Jag blir väldigt mycket som Alexander i begravningsscenen i Fanny och Alexander. Jag får ett obändigt tvång att säga alla fula ord jag kan. Så när prästen står och mässar sitter jag och viskar svordomar för mig själv.
söndag 3 maj 2009
Hemma efter högmässa
Idag har kören sjungit på högmässa i slottskyrkan. För varje gudstjänst som jag är med på (och min allra första gudstjänst någonsin var första gången jag sjöng med kören) blir jag mer och mer övertygad om att jag är helateist. Jag har så svårt för gudstjafset. Och det som stör mig allra mest är det där "jag är en syndare, jag är inte värdig, förbarma dig över mig, Gud, trots att jag är en usel människa". Men va i helvette! Var är kärleksbudskapet? Var är "jag gör så gott jag kan, jag är nog en ganska bra människa i alla fall, jag duger som jag är"? Nej, tryck ner, tryck ner, tryck ner!
Jag blir väldigt mycket som Alexander i begravningsscenen i Fanny och Alexander. Jag får ett obändigt tvång att säga alla fula ord jag kan. Så när prästen står och mässar sitter jag och viskar svordomar för mig själv.
Jag blir väldigt mycket som Alexander i begravningsscenen i Fanny och Alexander. Jag får ett obändigt tvång att säga alla fula ord jag kan. Så när prästen står och mässar sitter jag och viskar svordomar för mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där beror nog väldigt mycket på vilken präst som lägger upp gudstjänsten och predikar. Jag sjunger ju bland annat med en kyrkokör och i den kyrkan finns ett par olika präster. Den ena är en såndär gammaldags domedagsgubbe som talar entonigt och ödesmättat med hela magstödet. Den andra är en kvinna som brukar prata om gemenskap och kärlek. Gissa vilkens gudstjänster som folk gillar mest? Jag är ju visserligen ateist jag med. Men älskar den gamla kyrkomusiken, enda anledningen att jag är med i kyrkokör. Det har varit en mycket intressant erfarenhet att se den världen vill jag lova...
Oftast tycker jag: ner med svartrockarna. Jag har svårt för hycklet och min Gud är en snäll rackare som tar hand om sina människor och vill att alla ska ha det bra och stämmer med inte med den bild jag får i kyrkan. Jag tror att Gud har försvunnit eftersom världen ser ut som den gör.
Däremot tycker jag om kyrkorummet som kulturfenomen och även mycket av kyrkomusiken trots att jag blev tvingad att gå i söndagsskola i 7 år. När jag nu, som ½ gammal, läser vad som skrevs på alla bokmärken och andra bilder och psalmböcker jag fick under de åren vill jag precis som du Knallhatten bara skrika och säga fula ord.
Jag gillar frälsis musik. Det är mer sväng på den. Och frälsis hade goda bullar och sockerkakor på sina möten, i kyrkan fick man inget godis alls. Möjligen till julspelet då vi varit utklädda till änglar och sjungit barnsånger. Då fick vi nog kladdig saft och bulle.
Skicka en kommentar