Jasons gyllene skinn, men deras respektive kistor förväxlas. De möts, byter kistor och polisen ligger i bakhåll för dem. Slut! Lorelei Rox, sirenen som försöker snärja Spirit med sin sång är i den här filmen en personifiering av döden, tänk Jessica Lange i Showtime - All that jazz. Varför?

Gabriel Macht som Spirit får mest gå runt och mumla med skrovlig röst. Samuel L. Jackson som Octopus gör samma "coola" gestaltning som han brukar, fast nu med enormt överspel. Tröttsamt! Scarlett Johansson då, hur är hon? Håll utkik efter hennes skådespelarnominering i början av nästa år! Fast då inte oscarsutdelningen, utan The golden raspberry. Hon är så erbarmerligt usel att man skäms! När jag såg henne göra bort sig i Scoop tänkte jag att det var ett olycksfall i arbetet, men nu känns det nästan som att hon har haft tur hittills, och att hon inte är bättre än så här.

Tyvärr kan jag inte göra annat än att dela ut min andra sura gnurgla till den här filmen.