My fair lady

Så här lagom till teatersäsongens slut så har jag varit och sett My fair lady. Jag var med pärona och Fru Ann på lördagsmatiné sista dagen musikalen gick innan sommaren. Vi är alla förtjusta i den musikalen, så vi såg verkligen fram emot den, särskilt som den har fått så bra kritik.

Personligen tycker jag att den började lite övertydligt. Under ouvertyren fick vi se en text som förklarade att man talade olika dialekter i London, både över- och underklass, och några exempel på hur olika ord uttalas med södermalmsdialekt. Nähä, det menar ni inte? Jag tror inte att det fanns en enda besökare som inte vet att det är just det musikalen handlar om. Och om de inte visste det så förstod de nog det ganska snart. Övertydligheter och att bli skriven på näsan gör mig ilsk!

Men sedan satte ensemblen igång med väldig energi, och jag lutade mig tillbaka och njöt. Ända tills Tommy Körberg kom in på scen och hela föreställningen stannade av. Jag vet inte om han fortfarande känner av sin sjukskrivning, eller om han inte ville vara där, men han var riktigt usel. Han gick fram och tillbaka på scen och rabblade repliker totalt utan inlevelse. Han sjöng bra, såklart, men om jag bara vill lyssna på Körbergs sång går jag på en konsert eller lyssnar på en skiva. Spelar han professor Higgins så ska han göra en skådespelarinsats också, och det gjorde han absolut inte.

Tommy Körberg var den ende av skådespelarna som jag var missnöjd med. Övriga gjorde ett strålande jobb (kanske måste man ta Eva Roos lite i örat, duktig men hon gjorde samma tant som hon gjort de senaste åren), särskilt måste man nämna Helen Sjöholm som Eliza och Henrik Dorsin som Zoltan Karpathy. Hans genomgång av jordens alla språk på två minuter var fantastisk!


Och även Christopher måste få ett hedersomnämnande. Stackarn har musikalhistoriens mest hopplösa roll på sin lott, och lyckas göra honom riktigt intressant. Jag satt faktiskt och hoppades att de skulle ha ändrat slutet så att Freddie faktiskt får Eliza, som Shaw ville ha det. Men tyvärr blev det samma trista slut som alltid. Christopher är även inhoppare i Higgins roll, och det tror jag är en roll som är som gjord för honom. Jag skulle mycket hellre se honom i den än trötte gamle Körberg. Kollegan Camilla som fick se honom i den rollen när hon såg musikalen sa att han var superbra, och det tror jag visst!


I övrigt har jag bara superlativ! Camilla Thulins kläder var, som alltid, otroligt vackra. Även om det tog mig ett tag att vänja mig vid att Elizas hatt på Ascot inte var enorm, utan tvärtom väldigt liten. Scenografin enkel och elegant, ljussättningen strålande (eller man kanske ska säga lysande!) och Karl Dyalls koreografi fantastisk. Ett extra litet hurra till ensemblen, som lyckades fylla hela scenen och se ut som att de var många fler än de var. Ensemblenumren gav mig rysningar av vällust!