De här terroristerna är verkligen urkorkade. Vi talar Ali G-nivå på dem. Det går inte att ta dem på allvar på något sätt. Därmed inte sagt att det inte är roligt, för det är det allt som oftast. Men kanske inte fullt så roligt, eller fullt så ofta som jag hade hoppats på. Eller som publiken hade hoppats på när jag såg den. De var inställda på att bli underhållna, så de skrattade åt allt som skulle kunna tolkas som roligt. Åtminstone i början. Sedan blev det längre mellan skratten, och det var inte för att filmen blev allvarligare. Allvarliga scener fanns, absolut. En av terroristerna, Omar, sitter vid sin sons säng och diskuterar terrorism med sin fru och hon tycker att han gör rätt. Kusligt. Men det är slapstickhumorn som dominerar filmen, och den är välgjord.
Överlag välspelad och välregisserat. Och det räcker ju långt. Tre nöjda gnurglor får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar