I Colombias bergstrakter bor nioårige Manuel med sina föräldrar. Runt omkring honom pågår ständiga strider mellan gerilla, milis och regeringsstyrkor. Manuel är mest intresserad av spela fotboll och teckna, men undrar samtidigt lite över vad som händer och varför fler och fler av hans klasskamrater lämnar hus och hem och försvinner. En dag sparkar han in sin nya fotboll i ett minfält och medan världen runtomkring honom är i uppror är han mest upptagen med att försöka komma på hur han ska få tillbaks bollen.
Det här är en klassisk historia, barnet som är placerat i ett större sammanhang än vad han förstår sig på. Det stora i det lilla, så att säga. Minns John Boormans Hope and glory. Långfilmsdebutanten Carlos César Arbeláez har gjort en film som han kan vara nöjd med. Filmen igenom står han på Manuels sida. Vi ser allt genom hans ögon, men ger oss också information om vad som pågår.
Hernán Mauricio Ocampo i rollen som Manuel är väldigt charmig och gör ett mycket bra jobb. Manuset är väl sammanhållet rakt igenom, fotot är underbart. Trots alla vapen får det mig att vilja åka till Colombias bergstrakter.
Fyra fotbollsspelande gnurglor är betyget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar