Kvällen inleddes med en kortversion av Tjajkovskijs Eugen Onegin, effektivt förkortad och regisserad av Patrik Bergner. Scenografin bestod av fem bord som flyttades runt och skapades de olika spelplatserna. Sångarna kändes mer färdiga sångmässigt än sceniskt. Beatrice Orler framförde Tatjanas brevaria med bravur, men mest imponerade Thomas Sepp som Onegin, både sceniskt och musikaliskt.Efter en första paus var det så dags för premiär. Bridgend Blues är baserad på verkliga händelser och handlar om om den lilla walesiska staden Bridgend, där 21 ungdomar på lite mer än ett år har hängt sig. Här får vi möta ungdomar, föräldrar och myndigheter som alla står handfallna inför vad som händer. Olofssons moderna musik ackompanjerades av en femton man stark brassorkester som drev på likt en gammal ångmaskin. Väldigt effektfullt.
Det här var genomgående en enastående föreställning, och alla sångarna levererade fantastiska prestationer. Bland alla duktiga sångare måste nämnas Wiktor Sundquist som första självmordsoffret Liam Clarke, Sofie Asplund och Freja Frisk som hans kamrater Natasha Randall och Jenna Parry samt i ett lysande miniporträtt Heidi Laakso som frälsningssoldat utan verklighetsanknytning. Aldrig har väl Ack, så saligt att få vandra klingat så falskt som när hon sjunger den för förtvivlade föräldrar vars barn precis har hängt sig. Thomas Sepp (första aktens Onegin) är fantastiskt bra som den förtvivlade och våldsbenägna pappan Vincent Pritchard. Det skulle inte förvåna mig om vi får se väldigt mycket mer av honom i framtiden, och på betydligt större scener än Årsta teater.
Christina Ros' libretto och regi är strålande, och musiken är helt fantastisk. Bland mycket annat måste nämnas första aktens roliga trio där två journalister (Sofie Asplund och Heidi Laakso) försöker pumpa Janna Parry på information, Jannas tragiska självmordsaria, samt den avslutande kvartetten där David Philips och Dawn Lewis (Jens Persson och Daniela Silén) tröstar sina döttrar Leah och Rosanna (Akiko Watanabe och Catharina Galgerud), som båda försökt hänga sig.Den här är en uppsättning och en opera som förtjänar stor uppmärksamhet, större scen och större publik. Det är tre förställningar kvar på Årsta teater. Åk genast dit och se den. Det här är en order!
Tack, Ola, för bilderna!
1 kommentar:
Jädra roligt att du drog dit mig. Stort tack! En föreställning man kan ta med sig i minnet!
Skicka en kommentar