Jag tycker att det är jättejobbigt att gå på fest om jag inte känner de flesta där. Så hela eftermiddagen gick jag runt och hade ont i magen, eftersom jag visste att det skulle bli en jättefest, och ville verkligen inte gå. Men det gjorde jag och det blev en väldigt trevlig kväll. Det var lite slottsfolk där, som jag kunde umgås med. Roligast var det när Ulrica kom in. Det såg ut som att vi hade matchat våra kläder med varann. Men det var en slump, jag lovar!
Till och med strumpor och skor matchade!
Så här såg Ulricas hela ensemble ut. Riktigt piffigt!Efter välkomstdrink blev det stor buffé, jag är väldigt stolt över att jag lyckades undvika att gå och ta backning, trots att det var så gott (jag SKA gå ner ännu mer innan midsommar!) Och sedan drog dansen igång.
Ulrica, Morgan och jag totaldominerade dansgolvet. Ulrica och jag till den milda grad att folk tydligen var övertygade om att hon och jag var ett par. Hon berättade att hon fick en hel del konstiga blickar när hon senare på kvällen dansade med sin riktige pojkvän och pussade honom...Eftersom födelsedagsbarnen allihop var gamla gymnaster var det väldigt många vältränade överkroppar där. Det var inget som jag hade nåt emot. Jag fick till och med känna på några av dem när jag skulle försöka ta mig förbi dem i baren. Jisses, vilka muskler!
Självklart kan man inte ha en fest med en massa gymnaster utan att de har lite gymnastikuppvisning. Jag är riktigt imponerad av att de klarar av de där övningarna!
Man brukar ju säga att inget kalas utan kras, och det stämde här också. Tyvärr var det inga glas som for i backen. I det här fallet var det ett bakhuvud. Senare på kvällen skulle ett par andra gymnaster göra lite övningar på bygelhästen. Det är inte att rekommendera när man är full. Den ene hann bara svinga sig runt ett par varv innan han tappade taget och for i stengolvet med huvudet före. Blodet forsade och ambulans tillkallades. Nyrepeterad som jag är på akutsjukvård sprang jag, när jag såg att man tryckte pappershanddukar mot hans huvud, iväg till barpersonalen för att be om deras sjukvårdslåda för att lägga tryckförband. Men de hade ingen!!!
Ambulansen kom och gymnasten ifråga knatade in och satte sig på egen hand. Han var inte svårare skadad än så. Men det såg riktigt läskigt ut.
Dansen fortsatte och efter att ha sjungit oss igenom I will survive var det dags för Ulrica med pv och mig att gå hem. Nu strax i säng, och sedan ska jag bara försöka överleva jobbdagen i morgon. Huvva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar