Ikväll började jag kolla på
Den enskilde medborgaren, Galenskaparnas senaste film om bolagsbonusar. Den filmen var så vedervärdigt usel att jag inte orkade mig igenom hela. Jag stod uti en timme och en kvart och när jag insåg att det var en hel halvtimme kvar gav jag upp. Filmen stod totalt still, manuset var övertydligt, regin fantasilös och när man blandade galenskapare och riktiga skådespelare blev det väldigt tydligt att de förra inte är några bra skådespelare. De gjorde sina typer, medan skådespelarna försökte ge lite liv åt sina roller. En sur gnurgla är vad de får stå ut med.
Men det som nästan var sorgligast i hela filmen var
Birgitta Andersson som mamma till bröderna Eriksson. Hon var verkligen en tragisk syn. Inte så mycket för sin skådespelarinsats. Hon gjorde väl så gott hon kunde med det hon hade blivit tilldelat. Men hennes utseende. Hon var ju vacker en gång i tiden. Nu är hon så lyft att hon inte kunde röra på ansiktet. Det såg svullet och stelt ut på samma gång, och hon hade inget som helst minspråk. Kinesögon och sned mun. En riktigt tragisk syn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar